Månadens profil

Sune Lindkvist Arkitekt och sakkunnig i byggnadsfrågor

Skapad: 2014-04-16 14:40:00

Anställd av Uppsala stift som sakkunnig i byggnadsfrågor för Enköpings kontrakt, med arbetsplats i Kyrkans Hus, Enköping sedan 4 mars 2014.

Bakgrund: - Arkitekt. Arbetat som projekterande arkitekt för nyproduktion och restaurering. Även arbetat på Riksantikvarie- ämbetet på beställarsidan där jag bl a var ansvarig för att ta fram mallar för vård-& underhållsplaner. Hur ser ditt uppdrag ut? – Stiftet har gjort ett tvåårigt projekt med avsikten att det ska bli en tjänst. Nu är vi två personer anställda av stiftet och utplacerade i olika kontrakt, men planen är att vi ska vara tre. Jag ska vara ett stöd för pastoraten, men fortfarande är det pastoraten som beslutar och beställer. Jag kommer att vara med i grupper och projekt, men framförallt vara ett stöd för pastoraten i arkitektoriska och antikvariska frågor. Man kan väl säga att jag blir som en länk mellan pastorat och stift och pastorat och länsstyrelse i KA(kyrkoantikvariska)-frågor. Detta för att underlätta kontakter, dels för att jag har den vanan, men också för att jag kan språket och vet vad Länsstyrelsen och riksantikvarieämbetet tittar efter och efterfrågar i ansökningar och annat.

Är förutsättningarna som du tänkt dig? – Ja, på så sätt att vi vet att det är en ny tjänst och att stiftet anställt, men att jag sitter hos ett pastorat. Det är inte självklart att det är lätt. Men för mig handlar det nu om att forma min roll och få grepp om var jag gör mest nytta.

Vad har förvånat dig hittills? – Jag har haft hyfsad kontakt med de två världarna, myndighet och kyrklig, så inget har förvånat mig hittills, men det kommer säkert.

Vad ser du framemot? – Att få ett grepp över vård-och underhållsplanerna och med fågelsperspektiv se hur de ska förbättras ur ett användarperspektiv. Det handlar om att få grepp om det allmänna tillståndet i alla kyrkor helt enkelt, säger han och blickar mot den halvmeterhöga bibban med vård-och underhållsplaner för de totalt 36 kyrkor som ligger på hans bord. Som ett exempel nämner han alla kyrkors tak där målet bl a kan vara att ha en bild av vilka kyrkor som behöver takunderhåll eller nytt tak inom en tidsperiod osv. Inledningsvis handlar det inte bara om läsning utan även besök vid alla kyrkor och samtal med alla dem som har kunskap om kyrkorna.

Utmaning? – Att bidra till goda lösningar för kyrkans verksamhetsbehov utan att göra avkall på kyrkomiljöernas unika kulturvärden.

Den nya gemensamma församlingsexpeditionen i Kyrkans Hus

Skapad: 2014-04-16 14:19:00

Januari 2014 

Beba Praizovic, Anne-Lie Lundemo och Annika Hedstad, församl.exp i Kyrkans Hus

Sedan den 1 januari 2014 är Enköpings pastorats samtliga sex församlingars expeditioner samlade i en expedition i Kyrkans Hus. På den nygamla gemensamma församlingsexpeditionen arbetar Anne-Lie Lundemo, Beba Praizovic sedan tidigare och nu har också Annika Hedstad anslutit sig. Tillsammans kommer de tre att arbeta med kyrkobokföring för pastoratets församlingar. De kommer att arbeta enligt ett roterande schema, vilket innebär att de alla blir involverade i samtliga församlingars bokningar av kyrkor och församlingshem, anmälningar till verksamheter, kalendarie, manus till predikoturer och andra kyrkobokför-ingsärenden. Bl a kommer de tre också att sköta Bewator, alltså lämna ut nycklar/taggar till lokaler. I arbetet ingår även sammanträdesadministration för två av de sex församlingsråden, vilket innebär spridning av kallelser och protokoll. Enda specifika arbetet för en enskild församling blir Annika Hedstads arbete med Villberga församlings församlingsblad. Det betyder att deras arbetsuppgifter har renodlats och tydliggjorts. Tidigare kunde de serva församlingen/församlingarna med diverse oskrivna arbetsuppgifter såsom buss-och tågbeställningar, hantering av handkassor, ringa in vikarier eller serva Världsbutiken, men det tillhör alltså inte arbetsområdet kyrkobokföring och ska skötas av församlingens anställda hädanefter. För de anställda i Veckholm och Tillinge blir den här förändringen ingen skillnad mot hur de arbetat de senaste åren gentemot församlingsexpeditionen, men för Villberga och Enköpings församling som haft sina egna kyrkoskrivare kan det upplevas som att man kanske inte får lika mycket hjälp som tidigare. - Det är alltid lite svårt med förändring, säger Annika Hedstad om sin egen flytt från Villberga församlingsexpedition. Kanske är hon ändå den som genomgått störst förändring genom alla år hon arbetat i samfälligheten då hon faktiskt arbetat i samtliga församlingar, men också på kyrkogård och kyrkokansliet. Första dagarna kändes det ändå lite ovant i Kyrkans Hus, men nu tycker hon att det känns kul att gå till jobbet och vara del av den nya gemensamma expeditionen. Alla tre är positiva till den nya ordningen med roterande schema. - Tanken är att alla ska vara insatta i varandras uppgifter, och ingen ska känna sig utanför, och vem som helst av oss ska kunna arbeta med samtliga församlingars kyrkobokföring, säger de tre.Det blir inte bara ett roterande schema med arbetsuppgifterna, men också i fråga om var man sitter. - I rummet bakom expeditionen, som blir den lugna arbetsplatsen, kommer den att arbeta som har veckan med de mer koncentrationskrävande uppgifterna såsom skriva manus till predikoturer, sköta appen, diarieföra, affischera och göra faktureringsunderlag mm. De som då sitter i det mer publika rummet sköter Bewator, bokningar, pålysningar, post osv. Nu har de tre inte riktigt kommit in i alla rutiner ännu, men när det sätter igång känner de sig övertygade om att det kommer att vara ett utvecklande sätt att arbeta där man med jämna mellanrum får perspektiv på det man gör och därmed också kan se vad som behöver förändras eller utvecklas. Det blir också lättare att säga nej till sådan’t man inte ska göra, säger de och skrattar samfällt kring den gång de fick skotta snö eller när de fick rycka in och snabbstäda någon toalett. Så kan det ju naturligtvis bli när nöden kräver och ingen finns att tillgå, men det är inte alls självklart att de är just de som ska rusa ut för att det ska fungera i fortsättningen.

Mia Larsson - Husmor i Tillinge

Skapad: 2014-04-16 14:11:00

"Chansen att förgylla någons dag" 

December 2013 

Ålder: 43 år

Arbetsliv: har jobbat på ICA i 24 år, började direkt efter gymnasiet, och arbetat för Peter Borg i Vårfruhallen, Kvantum och sist ICA MAXI. Jag har följt honom, eller han har följt mig. Har haft olika funktioner, dels som kassörska, plockat varor, arbetat på olika avdelningar, ansvarat för olika delar. Men roligast har nog varit att arbeta med färskvaror. Det har varit kul och varierat arbete.

Varför sökte du jobbet som husmor? - Dels kände jag att det var dags. Om jag skulle byta jobb, så var det nu det skulle ske. Det var inte så att jag ledsnat på jobbet, kanske möjligtvis de obekväma arbetstiderna. Även om jag inte jobbade på helger längre, så blev det en del kvällar. Kvällsarbetena blev visserligen färre och färre, men de kändes som de blev jobbigare. Vi är en tight familj och jag ville gärna vara hemma på kvällarna. Jag blev uppmärksammad på att den här tjänsten som husmor var ledig och det var en utmaning att åka på min första anställningsintervju på 24 år.

Intryck hittills? - Första ordet som poppar upp är "mysigt". Efter att ha haft jordens stress- igaste jobb i 24 år känns det väldigt bra. Det känns som man gör något meningsfullt nu. För en del kanske vår sopplunch är det enda lagade målet de får på hela veckan. Det är väldigt roligt när man känner att man får andra att må bra, men också själv får uppskattning, som jag kan få av de som äter min soppa t ex. Jag har jättekul helt enkelt med arbetslaget också, vi gråter och skrattar omvartannat, och det är ok om man mår dåligt. Jag trivs som fisken i vattnet i den här miljön. Gillar t ex det vi gjorde häromdagen, när vi gav en muntlig julklapp till varandra som handlade om att berätta om någon situation som varit bra under året. Då var min julklapp att jag fick det här jobbet, och någon annans julklapp att jag börjat, och det kändes väldigt bra.

