Adam Gebrenigus, Delina Rezene och Saliana Gebrenigus lägger pärlplattor och ägnar sig åt annat pärlpyssel i Knatteligan. Foto: Börje Jämtbäck
Knatteligan träffas mellan halv fem och sex på onsdagskvällarna. Men de är inte ensamma utan börjar och avslutar kvällarna tillsammans med
kyrkans barnkör Synkoperna.
– På det sättet får de träffa andra barn i kyrkan och vi är flera ledare som delar på ansvaret en del av tiden. Att vara många som leker tillsammans i början av kvällen är också roligt, säger
Linnéa Sjöberg, vikarierande församlingspedagog, som för kvällen har hjälp av fyra frivilliga ungdomsledare.
Knatteligen medverkar också ibland i gudstjänsterna på söndagarna.
– Om det är något särskilt tema på den gudstjänsten så gör vi något på det eller samtalar om temat. Vår barn- och familjepräst
Marie Skoog
kommer hit ibland. Även om barnen inte är så gamla så kan man ta upp frågor på deras nivå, förklarar Linnéa.
Kvällen börjar med att ledarna ställer fram en fruktskål en trappa upp i samlingssalen, för det är inte säkert att alla har ätit mellanmål eller så var det ett tag sedan de gjorde det.
– Vi brukar börja med någon form av lek, så att barnen får springa av sig och orkar sitta sedan, förklarar Linnéa, innan hon och de övriga ledarna sätter sig i en stor ring mitt på golvet med barnen och berättar vad som ska hända under kvällen.
Korvkull heter leken för de femton i Knatteligan och barnkören som är på plats. Leken går ut på att en ska kulla de andra, som i olika moment under tävlingen spelar roller som korvar och korvbröd.
Efter en kvart går Knatteligan ner till juniorlokalen och har sin huvudaktivitet för kvällen, samtidigt som barnkören är kvar i samlingssalen och sjunger. Idag ska Ligan hålla på med pärlplattor och annat pärlpyssel med halsband och armband.
Vid ett bord med pärlor sitter
Delina Rezene, åtta år.
– Min mamma vill att jag ska vara här och det vill jag också. Det är roligt att baka, leka och pyssla och så. En gång var jag med i barnkören, men jag tyckte det var litet tråkigt att bara sitta där och sjunga. Jag vill hellre pyssla.
Soliana Gebrenigus, sju år, tycker bäst om att spela kortspelet Uno.
– Det är roligt att vinna och att stoppa de andra. Jag tycker det är kul att måla också, säger Soliana, som har sin ett år äldre bror
Adam, åtta år, med vid bordet.
Han tycker också att det är roligt att spela Uno.
– Jag tänker göra en flagga på pärlplattan, i fotbollslaget Real Madrids färger. Jag hejar på det laget, förklarar Adam.
Tiden vid pysselbordet är över. Tysta, tillsammans med barnkören, går Knatteligan till kvällens avslutande andakt.