MENY
i Gislaved
Vår församlings
historia
Ansvariga: Ingrid Rybeck och Karin Sjöblom år 1995
Gislaveds församling är "en församling i tiden". Visst präglas det andliga livet av traditioner i stor utsträckning men kyrkan är och har varit öppen för nya strömningar.
Betydelsefullt för församlingen har varit Gislaveds omvandling från bondby till industrisamhälle samt att Gislaved erhöll en egen gudstjänstlokal. Tidigare var Gislavedsborna hänvisade till Båraryds kyrka för att fira gudstjänst. Detta medförde färre besök, och det påpekades vid biskopsvisitationen 1897 att Gislaveds tätort var i stor behov av en egen gudstjänstlokal. Ett kapell stod färdigt att invigas 1906 och 1935 ombyggdes detta till kyrka. Även Gyllenfors fick en egen gudstjänstlokal 1937. Att så skedde var mycket kommunalmannen Fritz Källgrens förtjänst och hade naturligtvis stor betydelse för gudstjänstlivet på Gyllenfors.
Landsbygden - Bosebo, Våthult och Båraryd - hade länge en gammalkyrklig prägel. Ingen större skillnad kunde märkas mellan andligt och världsligt, mellan kyrkligt och borgligt. Som rättesnöre för sitt andliga liv hade man Luthers lilla katekes. I detta samhälle var det en naturlig sak att hela familjen gick i kyrkan på söndagarna. Man hade sina bestämda platser där och även i hemmen höll man strängt på sabbaten. Inga sysslor fick förekomma utom de allra nödvändigaste och när helgen ringdes in på lördagskvällen blev man ofta stilla i bön och eftertänksamhet.
Man strävade också efter att fostra människorna till goda kristna. Dop, kyrktagning, vigsel och jordfästning hade en framträdande plats i kyrkan och utfördes efter särskilda ritualer. I hemmen hölls ofta både morgon- och aftonbön och också bordsbönen var viktig. Husförhör hölls även i hemmen och förekommer där även i dag på landsbygden. Överhuvudtaget präglades vardagen av andlighet på ett helt annat sätt än idag.
En viss avmattning kunde dock märkas vid början av 1800-talet. En uppryckning av gammallutherskt kyrkoliv kom dock på 1810 och 1820-talen genom den väckelserörelse som drog fram i våra bygder. Två präster av särskild betydelse här var Hoof i Svenljunga samt Sellergren i Hälleberga. De hade båda genomgått religiösa kriser och framträdde som botpredikanter. I Gislavedsbygden predikade Jacob Dahlström och Per Nyman och samlade stora skaror. Likaså var Josef Bexell en känd väckelsepredikant. Han var adjunkt i Våthult 1842-53. Bexell företrädde den s.k. Västbo-kristendomen, vilken hade tagit intryck av hoofianismen men också av Schartau, Sellergren och Fjellstedt. Västbo-kristendomen var en förening av gammalluthersk tradition, evangelisk kristendomssyn och lagisk fromhet.
Frikyrkligheten har också satt sin prägel på Gislavedsbygden. De s.k. kolportörerna spred sin förkunnelse och det blev alltfler nyläsare i dessa trakter. Evangeliska Fosterlandsstiftelsen hade anställt en man vid namn Carl Johan Jonsson. Han var bosatt i Gislaved 1861-63. Gislaved besöktes också av Jönköpings Missionsförenings kolportörer.
Gislaved och Gyllenfors kom att präglas av kyrkliga aktiviteter av modernare slag även om visst inflytande från landsbygden givetvis kan märkas. Genom industriens framväxt kom inflyttningen att öka från olika delar av landet och på senare tid också från andra länder. Därför har det visat sig angeläget att ta nya grepp för att föra in människorna i den kyrkliga gemenskapen. Den folkkyrkliga traditionen ersatte mer och mer den högkyrkliga.
Barn- och ungdomsverksamheten blev allt livligare mycket tack vare Bengt Lorentzson, som blev präst i församlingen 1958. Ett särskilt ungdomsråd tillsattes. En ungdomssekreterartjänst inrättades också. Kyrkoherde Ingemar Nilsson har fullföljt traditionen. Inte minst är hans familjegudstjänster uppskattade av unga familjer.
Syföreningarna utgör också en viktig del i kyrkans arbete. De äldsta kyrkliga arbetsföreningarna bildades i Gislaved i början av 1900-talet men själva syföreningstanken är betydligt äldre. En pionjär var här "Mormor på Herrestad". Syföreningsdamerna har ibland setts över axeln men deras insatser har varit nog så viktiga inte minst vad gäller tillkomsten av kyrko- och samlingslokaler. I syföreningarna erbjuds också andlig gemenskap och kyrklig information. Anna Sundberg var en drivande kraft vad gäller Gislaved. En viktig del i gudstjänsten är sången och musiken. Denna kom för Gislaveds del i gång först på 1940-talet genom kyrkoherde Ivar Söderlund, som själv var en framstående sångare. Ett flertal körer bildades.
Gislaveds kyrkobrödrakår bildades 1953, nu ombildad till lekmannakåren med plats också för kvinnor. Erik Axelsson och Bror Edwass har här gjort stora insatser. Lekmannakåren stöder kyrkans verksamhet på olika sätt samt erbjuder andlig gemenskap. Överhuvudtaget har lekmännen fått en alltmer betydande plats i kyrkan. Fler och fler lekmän arbetar vid sidan av prästen med olika uppgifter. Kyrkoherde Sven-Gunnar Sundbergs positiva inställning till lekmannasamverkan har betytt mycket. Kyrkan besökstjänst, sjukhuskyrkan och annat diakonalt arbete uppmuntras särskilt. Mottot är "Att vara medmänniska".
Ekumeniskt arbete bedrivs i hög grad i Gislaved. Här finns ett antal frikyrkor och också invandrarkyrkor. Tillsammans arbetar man inte endast i gudstjänsterna utan också i social verksamhet. Ett ekumeniskt råd finns.
Källa: Gislaveds historia.
Intervjuer: Bror Edwass, Sonja och Arne Nordling, Märtha Unnersjö, Ruth Bengtsson.