En bra dag? - Det är ju att ha bra möten, oavsett om de är glada eller ledsna möten, men där man känner att man får chansen att förgylla någons dag. Jag har svårt att tänka mig ett arbete där jag inte möter människor.

Var får du energi ifrån? – Sol och sommar, jag är en soldyrkare. Men jag får också energi från min familj och från mina arbetskamrater. Jag har alltid haft bra arbetskamrater, även om man inte kan älska alla 120 som t ex arbetade på ICA Maxi. Även fotboll, att resa och mina vänner ger mig energi.

Utmaning? – Det var nog att säga upp sig från ett extremt tryggt jobb. En utmaning var också när min man blev sjuk för ett år sedan, men det klarade vi av och har också lett till att vi blivit tightare som familj.

Vad ser du framemot? – Sommaren. Jag gillar inte vintern, men hellre snö än att ha det som det är nu! Jag ser också framemot att komma in i jobbet mer.

Vad tror du att du arbetat med om inte ICA och husmor? - Det första jag drömde om när jag var liten var att bli reseledare och flygvärdinna. Har rest mycket och gick humanistisk linje på gymnasiet. Det hade varit roligt att använda de språkkunskaper som var färska då. Jag sökte till arkeologlinjen direkt efter gymnasiet, men kom inte in. Sökte inte mer sen, men mitt historieintresse har bestått, jag gillar all historia. Lite nördig är jag i det området, speciellt vad gäller andra världskriget.

Moa Hadd Danielsson - Församlingspedagog i Veckholm

Skapad: 2014-04-16 14:00:00

"Det blir alltid enklare när man hjälps åt"

Oktober 2013

Ålder: 26 år  

Utbildning: Svenska kyrkans grundkurs i Sigtuna, 2006, praktik i Söderköping, hösten 2007. Teaterpedagogutbildning vid Örebro Universitet, 2007-09. Församlingspedagog, Sigtuna 2009-10. Arbetsliv: arbetat som församlingspedagog i Bro församling, Norrköping, i 2 år

Varför sökte du jobbet i Veckholm? – Det var kärleken! Jag jobbade i Norrköping och han jobbade i Västerås. Letade jobb i Västerås, och stod vid ett vägval om jag skulle fortsätta plugga, men helst ville jag fortsätta jobba som församlingspedagog. Hittade den här annonsen på webben, och tyckte det var en sådan bra bredd på tjänsten, det kändes lockande och utmanande och placeringen på landet var ett extra plus som jag trivs med. När jag sedan hörde att Kathrin, den förra pedagogen som jobbade i Veckholm, arbetade mycket med teater klickade det direkt.

Intryck hittills? – Positivt, kul, utmanande, roligt. Jag är ju ensam som pedagog här, men har Lena Edlund, som är timanställd och arbetar med mig i alla barngrupper. Det är positivt att det är så många barn här på landet, och kyrkan är en viktig kontakt- och mötespunkt.

En bra dag? – När man känner att man nått fram till barn och ungdomar, när de utvecklas och man utvecklas själv. Det är ett givande och tagande, härligt att se resultat som stärker dem och när man haft bra samtal.

En dålig dag? – När man inte räcker till och känner sig stressad.

Har du känt så än? - Nej, jag har inte hunnit ha dåliga dagar än, men det är en utmaning när det blir bråkigt bland barnen, att hitta pedagogiska sätt. Ofta kan det handla om att det är för stora grupper då man inte kan se och ge till alla.

Var får du energi ifrån? - Rensa tankar på en härlig höstpromenad. Sjunga i kör, i Soulklart, som jag gör i Tomaskyrkan i Västerås.

Visioner: - Att vi fortsätter att ha den här verksamheten där barn och ungdomar kan komma och få ett vilorum, där de kan bara vara, ett andrum där de är sedda och bekräftade. Och där vi kan ta oss tid att prata och ge dem en guldkant på tillvaron, göra kul och spännande saker, beröra, på deras villkor.

Drivkraft: - Att se barns utveckling. Det är fantastiskt att se en liten blyg person stå framför en grupp och börja prata, se en grupp bli sammansvetsad. Drivkraft för just mig är nyfikenhet och utmana mig själv i allt från pedagogik i grupper eller prata om teologiska frågor, eller att få "minidragarna" att bli tysta.

 

Vad tänker du om den blivande nya organisationen?- Jag har varit med förut och känner igen en del från sammanslagningen i Norrköping. Vet nog både fällor och lyckoträffar. Men jag tror att det resulterar i att man träffar fler kollegor, utbyter tankar och idéer, och jobbar över gränser. Utvecklingen av ungdomsarbetet kommer att bli enklare och detsamma gäller arbetet med unga vuxna. Det blir alltid enklare när man hjälps åt.

Har du glädje av din teaterutbildning? – Ja, jag använder drama hela tiden i mina grupper och jättemycket i olika lekar. Och nu har vi julspel på gång till exempel och jag har skrivit manus.

 – Lärare förmodligen, kanske förskolelärare.

Teresia Nordenborg Landskapsingenjör

Skapad: 2014-04-16 13:48:00

Kyrkan blev hennes dagis

Ålder: 31 år

Utbildning: Folkhögskola Årjäng i 2 år, Örebro konstskola i 2 år, Landskapsingenjörsutbildning på Alnarp i 3 år samt lite ytterligare kurser på Alnarp i 1 år. Arbetsliv: Sommarjobbade på kyrkogård i Karlstad, sommarjobbade på dosapotek i många år, praktik på kyrkogårdsförvaltning i Huddinge, Kyrkogårdsförvaltningen i Säffle – kyrkogårdsarbetare i kombination med framtagning av skötselplaner bl a i 1 år.

Varför blev du landskapsingenjör? - Av ren slump. Läste en tidning och funderade just då vad jag skulle göra. Såg ett personporträtt om en stadsträdgårdsmästare, som hade en längre utbildning (landskapsarkitekt). Jag hade då lite åldersnoja (25 år) och kände att det var alldeles för lång utbildning, men jag var jätteintresserad av växter, så det blev landskapsingenjör istället. Insåg ganska fort under utbildningen att jag ville rikta in mig på kyrkogård. Kanske kan det vara kopplat till att det är en van miljö för mig eftersom min pappa var organist och jag tillbringade mycket tid i kyrkan, men också på begravningar. När jag var sex år hade jag ingen dagmamma, så jag tillbringade mycket tid i kyrkan efter lekis på eftermiddagarna, ritade bl a av kistor när pappa spelade på begravningar. Beskriv ditt arbete! - Ta fram vård-och underhållsplaner för kyrkogårdarna. Inventera och beskriva vad som finns. Det är en ny lagförordning som träder i kraft vid årsskiftet som säger att sådana planer ska finnas. Jag har också ritat förslag på askgravplatser, informerat om vilka gravstenar som bör kulturmärkas och jobbat lite i kartprogrammet.

Intryck hittills? – Det är väldigt trevligt på kyrkokansliet, men det känns märkligt att vara så långt ifrån de som arbetar på kyrkogård. När jag jobbade i Säffle hade vi bl a stormöte med hela pastoratet och kyrkogård. Rent organisatoriskt är det lite trögare här och förvånande att det t ex inte finns en maillista till alla anställda.

En bra dag? – När det händer mycket, många möten eller att jag verkligen kommit in i min uppgift och skrivit mycket. Vet inte alltid hur en dag kommer att se ut, men en bra dag är också när jag får tillfälle att åka ut på kyrkogårdarna.

En dålig dag? – Då sitter jag vid mitt skrivbord och vet inte riktigt vad jag ska göra eller sitter och gör något men det går trögt.

Var får du energi ifrån? – Genom att vara ute, lyssna på musik, men också att sjunga i kör, vilket jag just börjat med i Camerata Vocalis. Hoppas få energi av att ha börjat träna, är inne på tredje veckan på Friskis och Svettis. Att umgås med familj och vänner ger också energi.

Utmaning? – Jobbet är en utmaning. Visste inte vad jag gav mig in på och vet inte riktigt än heller, vilket är en del av charmen.

