-------------------------------------
Skeby kyrkas spännande historia
Skeby vackra medeltidskyrka har en händelserik och spännande historia, där skebyborna värnat och ibland fått kämpa för sin sockenkyrka.
Kyrkan är liksom så många andra medeltidskyrkor, byggd efter de heliga måtten, som Gud gav Moses på Sinai berg (2 Mos: 26). Det anbefallda måttet på tabernaklet/templet skulle vara 30 alnar på längden, inklusive absiden, men förutom tornet.
Bland kyrkans klenoder ska först nämnas dopfunten som är ett representativt arbete av mäster Othelricius, som med stor sannolikhet är från kyrkans tillblivelse. Den är synnerligen välbehållen och räknas som en av Västergötlands stilfullaste och förnämsta dopfuntar.
Den är uppdelad i sex olika fält i relief, som avbildar kristendomens kamp mot hedendomen.
Motiven kan också på sitt sätt symbolisera skebyböndernas kamp mot överheten i form av ett kungligt brev 1759, som beordrade att kyrkan skulle rivas. Sockenborna kämpade emot och förhalade påbudet år efter år och det blev till sist tydligen bortglömt av myndigheten.
Skebyborna tog däremot initiativet till en upprustning av kyrkan 1796, då den medeltida triumfbågen togs bort. Under den katolska tiden fick endast prästen finnas vid altaret. Väggen mellan kor och övriga kyrkan kallades just för triumfbågen. Dessutom höjdes koret och det sattes in stora fönster.
En förändring av kyrkorummets utseende ägde också rum då ett så kallat kanzelaltare byggdes med predikostolen bakom och ovan altaret. Detta predikostolsaltare har blivit mycket diskuterat. Byggnadssättet kan tolkas som bristande respekt för altarets helgd. En stilfull skapelse som endast är en av två, kanske tre, i hela landet. Den användes för övrigt fram till 1961.
Det ska också nämnas att den nuvarande predikstolen som under många år förvarats och renoverats på Länsmuset i Skara, sattes in 1961. Men efter några år upptäcktes att det på museet skett en förväxling då det blev Ljunghems före detta predikstol som sattes in i Skeby kyrka. I samband med renoveringen 2004, diskuterade församlingsrådet, kyrkorådet och konservator Darvall, om den rätta predikstolen skulle "tas hem", men eftersom den var i dåligt skick föll frågan.
Vi förflyttar oss nu tillbaka till år 1566 då danskarna under det Nordiska sjuårskriget härjade i våra trakter och kom till Skeby. De lade beslag på kyrkan under en vecka i juli och använde kyrkan till stall. Ett praktiskt sätt för hästskötseln men också ett sätt att skända kyrkan och förnedra sin fiende.
Innan de drog vidare tände de på kyrkan men endast delar av tornet brann upp. Tornet saknade sedan tornhuv ända fram till 1828, då tornet slutligen reparerades. Danskarna passade också på att stjäla de båda kyrkklockorna.
Tornet som var byggt under slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet, ersatte då en klockstapel som stått ute på kyrkogården.
Omkring 1850 var det åter dags för skebyborna att värna och kämpa för sitt när det gällde just kyrkan. Vid en sockenstämma genomdrev komminister Sundblad, att dopfunten skulle säljas för 50 riksdaler till en herrgård i Värmland. Den skulle användas som blomkruka i deras park. Av detta blev intet då skebyborna dessförinnan gömde funten under halm i en lada. Den återbördades förstås när prästen slutat sin tjänst och flyttat från pastoratet.
Bekvämlighet var inte ett signum under den katolska tiden då Skeby liksom andra kyrkor saknade kyrkbänkar. Kanske inte någon större förlust då kyrkan inte hade någon värme. Det var först 1885 som en vedkamin installerades samt innanfönster sattes in. Kyrkan fick elvärme på 1950-talet.
Kyrkogården
Till sist ska nämnas kyrkogården där man av kulturhistoriska skäl, på den södra sidan, behållit grusgravarna som minner om forna tider. Problemet med gravgrävning, när marken var tjälad, löstes 1745, då en stenkista byggdes för förvaring av kistorna. När tjälen släppte under våren kunde man ordna med vanliga begravningar.
Text: Matz Nilsson
