Olika världar

Det skilde bara några timmar mellan de olika sammanträdena. Men de inträffade 40 mil från varandra, och utspelade sig nästan i olika världar. Eller gjorde de inte det?

Med jämna mellanrum träffas vi som arbetar på stiftsnivå med information. Numera är mötena både glesare och tätare än förr.
   Denna motsägelse beror på den teknikens välsignelse som heter videokonferens. Med hjälp av den kan vi se och höra varandra fast alla sitter kvar på sina hemorter. Det sparar tid, resor, pengar och ork.

Möttes i Uppsala
Nu var det i alla fall dags att mötas på det gamla vanliga sättet. Platsen var Uppsala och ordströmmarna flödade.
   Detta är ett gäng som trivs ihop och där alla har minst sagt lätt för att uttrycka sig. Alla ”kan ta plats” som det heter på nutida språk.
   Det handlade bland annat om utveckling av medier. Argumenten förstärktes med akademiska termer och hänvisning till forskning.

Att ge plats
På kvällen när jag kommit hem var det dags för ett helt annat sammanträde. Det var årsmöte med den ekumeniska diakonigruppen på hemmaplan. Här samarbetar församlingarna om ett diakonihus med dagverksamhet för människor som samhället inte alltid räknar med.
   Ett antal ideella medarbetare gör att verksamheten fungerar. Min egen insats är obetydlig, men det är roligt att vara med, inte minst för alla inblickar jag får i arbetet.
   Här handlar det inte om att ”ta plats” utan om att ”ge plats”. Att öppna dörren för människor som fått vänja sig vid att vara osedda.

Ord och handling

Det kunde kännas som olika världar, och ändå inte. För både informatörerna och diakonihusets medarbetare har i grunden samma engagemang. Vi vill visa på Jesus.
   Kyrkan behöver både ord och handling. Orden för att nå ut med budskapet i en förvirrad medievärld, och handlingen för att visa att evangeliet verkligen betyder något.
   Må Gud välsigna alla som på något sätt tar del i detta arbete.

Av Sven-Erik Falk, informatör, Skara
Publicerad 19 april 2013

























Med jämna mellanrum träffas vi som arbetar på stiftsnivå med
information. Numera är mötena både glesare och tätare än förr.

   Denna motsägelse
beror på den teknikens välsignelse som heter videokonferens. Med hjälp av den
kan vi se och höra varandra fast alla sitter kvar på sina hemorter. Det sparar
tid, resor, pengar och ork.

 

Möttes i Uppsala

Nu var det i alla fall dags att mötas på det gamla vanliga
sättet. Platsen var Uppsala och ordströmmarna flödade.

   Detta är ett gäng
som trivs ihop och där alla har minst sagt lätt för att uttrycka sig. Alla ”kan
ta plats” som det heter på nutida språk.

   Det handlade bland
annat om utveckling av medier. Argumenten förstärktes med akademiska termer och
hänvisning till forskning.

 

Att ge plats

På kvällen när jag kommit hem var det dags för ett helt
annat sammanträde. Det var årsmöte med den ekumeniska diakonigruppen på
hemmaplan. Här samarbetar församlingarna om ett diakonihus med dagverksamhet
för människor som samhället inte alltid räknar med.

   Ett antal ideella
medarbetare gör att verksamheten fungerar. Min egen insats är obetydlig, men
det är roligt att vara med, inte minst för alla inblickar jag får i arbetet.

   Här handlar det
inte om att ”ta plats” utan om att ”ge plats”. Att öppna dörren för människor
som fått vänja sig vid att vara osedda.

 

Ord och handling

Det kunde kännas som olika världar, och ändå inte. För både
informatörerna och diakonihusets medarbetare har i grunden samma engagemang. Vi
vill visa på Jesus.

   Kyrkan behöver både
ord och handling. Orden för att nå ut med budskapet i en förvirrad medievärld,
och handlingen för att visa att evangeliet verkligen betyder något.

   Må Gud välsigna
alla som på något sätt tar del i detta arbete.

 

Av Sven-Erik Falk, informatör, Skara

Publicerad 19 april 2013






Skapad: 2012-03-15 13:45:00
Trana vid Bjurums kyrka

Foto: Harald Jonsson

 

 

//