Vad ser du framemot? – Hösten och att få fortsätta arbeta här.

Framtidsplaner? – Jag hoppas och tror att jag fortfarande jobbar inom kyrkogård om tio år och att jag fortfarande jobbar här om ett år.

Intressen? – Musik och japansk populärkultur, läser mycket serier.

Vad hade du blivit om inte landskapsingenjör? – När jag var liten drömde jag om att bli sångerska, men också illustratör och damfrisörska. Har du varit på samfällighetens alla kyrkogårdar? – Ja, men i Torsvi blev det bara fem minuter i hällregn.

Christina Olsson Blomqvist, pensionär

Skapad: 2014-04-16 13:42:00

Augusti 2103  

Arbetade som kyrkoherde i Tillinge pastorat 1996-2012, gick i pension i maj 2012, men hann bara vara ledig i tre månader innan hon "headhuntades". Sedan dess har hon hunnit arbeta i Frankfurt, Uppsala domkyrkoförsamling och nu i Helga Trefaldighet.

Vad har du gjort sedan du gick i pension? – Jag hade tre månaders semester att ta ut när jag slutade i Tillinge och såg fram emot att boa in mig i min nya lägenhet i Uppsala, gå på föreläsningar, teater, gym. Och också gå i kyrkan, och själv vara mottagare, hitta nya vänner, hitta en plats. Jag har ju bott i Uppsala förr, men det är ju inte sig likt, man får hitta nya vänner. Sen ringde regionchefen från SKUT (Svenska kyrkan i utlandet) och frågade om jag ville vikariera i Frankfurt/München som kyrkoherde i sex månader. Jag sa nej, det vill jag inte, men hon gav sig inte, så till slut tackade jag ja. Jag började tjänsten i augusti 2012. Flyttade in i ett jättestort hus, i anslutning till kyrkan, en kvart från Frankfurts centrum i en liten förort som heter Preungesheim.

Hur var det att arbeta i Frankfurt? – Man reser väldigt mycket, t ex åkte jag och kantorn till München en gång i månaden. Då tog vi tåget, höghastighetståg, som gick 308 km/h som snabbast. Där hade vi gudstjänst i en lokal stor som en trerummare, sen deltog jag i kyrkorådsmötet innan jag återvände till Frankfurt. På andra platser hyr SKUT lokaler av andra samfund, såsom Kassel, Heidelberg, Dorthmund, och så åker personalen dit och håller förrättning. Totalt finns det ungefär 15000 svenskar i Tyskland och i mitt tjänstgöringsområde var det ungefär 10 000. Efter bara några dagar fick jag otrolig hemlängtan, längtade efter katten, men sån’t får man hantera och det blev riktigt bra. Hann få många riktigt fina vänner.

Vad var härligast ? - Alla kontakter med svenskar genom gudstjänst, vigsel, julbasar, dop mm. Julbasaren är ryggraden i SKUT’s ekonomi. Hos oss var det 100 frivilliga som kom samman. Julbasaren räddar bland annat vårt julbord därnere. Det bakas och köps in hantverk i glas, hemvävt, sameslöjd, choklad och framförallt bakas det mycket bullar. I Frankfurt hade vi 5000 besökare på två dagar och vi fick in 85 000 euro. Det var rekord! Svenska kyrkan är en viktig träffpunkt för svenskar i utlandet. Man kommer med barn, oftast är det kvinnorna som kommer, och SKUT ger då en möjlighet att träffa andra svenskar eftersom det annars kan bli ganska ensamt i ett nytt land.

Begravningar då, hålls de? – Jag hade en minnesgudstjänst, men annars handlar det mest om att hjälpa till med andra saker när någon avlider, kontakt med konsulat osv. Man kremerar i Tyskland, men därefter forslas urnan till Sverige och hemsocknen för begravningsgudstjänst.

Hur gick det med språket? – Det är dubbelspråkigt vid dop och vigslar. Jag har läst tyska, men fick privatlektioner 2 dagar/veckan innan jag åkte. Det gäller ju att hitta tillbaka till melodin i språket och där behöver man lite mer än sex månader, men det gick ganska bra.

Var det skönt att åka hem? – Det var vemodigt att ta avsked från vänner, blev mottagen med så mycket kärlek, men det är också skönt att komma hem. När man är utomlands så där och arbetar kan man även som kyrkoherde bli väldigt isolerad. Hur hittar man till bank, tunnelbana osv, men man lär sig och får mycket hjälp av kyrkorådet.

Har du fått smak för arbete inom SKUT nu? – Det skulle vara kul att åka ut igen och jag fick en förfrågan om Paris, men då hade jag redan lovat Helga Trefaldighet. Och jag kan inte heller lämna katten så länge, men ett par månader kanske om jag får frågan igen.

När ska du bli riktig pensionär? – Visst är jag väl pensionär egentligen, men det är väldigt roligt att gå in och jobba så här och jag kan också tänka mig att jobba frivilligt, ingå i någon volontärsgrupp. Från mars-maj arbetade jag 100% i Uppsala domkyrkoförsamling. Nu arbetar jag 50% i Helga trefaldighet fram till årsskiftet, sen få vi se!

Är du i Tillinge någonting? - Ja, vi ses ibland i olika sammanhang. Jag får ibland förfrågningar om dop, vigsel och begravningar. Jag ställer upp om jag kan.

Stefan Eklund - säsongsarbetare kyrkogård

Skapad: 2014-04-16 13:30:00

 "-Att man glädjer andra. Det är en rogivande miljö och man möter alla möjliga människor i livets alla skeenden."

Juni 2013 

Ålder: 28 år   Utbildning/arbetsliv: Industriprogrammet på Bahco med studentexamen 2004. Arbetat totalt två månader på Bahco, sedan arbetat bl a som lokalvårdare på biografen och varit projektanställd på Crenna som plåtslagare. Flygplansstädare på Arlanda 2007-2011. Säsongare på kyrkogård sedan 2011.

Beskriv ditt arbete: - Plockar vissna blommor, vattnar och vårdar andras gravar så de ser vackra ut. Jobbar just nu på S:t Olof och Vårfrukyrkogården, men första säsongen arbetade jag i Villberga. Man ser saker med andra ögon när man byter kyrkogård. Trivs på Vårfrukyrkogården, men nackdelen är att man aldrig blir klar eftersom det är en så stor kyrkogård. Men nu ska vi prova att arbeta klart ett kvarter i taget och det kan bli bra, så att man känner att man blir klar med en del och kan gå vidare med nästa kvarter nästa dag. En bra dag: - När solen skiner, och det inte är för varmt. Det får gärna regna en skvätt på förmiddagen och en skvätt på eftermiddagen, så man slipper vattna grässådderna. Att vattna tar tid, men där har det skett lite förändring. Vi behöver inte bära vattenkannor längre, går med slang istället, men slangen kan å andra sidan fastna mellan gravstenarna. En dålig dag: - När det regnar hela dagen, blåser och är kallt och många i personalen är sjuka. Hittills i år har det varit bra med väder och hälsa, men det känns som mycket blommat ut tidigt och det är lite tråkigt! Händelse du minns? – Ja, mina söners födelse. I jobbet fick jag en gång ett meddelande från en arbetskompis på en svamp. Då tänkte jag att jag gör likadant tillbaka. När man ritade på den här svampen blev det som bläck. Jag la svampen med meddelandet i bilen. Problemet var bara att vi inte jobbade över helgen och hon hann inte se det innan hon gick. Sedan var jag ledig kommande måndag, men de som satte sig i bilen på måndagen var inte så glada. Det luktade väldigt illa! Varför valde du att arbeta på kyrkogård? – Jag sökte, i hopp om ett sommarjobb. Jag ville komma ifrån Arlanda eftersom jag hade fyra timmars resa varje dag. Sen visade det sig att det inte bara var ett sommarjobb utan en hel säsong, så det passade mig väldigt bra! Utmaning: - Min tuffaste utmaning var när min son opererades för hjärtfel. Operationen gick bra, men inför operationen fick han öroninflammation, och vi blev hemskickade och fick en ny deadline. Den sista tiden försämrades hans tillstånd och man blev naturligtvis orolig. Men efteråt blev det bra och vi hade en jättebra vistelse på sjukhuset. Efter operationen har jag blivit mer lugn kring hjärtfelet och har mer förståelse för Ronald Mc Donald’s anhörigstöd i fråga om bl a logi och verksamhet och donerar mer pengar än jag gjort tidigare. Var får du energi ifrån? – Mina barns leenden och min sambos goda mat, och kaffe. Var hade du jobbat om inte på kyrkogård? Jag hade jobbat som flygplansstädare. Det var ett kul jobb! Tjusning i arbetet: - Att man glädjer andra. Det är en rogivande miljö och man möter alla möjliga människor i livets alla skeenden - glada, lyckliga, ledsna, arga, förbannade. Man ska ha roligt på jobbet, men ibland skrattar man lite för mycket, och då får man tänka sig för så man inte gör någon mer ledsen genom att stå och skratta när de sörjer. Framtidsplaner: - Vill ha ett fast arbete, frisk och god hälsa och att mina närmaste ska ha det bra och vara friska!

