Arrangemanget drog nästan 300 konfirmander, assistenter och ledare. Först ut var Johan Reftel, som med sin Gospel Magic presenterade kärleksbudskapet med hjälp av komik och magi. Han beskriver själv sin nisch som ett slags kristen illusionism, vilket innebär att han med olika trolleritricks berättar för människor om Gud.
I ett högt tempo levererade Johan det ena budskapet efter det andra, inlindat i sidenscarfar och framtrollat bland spelkort. Flera hängde nog inte riktigt med i den fingerfärdige göteborgarens alla turer, men en och annan lärdom slank nog med på ett lättsamt och humoristiskt sätt. Inte minst hos lokala prästen Mari Papadopoulou från Mörarp, som till sina konfirmanders förtjusning blev del av ett avancerat korttrick.
Nästa station handlade om att utmana sig själv och övriga lag i kommunikation. En entusiastisk David Jönsson från Lerbergets kyrka ledde utmaningarna från scenen och med hjälp av musik, teknik och en handfull assistenter flöt momenten smidigt.
Efter en lite trevande start kom lagen igång med sitt samarbete, nya kontakter knöts och engagemanget inom grupperna växte. Såväl praktiska, fysiska som koncentrationsövningar revs av med stort intresse. Mest uthållighet krävdes då ett antal små papperslappar skulle foga samman alla deltagare i möjliga och omöjliga ställningar – panna mot hälsena, knä mot skuldra och så vidare. Den som tappade kontakten åkte ut men med koncentrationen på topp lyckades de flesta lag bygga avancerade mänskliga installationer.
Efter lunch var det dags att möta en av Sveriges just nu mest eftertraktade föreläsare Jonas Helgesson. Med utgångspunkt och anekdoter från sitt eget liv som cp-skadad tog han upp frågor som: Hur går vi från att fokusera på det vi inte kan, till det vi faktiskt kan? Och vad är lycka?
Att inte ryckas med av Jonas är omöjligt, även om ungdomarna till en början tycktes avvaktande. Får man verkligen skratta åt en cp-skadad? Är det okej att skämta om handikapp?
Själv jämställde Jonas med värme och stor självironi sin kropp som en PC mot en Mac. Alla som en gång testat förstod genast skillnaden. Ändå är en kärvande fysik det minsta hindret att övervinna i kampen mot sann lycka, menade Jonas.
– Vi är alla med om tuffa och jobbiga saker. Ofta. Men man kan ändå uppskatta det man har. Jag uppskattar det enkla i livet. Jag lever och det är jag tacksam över varje dag.
Citatmaskinen Helgesson fortsatte med kloka tankar kring gemenskap och samhörighet. Och till truliga, distanserade ungdomar med låg självkänsla träffade nästa replik som ett slagskott i krysset.
– De som älskar dig mest glömmer dina fel. De gillar dig exakt som du är. När jag slutade vara avundsjuk på andra och insåg att jag duger, då började livet!
En urvattnad sanning som genom Helgessons oartikulerade mun fick äkta liv och plötsligt slutade man fasa för att han med en spastisk ryckning skulle råka tappa micken. Istället sjönk man in i en förväntansfull feel-good-känsla och bara längtade efter mer.
Utanför kyrkan träffade jag Matilda Ekermann från Höganäs, som tyckte att intrycket av Helgesson var dagens behållning.
– Jag fastnade för det där att ta vara på det man har. Och umgås mer med dem jag tycker om. Jag kommer nog visa mer uppskattning för min familj nu.
Filip Drakenberg, även han från Höganäs, vurmade mest för stationen med utmaningarna.
– Varför? Jo, det var roligt att lära sig samarbeta med människor man inte kände sedan tidigare.
Och medan tonerna från ”When you believe”, framförd av den för dagen sammansatta kören av frivilliga ungdomar klingade ut, lämnade jag kyrkan med Jonas Helgessons punchline i minnet:
– Folk brukar fråga mig: Hur kan du vara kristen, du har ju det ganska tufft? Då svarar jag: Exakt.
Pernilla Ringström
4 frågor till... Lena Andersson, stiftskonsulent med ansvar för ungdomsfrågor.
Varför arrangeras kontraktsungdomsdagar?
– Syftet är att ge ungdomarna en upplevelsedag där de får ta plats i kyrkan. Meningen är inte att späcka dem med fakta utan att träffa hjärtat snarare än hjärnan.
Hur startade det?
– Från början arrangerades stiftsungdomsdagar, men modellen med träffar kontraktsvis fungerade bättre och har hållit på sedan 2007. Det är anställda i kontraktet som sköter respektive arrangemang. Stiftets roll är att bidra till föreläsarnas arvoden och att arrangera utvärderingsdagar.
Hur ser det ut i år?
– Samtliga kontrakt utom två kommer att ordna sådana här samlingar för sina konfirmander. Totalt blir det femton dagar utspridda över hela året och vid årets slut är målsättningen att 3 500 ungdomar ska ha fått ta del av ett sådant här arrangemang.
Vad väntar framöver?
– Återkommande utvärderingar visar att man uppskattar att få samverka med andra inom kontrakten, så det ser positivt ut. Och för ungdomarnas del är det viktigt att visa att kyrkan är för dem. Att vi behöver varandra. De har så mycket att tillföra och är en resurs man inte alltid använder på rätt sätt.
Pernilla Ringström