Dop

Dopet är att höra ihop med Jesus och ha del i berättelsen om hans liv

Hon hade fötts alldeles för tidigt. Det fanns påtagliga tecken på hjärnskador. Trots det fortsatte hon envist att leva. Föräldrarna ville döpa sitt barn i kyrkan mitt i en familjegudstjänst, men frågan var om man skulle våga.  Det var vårvinter och förkylningstider. Alla snörvlade - och barnläkaren avrådde.


Så plötsligt försämrades hennes tillstånd och läkarens besked var: "Vill ni döpa, så ska ni nog göra det nu. Men kanske inte i ett så offentligt sammanhang."


Det blev ett familjedop en vanlig lördagseftermiddag i kyrkan. Dopritualet som andas så mycket framtidstro och hopp skulle följas - det var familjen noga med. Vi var förstås alla djupt berörda. Vilken framtid skulle möta detta lilla flickebarn?
Efter själva dopögonblicket, torkade storasyster (3 år) av vattnet. Jag sa det som man ska säga "Livets Gud, uppfyll henne med din helige Ande - och hjälp henne att dag för dag leva i sitt dop!" Hon låg alldeles stilla i min famn och det var absolut knäpptyst i kyrkan. Jag kände kravet på mig "nu är du den som måste behålla fattningen, som måste vara samlad och närvarande..."
Då hörs en klar och hög röst vid min sida. En glad och stolt storasyster. Hon tog tag i  dopklänningen (en uråldrig lång släktvariant!), sträckte ut den så att alla kunde se: "Titta, titta en så´n vit, fin känning!"


Det gick liksom en suck av lättnad - eller vad det glädje? - genom den församlade skaran av familj och vänner. Barnets replik blev förlösande. Vi log mot varandra. Vi kom på något sätt tillbaka till verkligheten. Ändå var den ju densamma.  Eller var något faktiskt förändrat för oss?  Vi var fortfarande samlade i kyrkan för dopet av ett litet skört mänskobarn. Liv och död låg ännu påtagligt nära varandra. Men storasysters stolthet, kärlek och uppenbara glädje fick oss andra tillbaka till livet. Den där repliken som Jesus yttrade en gång "Om ni inte omvänder er och blir som barn..." fick ytterligare en dimension.
I Svenska kyrkans församlingar samtalas och diskuteras det  mycket kring dopet just nu. Vi döper många barn. Samtidigt finns det en del föräldrar som har tappat den tidigare självklara kopplingen till att deras barn kan döpas. Evangeliet om Jesus och barnen som rymmer så mycket som man kan anknyta till - inte minst i prestationskravens tider - är inte en självklart känd berättelse. Några tycker att det kan räcka med en privat namngivningsceremoni, där inget färdigt ritual behöver styra och där man inte behöver räkna med ett sammanhang i en församling .  Hos andra känner man igen 70-tals resonemanget "Låt barnet få bestämma själv. Man ska inte påverka..." Det händer att jag invänder: Som om man inte påverkar sitt barn - mer eller mindre - på alla möjliga sätt..."  Det förekommer till och med att man hänvisar till att kalaset efteråt blir för dyrt. Är det inte dyra bröllopsfester som hetsar oss, så är det dopkalasen...


Självklart älskar Gud alla barn. Det behöver vi inte tveka om. Det kändes mycket påtagligt just vid det där dopet. Också denna lilla flicka var en unik dyrbarhet i Guds ögon.  För hennes föräldrar, precis som för alla andra föräldrar, var det viktigt att bli påmind om att deras baby var innesluten i något större.  Dopet är - enkelt uttryckt - ett synligt tecken på denna kärlek. Dopet är att höra ihop med Jesus och ha del i berättelsen om hans liv. Vi behöver tydlighet. Bilder. Handlingar - inte bara ord och stämningar. Påminnelser om att livet är mer än vi kan styra och förfoga över... Livet igenom är det så - och inte minst när man står inför undret i ett litet nyfött barn. 
Den långa vita dopklänningen har den symboliska innebörden av att ha något att växa i, både som människa och i upplevelsen av Guds närvaro i sitt liv. Babybenen blir så småningom långa tonårsspiror - då blir dopdräkten kanske en vit konfirmandkåpa. I det skedet av livet behöver man verkligen höra att man är älskad sådan man är av Gud!
Om mitt lilla dopbarn lever idag, så är hon närmare 20 år. Jag vet inte var hon finns... Våra vägar skildes efter några år. Men jag vet att hon aldrig någonsin är utanför Guds kärlek.

Texten är hämtad ur tidningen Svenska kyrkan Helsingborg och är signerad Prosten Gudrun Erlanson

Längst upp till höger på denna sida kan du snabbt och enkelt leta dig fram till i vilken församling du bor i. Dock behöver du inte döpa ditt barn i den församling där du bor. Det går bra att välja fritt bland Svenska kyrkans församlingar och kyrkor.

Under länkarna nedan finns alla kyrkor inom Svenska kyrkan Helsingborg samt information om hur man bokar in ett dop i dessa kyrkor.

Läs mer om dopet här.

Hur gör jag om jag vill döpa mitt barn? Gå till boka dop

 





Skapad:2011-12-01 12:50:00

//