Valentine Aderibole - praktikant församlingsarbete Enköpings församling

Skapad: 2014-01-30 15:32:00

 

 "Nu är det svenskan som är viktig att lära sig"

 Maj 2013

Ålder: 44 år 

Valentine kommer att praktisera i församlingsarbetet i två månader, med möjlighet till förlängning, och ambitionen är att prata mycket svenska, så att han i framtiden kan komplettera sin prästutbildning och därmed kunna arbeta som präst i Sverige. 

Utbildning: Utbildad präst och teolog vid Ibadan Universitetet i Nigeria 1985-88. Vid samma universitet också en kandidatexamen(88-90) samt två magisterutbildningar, dels i religionsfilosofi(92-94) och dels i pedagogik(97-99).

För att bli prästvigd i Nigeria genomför man ett år som diakon. När man är godkänd som diakon blir man prästvigd. 

Arbetsliv: Lärare på motsvarande svenskt lärosäte för präster, såsom Teologen, i Nigeria på tre olika platser under perioden 1990-2009. I Nigeria måste man samtidigt som man är lärare på teologiskt institut också arbeta som präst i en församling, vilket Valentine gjort i fem olika församlingar, som komminister, kyrkoherde och sjukhuspräst. I Sverige har han praktiserat med socialt arbete i Klara kyrka, Stockholm och på Sveriges kristna råd som projektledare med att skapa kontakt med migrantförsamlingar i Sverige. 

Vad gjorde du på Sveriges kristna råd? – Bl a hjälpte jag till med att få kontakt med fristående oberoende migrantförsamlingar i Sverige. Jag fick mycket bekräftelse där för att jag lyckades få kontakt och kunna intervjua många församlingar. Jag tror det handlar mycket om att bygga upp förtroende först. Kanske är just den egenskapen användbar för mig, att vara en länk för invandrare till det svenska samhället och kyrkan för att hjälpa att förklara nyanserna i religionen för invandrare i mitt framtida arbetsliv i Sverige. 

Varför vill du arbeta som präst i Sverige? – Jag har utbildat mig till präst och det är hela mitt liv. Jag har levt hela mitt liv i kyrkan, som präst, körmedlem, spelat trummor. Kyrkan har definierat mig och det är i den miljön jag vill vara. Efter att jag studerat filosofi och pedagogik har jag en liberal syn och det ger mig också en balanserad syn på religion. I Afrika är religionen väldigt fokuserad på mirakel, men efter min tid här i Sverige kan jag se skillnaden på hur man är en församling här gentemot mitt hemland. 

Var kommer du ifrån? - En liten by i mellersta Nigeria, men jag har flyttat mycket eftersom min pappa var präst. Präster i Nigeria reser mycket. 

Vision/ambition: - När man lämnat sitt land måste man ibland omvärdera sin ambition, beroende på vilket samhälle man kommer till. För mig har det i Nigeria handlat om att predika Gud för de som inte har kunskap, men i Sverige är det annorlunda. Här finns kunskapen, och då måste man utgå ifrån det. Min vision är att jobba inom det kyrkliga området och leva mitt liv här i Sverige, som präst eller vaktmästare eller på kyrkogården – allt hänger ihop, men det viktiga är att det är inom ramen för kyrkans verksamhet. Jag har uppehållstillstånd och nu är det svenskan som är viktig att lära sig.

Värsta erfarenheten: - När jag praktiserade på Sveriges kristna råd i Stockholm, tog jag tåget och en dag var tåget fullt. Jag såg en dam som inte fick någon sittplats, så jag sa, "Ursäkta, ta min plats". Hon tittade på mig och sa, "Varför? Jag är inte gammal." Då började alla i tåget skratta. Det upplevde jag som fruktansvärt. Jag kände mig så dum, men för mig är det självklart att lämna en plats för en äldre person och jag förstod inte reaktionen där på tåget. 

Var får du energi ifrån? – Ja, man kan ibland undra var man får energi ifrån när man går igenom en asylprocess, men jag får energi från Gud och speciellt en bibelberättelse som handlar om David, som var en bra kung och krigare, men de som arbetade nära honom kom till honom och sa att han var bara problem. David insåg att alla var emot honom, men samtidigt upphöjde han sig själv över det och tänkte att allt som Gud gjort bra mot mig måste ju betyda att jag gjort bra ifrån mig. Den berättelsen ger mig energi.  

Christel Larsson - assistent i församlingsarbetet, Enköpings församling

Skapad: 2013-10-01 14:39:00

 "Det behövs inte mycket för att glädja andra"

 April 2013 

Ålder: 44 år

Utbildning/arbetsliv: Utbildad barnskötare. Arbetat i 8 år med gravt utvecklingsstörda och en kort period som lokalvårdare. Arbetat på förskola i tio år. Jobbar extra som personlig assistent och är kontaktperson. Anställd sedan 15 april som vikarierande pedagog i Enköpings församling, men har under flera år haft barn-och ungdomsgrupper i församlingen.

Beskriv ditt tidigare arbete i församlingen: - För ca fem år sedan började jag jobba med Svenska kyrkans barngrupper genom Sofia Jynnesjö, som då bl a startade upp Vårfruskoj. Sedan dess har grupperna utvecklats till att bli två grupper, den andra som heter Ungdomskul är en slags fortsättningsgrupp från 13 år. För ca två år sedan tog jag också över Lördagsskolan efter Eva Ågren. 

Och hur blir ditt arbete fortsättningsvis? – Jag kommer att ha kvar mina tidigare grupper och är också tillsammans med Karin Johansson på Babycaféet och på öppna förskolan. 

Varför sökte du tjänsten? – Jag blev tillfrågad. Det känns som en ära och jag är jätteglad över det! 

Intryck hittills: - Kanon. Högt i tak. Det kände jag redan när jag jobbade med Sofia. Fint bemötande och man känner sig sedd, välkommen och uppskattad för det man gör. Tillit är också ett bra ord att använda för mitt intryck hittills. 

En bra dag: - Överlag handlar det nog om möte med människor, när man möter ett leende på morgonen och barn på kvällen som säger uppskattande ord om att de haft en rolig kväll då blir det en bra dag. Fina ord som "Du är bäst", det värmer gott! 

En dålig dag: - När det blir konflikter i barngrupper. Det hanterar jag genom att diskutera på plats och på en gång, men det är sån’t man i tanken tar hem och funderar kring hur man ska göra nästa gång det händer. Det händer dock inte så ofta. 

Var får du energi ifrån? - Jag får energi i det dagliga arbetet, just när det blir roliga dagar, vilket jag i stort sett alltid har, och då känner att jag vill utvecklas mer och mer. 

Visioner: - Att få jobba heltid och alltid med barn- och ungdomsgrupper, men också att det blir större grupper. Just nu har vi tankar kring att ev. starta ytterligare en ungdomsgrupp i åldern 14 år och uppåt, som då blir en slags fortsättning på Ungdomskul. 

Vad ser du framemot? – Att ha en kollega som är med mig i alla grupperna hela tiden. I lördagsskolan t ex är jag helt ensam. 

Vad hade du blivit om inte pedagog? – Startat eget som exempelvis Bodaborg, ett aktivitetshus. 

Händelse du minns? – Det behövs inte mycket för att glädja andra. Det var en vecka när jag arbetat många dagar i sträck, och min dotter sa att det kändes som jag inte varit hemma på flera år. Då bestämde hon och jag att vi skulle träffas på biblioteket dagen efter, och det blev en helt fantastisk stund.

Din drivkraft: - Att få barn att få en rolig vardag att se fram emot. Framförallt de som inte har något annat. Det är guld värd att kunna erbjuda sådan här verksamhet. 

Fritidssysselsättning: - Jag älskar skogen. Försöker få mina barn att få samma entusiasm, men det går sådär.

Marie Pederby - diakon Enköpings kyrkliga samfällighet

Skapad: 2013-04-26 13:47:00

"…nyttigt och intressant, men jag har svårt med lydnad"

Mars 2013
Ålder: 48 år

Utbildning: barnsjuksköterska, diakon
Arbetsliv: till största delen arbetat som sjuksköterska –på vårdavdelning, på mottagning och som chef bl a. Under en tid också arbetat som församlingsassistent.

 

 

 

Varför blev du diakon? Ja, det var inte självklart. En gång sa en sköterskekollega att hon skulle bli diakon och då tänkte jag, vad tråkigt. Såg då diakonen som from, lidande och grå. Tron har alltid varit viktig för mig, men jag har nog tänkt att jag inte skulle passa in i kyrkans värld. Men sen händer saker i livet och man tänker om. Jag blev sjukskriven och insåg att sjuksköterska inte längre var rätt för mig. Började arbetsträna i en församling. Jag behövde ett arbete som kräver något av mig och ger mycket tillbaka och som jag hade utbildning för. Och då efter en tid kändes diakon helt rätt. I det här yrket är man väldigt nära sig själv och det passar mig.
Varför sökte du jobbet i Enköping? – Tyckte det verkade roligt att både jobba med Hela människan Ria och i församling. Tidigare hade jag praktiserat på Stadsmissionen och trivdes där och den här tjänsten kändes lite lika. Sen tycker jag ju också att det är roligt att arbeta med barn.
Intryck hittills? – Det är bra. Först och främst är det ju intressant och roligt att man var väntad. Fantastiskt att få komma till sitt rum och det står en välkomstblomma. Alla är snälla och hjälpsamma. Det är roligt med många arbetskamrater och många som är så olika. Känns spännande. Men också att diakoni är ju så olika i olika församlingar. Tidigare arbetade jag ensam som diakon och nu har jag kollegor i det diakonala arbetslaget, det känns bra. Själva huset Kyrkans Hus är inte så jättevälkomnande – alla dörrar är låsta, men det finns många bra lokaler.
En arbetsdag: - Det är roligt att vara ny på jobbet, men krävande. Det är många namn och olika grupper att hålla ordning på. Det är också en ny tjänst och inte givet vad man ska göra, men det är ju en poäng med det också. Men en dag kan jag t ex komma in till Kyrkans Hus och säga god morgon, sen går jag till Ria, håller andakt och dricker kaffe och är där och pratar och lyssnar på förmiddagen. Tillbaka i mitt rum kollar jag mail och ringer runt och bjuder in mig. Varit ute i pastoraten och hunnit träffa en hel del olika grupper inom och utom kyrkan. Försöker dra igång sinnesrogudstjänst i Enköping. Ska gå en barnstödutbildning och funderar också kring ekumenik här i stan.
Dålig dag: - När jag själv tycker att jag gör för lite.
Bra dag: - Det är när jag sitter på Ria med en kopp kaffe, pratar med någon som vill dela med mig. Det kan vara en tuff miljö, men den är härlig. Kan också vara att jag sitter i Kyrkans Hus och tänker ut något. Det är äkta och ärligt på båda ställen.
Vad får du energi ifrån? - Av andra människor. När jag är understimulerad blir jag trött, men jag får energi av att vara med familj och hund, eller av att röra på mig. Har inte riktigt fått till någon Friskis & Svettis-rutin än i och med pendling. Taizegudtjänster kan vara väldigt energivande, men det kan ge effekt först en stund efteråt. Först är man stilla och sen får man kraft.
Utmaning: -Att jobba mot ett mål under lång tid, inte se att det går framåt, men man jobbar ihärdigt ändå. Det är lite som Moses som såg det förlorade landet, men han fick inte själv komma in.
Tjusning i arbetet: - Att det är så varierat. Kan vara medmänniska och dela upplevelser och känna mig fri och vara jag och vara del av kyrkan. Om jag kan ge lite hopp så är det underbart.
Vad ser du framemot? – Att komma igång med en kvinnogrupp i Ria, sinnesromässor, kunna använda min barnstödutbildning i jobbet och få ordning på hur jag ska finnas i samfälligheten.
Vad hade du blivit om inte diakon? - Kanske präst, men det är för mycket ord. Socionom kanske eller startat Bed & breakfast.
Sagt om Marie: "det känns som hon alltid arbetat här".

Cecilia Granmo - präst Enköpings församling

Skapad: 2013-03-01 11:30:00

”Jag hade en psalm på mig att ändra formuleringen och det gick bra!”

Februari 2013
Ålder:
  39 år

Utbildning: Svenska kyrkans grundkurs och bibelstudier. Teol.kand, halva
utbildningen i Uppsala och halva i Lund, prästvigdes av Anders Wejryd i Växjö 1999.
Arbetsliv: Pastorsadjunkt i Maria församling i Växjö, därefter 6 år som präst i Vaggeryd. 2006-2012 i Bro. Präst i Enköping sedan december 2012.

Varför blev du präst? – Kyrkan har alltid varit en känd miljö. Men det var först på folkhögskolan som tron blev riktigt viktig för mig personligen. Pappa var präst, men så länge jag bodde hemma hade jag absolut ingen vilja att bli präst. Jag behövde flytta hemifrån innan tankarna på präst kom. Under teologistudierna uppmuntrades jag att prova att praktisera som präst och kände då att det var fantastiskt. Jag känner fortfarande ofta att jag har världens bästa jobb, framförallt i speciella möten med människor när man hamnar på djupet och vid gudstjänster, framförallt under nattvarden.
Hur ser en arbetsdag ut? – Det är det som är bland det roligaste, att det är olika hela tiden, olika dagar, olika arbetstider olika veckor och växlingen mellan sorgehus och lyckan över nytt liv, konfirmander, fördjupning i bibeltexter och planeringsmöten. Det är lite snabba ryck att ställa om känslomässigt ibland och intensivt framförallt på helgen. Man vill se folk som kommer, vara där i nuet och i mötena före och efteråt, och samtidigt fokusera på gudstjänsten.
Hur förbereder du predikan? – Jag tycker det är roligt med predikan. Just nu går jag en predikofortbildning. Det är fantastiskt inspirerande och något jag önskat kunna göra i många år. Där fördjupar vi oss både kring predikans innehåll och olika metoder att framföra den på.  Min rutin är att jag läser texterna flera gånger, börjar tidigt i veckan. Ibland läser jag kommentarerna och ibland börjar jag bara skriva, sen lämnar jag det ett tag. Sen går jag tillbaka till texten, läser den högt och försöker få bort klyschor. Jag strävar efter ett  ”pratspråk” och att skapa så lite känsla som möjligt att jag läser upp. När jag är nöjd med innehållet försöker jag ibland gestalta med rörelser eller saker. En utmaning och ett  mål för mig är att lära mig predikan fritt, och släppa manus. Nu händer det sällan att jag är ute i sista sekund, men som nyutexaminerad kunde det hända att jag klev upp på söndagsmorgonen och skrev klart. Som pastorsadjunkt skulle jag skriva en predikan utifrån temat ”Det levande ordet” och funderade över om jag kunde stjäla en mening som biskopen hade sagt kring detta ämne vid ett tidigare tillfälle för jag tyckte att han formulerat det så bra. ”Tänk om han kommer”, skämtade jag med en god vän. Jag tog formuleringen rakt av men när alla var på plats och kyrkklockorna skulle börja ringa viskade kyrkvärden till mig, ”biskopen är här”. Ja, vad skulle jag göra? Jag hade en psalm på mig att ändra formuleringen och det gick bra!
Bra dag: - En dag med goda möten där man kan ana något av fördjupning och växt i tron, men också att få fira gudstjänst. Det är stort att få jobba med människor, tro och växt.
Dålig dag: - Absolut när tekniken strular i dator, kopiator och telefon. Praktiskt teknikstrul!
Utmaning: Generellt i arbetet som präst är balansen mellan tradition och förnyelse en utmaning, att hitta det som är glöden från det gamla och samtidigt vara öppen för förnyelse, ja, att jobba med den balansen.
Energi: - Mina vänner, familjen, sång (sjunger mindre än jag vill). Med risk för att låta from får jag energi från gudstjänster.
Intressen: - Gillar att fotografera, kan inte så mycket, men jag är bra på att ta med mig kameran. Odlar relationer med gamla vänner och jobbar på att hålla kvar dem.
Vad hade du blivit om inte präst? – Det beror på när i livet man frågar. I mina tidiga tonår hade jag en romantisk dröm om att bli naturfotograf, men nu kan jag inse att jag inte skulle passa alls att ligga i ett torn och spana på björnar timmavis. Jag är alltför social och bekväm för det. Nej, jag kanske skulle ha blivit dramapedagog.

 

Mats O Karlsson, numera författare

Skapad: 2013-02-22 09:40:00

Månadens författare

”Jag är lite av en arkivnörd”

Januari 2013
Ålder: 69 år
Arbetsliv/utbildning: Jägmästare till yrket, examen Skogshögskolan 1969. Arbetat som skoglig expert på TUA(Träfackens utredningsavdelning) i tre år. 1972-1985 Fritidsintendent och senare kultur-och fritidschef på landstinget med bl a Härjarö som ansvarsområde. Heltidspolitiker från 1985 med tre år i riksdagen och 18 år i landstinget. Pensionär 2007. Engagerad i kyrkan från
mitten av 90-talet, som suppleant i kyrkorådet i Enköpings församling och därefter bl.a. ordförande i samfällighetens kyrkofullmäktige och kyrkonämnd. Skrivit tre historiska böcker och nu påbörjat den fjärde.


Jag hittar Mats O Karlsson fördjupad i protokoll, en trappa ner i arkivet på Kyrkokansliet.
Där sitter han inramad av pärmar vid ett stort gammalt skrivbord och ser lycklig ut.
Vad gör du nu? – Jag har tagit på mig att skriva en historik över Enköpings kyrkliga samfällighet. EKS upphör 2014 eftersom beslut nu är taget att flerpastoratssamfälligheter inte ska finnas längre. Det är ju ingen överraskning. Jag drog själv igång FOKUS-projektet där vi diskuterade förändringsarbete under två år. De flesta är nog ganska förberedda på sammanslagningen, men de 42 år som samfälligheten har funnits är viktiga år. Och 1972 var Carl-Gustaf von Ehrenheim banbrytande med att bilda en så stor samfällighet. Han och flera med honom såg att man behövde solidariskt bära bördorna. Syftet då var att rädda små församlingar, vilket man lyckades bra med. Tiden är nu förbi med den här typen av organisation, men samfälligheten har gjort mycket gott och det hoppas jag kunna beskriva i boken.
Vem kom på idén om en bok om EKS? – Jag tog upp det själv i kyrkonämndens AU. Jag är lite av en arkivnörd. Jag har skrivit tre olika historiker på sistone, om landstinget, kommunen och Folkets Hus, och jag är intresserad och gillar att gräva i arkiv. Jag känner lust inför att göra det och vill också visa upp alla de personer, förtroendevalda och anställda m.fl. som gjort ett bra jobb under de här 42 åren. Det är bra för framtiden. Den är bättre rustad att möta framtiden som kan sin historia.
Hur har du planerat ditt arbete? - Erfarenheten från tidigare böcker har lärt mig att insamling av materialet tar januari till mars, att gå igenom alla protokoll för att få stommen till texten. Sedan kommer jag att behöva gå ner djupare i Landsarkivet och tror att jag är klar med faktainsamling i april-maj. Därefter kommer skrivandet i sommar och sedan återstår att leta bilder. Jag kommer också att göra en del intervjuer med bl a Carl-Gustaf von Ehrenheim, Bengt-Sune Berglind, Anne-Marie Ceveman mfl, som alla var med under lång tid.
Vad har du hittat? – Så här långt har jag hittat några godbitar. Till exempel släppte de förtroendevalda ifrån sig ordförandeskapet i kyrkonämnden till kyrkoherden 1975, och det är jag nyfiken på hur det blev så och hur länge det var på det viset. Det är lite spännande. En annan sak är att det tydligt fanns ett uppdämt behov av renovering av kyrkor innan bildandet av samfällighet. Efter 1972 blev det många renoveringar. En tredje sak jag hittat är att även kyrkan påverkades av energikrisens år på 70-talet. Ett år isolerades 15 kyrkvindar för en summa av 178 076:-. Det är trösterikt att också konstatera att renoveringar blev dyrare än planerat även förr.
En dålig dag: - När man kommer till material som är svårtydda, handstilar som är svåra att läsa.
En bra dag: -När man gör guldfynd bland alla gamla papper, då är det roligt!
Utmaning: - Att göra boken intressant, få till språk, bild och göra den tilltalande. Dels kommer jag att lyfta fram personer, men i stort handlar den om ekonomi, fastigheter, kyrkogård, personal inom samfällighetens ram, alltså inte om den direkta församlingsverksamheten. När ska boken vara klar? – till kyrkofullmäktiges sista sammanträde den 11 nov.

Eva, Ann-Sofie och Klas på kyrkogårdsförvaltningen

Skapad: 2013-02-22 09:35:00

Decmeber 2012

Ewa Elf - t f kyrkogårdsföreståndare

Ann-Sofie Hansson - t f arbetsledare
Klas Eriksson - t f förman



Hur har ni det på Kyrkogårdsförvaltningen?
- Bra! Glatt är det första som slår mig, säger Klas Eriksson, ny förman.
- Det är en positiv anda, alla hjälps åt, säger Ann-Sofie Hansson,
arbetsledare.
- Det är en stor förändring förstås, när två slutat så tätt inpå varandra. Det är ju konstigt om ingen undrar, säger Ewa Elf, numera t f kyrkogårdsföreståndare. Först slutade kyrkogårdsföreståndare Darren Annett  och nu nyligen slutade Janne Söderlund, tidigare arbetsledare. Det är ju nästan konstigt om ingen undrar hur det fungerar för oss. Och det är klart att det är tomt, men det har inte blivit tyst tillägger Ann-Sofie. Engagemanget och positiviteten finns kvar. Det som ska göras ska göras och alla vet vad som ska göras.
En gång i veckan träffas de i sina nya roller, arbetsledaren, förmannen och kyrkogårdsföreståndaren för att dra upp riktlinjer och bearbeta aktuella frågeställningar. Och inom kort ska en plan tas fram för hur man går tillväga med att testa stadigheten på alla de gravstenar som man nu rest.  Instrument för arbetet har inhandlats.
För att bibehålla den goda andan och undvika grupperingar i gruppen jobbar man nu aktivt med att alla frågor ska tas upp när de träffas på S:t Olof på morgnarna. Vi har samlat så mycket synpunkter från personal och säsongare och ser vad som behövs och efterfrågas.
- De anställda på kyrkogårdsförvaltningen är riktiga idésprutor med stolthet och engagemang, säger Klas. Och det är viktigt att man kommer till tals. Det finns många med både teoretisk och praktisk erfarenhet. Det är stimulerande för personalen att få vara med. Och som exempel berättar de om ett nytt förslag på förnyelse av minneslunden på S.t Olofs kyrkogård där i stort sett hela arbetsgruppen varit involverad.
Är ni underbemannade? – Inte idag, när det inte snöar, men förra veckan, säger någon av dem med ett leende på läpparna.
- Vi hinner ändå inte alltid det folk förväntar sig när det snöar, men för att lösa eventuellt snökaos innan nyår har vi löst det med att ha en extra person som jobbar fram till årsskiftet. Från början bestod vinterorganisationen på kyrkogårdsförvaltningen av två arbetslag. Men i och med de förändringar som skett så har vi tänkt om lite och istället jobbar vi som ett gemensamt arbetslag där vi hjälps åt med både servicejobb och drift. De främjar både ett större samarbete inom gruppen och en utveckling för den enskilde så man får lära sig nya saker. Själva arbetsledningen sköter Ann-Sofie, det som Janne gjorde tidigare, och sedan har Klas Eriksson gått in som förman. Nu gäller det att hitta sina roller och sätt att arbeta. Det är tidsbegränsade uppgifter för de två fram till sista april, men för den skull kan de inte sitta med armarna i kors vad gäller planering för sommar och framtiden på kyrkogårdarna.

Prostgårdens stickcafé

Skapad: 2013-02-22 09:35:00

"Månadens uppstickare"

November 2012
www.facebook.com/StickcafeiProstgarden
Maria Samuelsson, initiativtagare & ansvarig
för Stickcaféet i Prostgården

Varför har Enköpings församling ett stickcafé? - För att det är så
roligt. Det är så viktigt för människor att hitta ett sammanhang. Kanske har de suttit hemma i sin ensamhet och nu kan de sitta i en gemenskap utan några krav på att vare sig prata eller prestera. Det är lite som terapi eller en variant av retreat och de som är med får en positiv syn på kyrkan efter en positiv upplevelse.
Hur kom du på idén? - Det är ju väldigt inne med stickning och själv älskar jag det. Eftersom det inte finns något stickcafé i Enköping, men i många andra församlingar, så tjatade jag mig till det.
Hur länge har ni haft caféet? - Sedan i mars. Hur många kommer varje gång? - 25 som mest, men i snitt ungefär 15 personer.
Visioner? - Att vi ska köra en hel helg som ett stickretreat. Klart att det är en vision att de ska bli nyfikna på andra delar av kyrkans verksamhet också.
Idéer som dyker upp? - Om vi får ha en stickhelg, skulle vi t ex kunna sticka var sin del av en stor filt som sedan kan skänkas till välgörande ändamål.
Beskriv stämningen: - Uppsluppen, glad, fikasugna och fnissiga.
Marknadsföring? - Endast på facebook och mun till mun.
Typ av deltagare: -  Stor blandning, allt från 20-årsåldern till pensionärer.

Anne-Mari Sandgren - kyrkogårdsarbetare

Skapad: 2013-02-22 09:30:00
”Jag försökte gömma mig med telefonen bland hyllorna och svara viskande”
Oktober 2012
Ålder: 44 år
Utbildning/Arbetsliv: KY Trädgårdsutbildning 2005-07,
med tema ”Växten i centrum” där vi studerade en hel del teori såsom växtlära, men också en del praktik om totalt 25 veckor fördelade på tre perioder. Praktiserade på Tuna trädgårdar, Bålsta trädgårdstjänst och ritade ett förslag på en rehabträdgård vid lasarettet. Efter utbildningen fortsatte jag från praktik till anställning på ETF, arbete på svensk markservice och Reeses handelsträdgård. Kyrkogårdsarbetare sedan 1 ½ år.

Beskriv ditt arbete: - Vi är ett arbetslag om tre personer, som åker iväg med bil och släp varje dag från S:t Olofs kyrkogård till de sex kyrkogårdar inom Veckholms pastorat, som vi sköter om. På våren planterar vi bland annat penséer. Framåt sommaren blir det grönyteskötsel och gräsklippning. På hösten jagar vi löv och på vintern handlar det förstås om snö, men vi driver också våra egna projekt med exempelvis perennrabatter och tänker på helheten såsom parkbänkar, belysning, informationstavlor osv. I Veckholm har vi varit engagerade i ett projekt med att byta ut en gammal häck till perenner. Vi brinner för det här också, och tänker att även kyrkogårdarna ska förknippas med parkernas stad.
En bra dag: - När man har hunnit med allt, men också fått till sista ”finishen” och känner att man är klar när man stänger grinden. Jag uppskattar flytet väldigt mycket, när maskinerna inte går sönder, men också när man får chans att plantera en ny perennrabatt och när solen skiner. Nu ser jag kyrkogården också som privatperson, vilket jag inte gjorde i så hög grad förut, och hoppas att fler känner att de kan stanna och fika där som en rastplats vid vägen, som att det är en park. Nu när jag arbetat med Ylva, som har en fantastisk kunskap, har vi bollat en hel del idéer och det är ju väldigt roligt. Vi har också en grön bok där vi antecknar idéer, men också skriver sån’t som vi måste komma ihåg att göra.
En dålig dag: - Jag blir frustrerad när något går sönder. Vi är rätt sårbara på så vis att det blir väldigt stressigt om en gräsklippare t ex går sönder. Men ibland kommer vår maskinreparatör Anders Wreder ut till oss och lagar på plats eller också kommer han med en annan maskin och byter ut den trasiga. Ibland klarar vi också att lösa det själva. Vi har maskinvård i vår tjänst, så man lär sig ju en hel del när man smörjer och vårdar maskinerna. Vi har också en vårdtimme i veckan på S:t Olof där vi vårdar maskinerna.
Händelse du minns: - När Darren ringde och erbjöd mig det här jobbet, och jag hade jobbat i 1 ½ vecka på Kronans Droghandel. Jag försökte gömma mig med telefonen bland hyllorna och svara viskande. Plötsligt frågar han, ”Vill du inte ha jobbet?” Joo, utbrast jag.
Varför valde du att jobba på Kyrkogård? – Från dag ett när jag jobbade som säsongare såg jag vilken bra organisation det blivit och sa då att jag ville komma tillbaka så småningom. Jag tycker det är ett fint jobb, och med erfarenhet från fler arbetsplatser har jag fått upp ögonen för vikten av en bra organisation och hur viktigt det är med bra maskiner, men även bra arbetskompisar.
Utmaning: - Min utmaning är på det personliga planet, som att använda nej mer, ska tänka mer på mig och skapa tid för egna stunder. På arbetet har vi utmaningen att utveckla maskinparken och fortsätta driva projekt som ex vis perennplanteringar.
Energi: - När det går bra på jobbet, man brinner för det man gör och vill att det ska bli fint, men det är viktigt att balansera det, så att inte viljan blir för stark, så man bränner ut sig. Tjusning: - Årstider. Alla årstider har sin tjusning.
Vad hade du blivit om du inte valt trädgårdsarbete: - Trädgården har jag alltid haft som intresse, men tankarna har också funnits inom vården.

Torbjörn Bolander - Kyrkoherde Veckholms pastorat

Skapad: 2013-02-22 09:25:00
”Min tanke var egentligen att ta mig till Syd-amerika för att starta någon lämplig revolution”
September 2012
Ålder: 65 år
Utbildning: Fil.mag. eftersom jag trodde att jag skulle bli lärare med inriktning på statskunskap och
ekonomi. Prästutbildning. Prästvigdes i Luleå 1975.
Arbetsliv: Arbetat som präst i Arvidsjaur, Bastuträsk och Harbo, därefter som kyrkoherde i Skellefteå och
i Veckholms pastorat sedan okt 2006.

Varför blev du präst?- Jag kände en kallelse, men det var mycket funderande och krokiga vägar. 1960-talet var en orolig tid. Var med och demonstrerade mot allt möjligt. Vapenvägrade och fick sitta i fängelse 1 månad för det, på öppen anstalt med skogsarbete i Strängnäs. Lyckades i alla fall förhandla till mig den kortaste månaden, februari. Min tanke var egentligen att bli biståndsarbetare/ pastor i Missionskyrkan och ta mig till Sydamerika för att starta någon lämplig revolution. Med en hjälte som Che Guevara läste jag spanska, tog ridlektioner och rökte cigarr, men när det visade sig att jag först måste bli vanlig pastor i Sverige hoppade jag av. Det var nog väl romantiskt det där med Che Guevara. Jag flyttade till Uppsala för att studera till lärare, träffade tjej, flyttade till Umeå och där någonstans mognade jag kanske lite, och biskopen ringde och tyckte att jag skulle bli präst. På den vägen är det!
En arbetsdag: - Det är mycket skrivbordsarbete och en kamp att hinna läsa mail och sköta all administration. Var kyrkoherde 9 år i en större församling och då var det mer tunga frågor och möten. Nu ägnar jag tid åt att köpa frimärken och byta toner också. Varje dag kämpar jag för att göra rätt saker; hembesök och fokusera på gudstjänst, samtal och administration. I gudstjänstarbetet är det roligt att få brottas med svåra texter, och fundera vad texten har med vardagen att göra. På måndagen kan man känna att den inte alls har med vardagen att göra, men när veckan närmar sig sitt slut har det fått gro klart.
Dålig dag: - När det blir fler och fler lappar och ett långt sammanträde på kvällen som bara blir snack.
Bra dag: - Då det blir bra möten med människor, när någon ringer och vill tala med en präst, när man får fira mässan.
Vad får du energi ifrån: - Naturen, skogen, tystnaden. Och att rida. Hästen överför energi! Bäst av allt är barnbarnen.
Vision: - En levande församling, där de som vill fira gudstjänst verkligen möts och det blir en större gemenskap. Nu delar vi upp oss i alltför små grupper i sex kyrkor.
Utmaning: - Att vara en ledare i den här miljön, att bygga gemenskap bland dem som redan är med och att hitta vägar för nya människor att upptäcka vad som finns i kyrkan.
Tjusning i arbetet: - Det är ju högmässan som är tjusningen. Det är roligt varje gång - mötet med varje människa, väldigt varierat blir det eftersom varje människa och varje möte är unikt.
Vad hade du blivit om inte präst? – Planen var att ta över min pappas firma och ha ett lastbilsåkeri. Funderade också mycket på att bli psykolog.

Henrietta Pettersson - Kyrkvaktmästare Veckholms pastorat

Skapad: 2013-02-22 08:55:00

Ålder: 54 år

Augusti 2012
Utbildning: Lantbruksskola, undersköterskeutbildning,
gymnasieprogram ekonomi.
Arbetsliv: - Började med lantbruk och fortsatte inom vården. I huvudsak som ambulanssjukvårdare,
 men även förlossningsvård, hjärnskaderehabilitering och äldrevård. Nu som kyrkvaktmästare sedan september 2011.



Beskriv ditt arbete: - I huvudsak handlar det om att få allt att fungera. Man gör lite av varje. Idag har jag varit i Torsvi och mött elektrikern för att få elen att fungera i kyrkan. Proppbyten gör jag själv, men den här gången handlade det om att byta propp i ett skåp som jag inte hade behörighet till. Nu t ex kontrollerar jag fukthalten i Boglösa kyrka och däremellan städar jag och byter ljus. Förbereder inför gudstjänst och förrättningar förstås. Ja, har helt enkelt ett vakande öga över kyrkan och åtgärdar och förbereder det som behövs.
Varför sökte du jobbet? – Jag ville hitta något att orka med till jag är 65 år. Jobbade på äldreboende innan och det är slitsamt för kroppen. Det är roligt att jag hittade något som man orkar med och dessutom tycker är kul. Har sedan länge sett kyrkvaktmästarjobbet som ett arbete jag skulle kunna trivas med, men tjänsterna har varit så små och det har inte varit möjligt för mig att kombinera med mitt ordinarie arbete. Nu var det en tjänst på 75%, så då fanns det inget att tveka om längre.
Intryck hittills? – Det är roligt att gå till jobbet varje dag.
Bra dag: - Varje dag är bra, men allra bäst är det när man lyckats hjälpa besökarna att få deras stund i kyrkan extra bra. Det kan man ju säga är vår primära uppgift - att få kyrkan bra. Många kommer kanske bara en gång, och särskilt vid begravning känns det extra viktigt att allt fungerar och de får den stöttning de behöver. Vid vigsel och dop är människor oftast så glada och positiva att det inte är lika jobbigt om något blir fel.
Dålig dag: - Jag har inte haft någon riktigt dålig dag ännu som är värt att nämna.
Utmaning: - När man stöter på problem och lyckas lösa dem. Det tycker jag är kul, så det är egentligen ingen riktig utmaning.
Var får du energi ifrån? – Musiken och ridningen. Rider på Åkerby en gång i veckan och sjunger i kören Camerata Vocalis sedan tio år.
Visioner: - Att må bra i livet. Jag har det bra i både jobb och privat just nu, så jag är nöjd. Man behöver inte alltid önska sig mer!
Vad hade du blivit om inte sköterska eller vaktmästare? – Hade jag gjort det jag ville som liten, så hade jag gått Adolf Fredriks musikskola och nog pysslat med musik nu.
Har du gjort bort dig ännu? – Det beror på hur man ser det. Vid ett tillfälle satte jag psalmnumren fel, i rätt sifferordning, men tiotalet längst till vänster. Det är små detaljer som knappt någon märker. Varje kyrka har sin egen personlighet och det handlar om att lära känna den. I början var det mycket att hålla reda på för varje kyrka, men nu går det lättare.
Vad ser du framemot? – Att jag snart ska åka på utbildning till Norge. Det ska bli roligt! Johanna, jag och Katrin går kursen ”Vägen”. Det har varit intressant. Har fått lära mig mycket om kyrkoåret och symboliken i kyrkan, olika symboler, såsom dopfuntens placering som symbol för början av livet och varför blommorna på altaret ska vara snittblommor och inte krukväxter, eftersom det är ett offer.

Lena Edlund - sommarkyrkoguide i Vårfrukyrkan

Skapad: 2012-06-29 13:05:00

"...när jag öppnar dörren ser jag en spindel stor som en tallrik"

Juli 2012

Ålder: 20 år
Arbetsliv/utbildning: Estetprogrammet på Westerlundska med inriktning musik, börjat läsa religionsvetenskap i Uppsala,
arbetar för 3:e året som sommarguide i Vårfrukyrkan.


Beskriv ditt arbete som guide: - Välkomnar de som besöker kyrkan. Sen är det olika vad människor vill när de kommer till kyrkan. En del ska bara låna toaletten, några är intresserade av byggnaden och vill veta mycket om den. Och då kan ju jag berätta eller svara på frågor. Ibland behöver jag bara stå och se snäll ut, när de vill sitta i lugn och ro eller tända ett ljus. Hjälper också till vid förrättningar, om vaktmästarna har mycket att göra, och sen står jag och ser snäll ut när folk kommer. Att se snäll ut är bra i många sammanhang, både vid vigsel och begravning.
Hur kommer det sig att du började som guide? – Jag hade kompisar som jobbade på kyrkogården, som tipsade mig om att man kunde jobba som kyrkoguide, så då sökte jag och fick jobbet. Jag kände också Sandra innan, som jobbat som guide.
Vad har överraskat dig? – Att det är så pass många människor som går hit och i blandade åldrar och bl a tänder ljus. Att man när man är i sorg fortfarande hittar trygghet här och att kyrkan inte är ur tiden. Med byggnaden överraskade det mig faktiskt idag, att vinkällaren som är från 1500-talet, upptäcktes först på 70-talet, tror jag, och att den då innehöll massa ben. Jag har ju läst den kyrkobeskrivning som finns i kyrkan, men den är lite svårläst, så jag fick tag på den tidigare kyrkobeskrivningen från 50-talet och den är lättare att läsa. Sen hittade jag också i S:t Lars kyrka en bok där det bland annat finns ett helt kapitel om golvet. Så jag upptäcker nya saker hela tiden.
En bra dag på jobbet: - När det händer lagom mycket. Det är lite meditativt att jobba här, skönt med lugnet, men det är jobbigt när det inte händer något på en hel dag. Det är roligt att få berätta om kyrkan. Den bästa dagen är när det varit ett bröllop, och när intresserade människor besökt kyrkan. Alltså, lite variation, då är det bäst.
En dålig dag: - När det regnar, det inte kommer några besök och det är lite lurt ute.
Har du gjort bort dig än? – Nja, men ibland har jag varit lite oförberedd, och kanske inte varit tillräckligt utförlig, men av det lärde jag mig att alltid vara redo för en rejäl guidning. Som idag t ex hade jag förberett ordentligt med lappar. Det var roligt och blev bra.
Händelser du minns: - En gång förra sommaren när jag skulle låsa skulle jag först ställa altarblommorna i torntrappan och när jag öppnar dörren till trappan ser jag en spindel stor som en tallrik. Det är verkligen sant!(visar på film under intervjun). Jag filmade eftersom jag tänkte att ingen kommer att tro mig. Det var en alldeles vanlig spindel, men jättestor. Vanligtvis är jag inte rädd för spindlar, men då var det obehagligt! Men har inte sett den sen dess. Ett bättre minne var när de kom tre små tjejer till kyrkan för att låna toaletten. En av flickorna frågade om man fick titta i kyrkan. ”Självklart”, sa jag. Funderade efter en stund om de hade föräldrar med sig, och då tittade en mamma in och undrade varför inte flickorna kom ut. De ville se kyrkan, så mamman lät dem hållas, men försökte hyssja på dem och säga att de inte fick springa i kyrkan. Jag sa att det var ok. Då hittade en av tjejerna bönboken och frågade vad det var och om de fick skriva. Lite flamsiga gick de tre iväg och skrev och jag undrade om det kanske skulle bli önskningar som en ny cykel eller så. Men till min glädje och förvåning såg jag sedan att de skrivit jättefina saker som önskning om att farmor mår bra i himlen osv, som jag inte alls förväntade mig av tre fnissiga små tjejer.
Framtidsplaner: - Jag har tänkt att jag ska plugga till präst. Det har gått lite trögt nu i vår med religionsstudierna, men jag är vid god tro.
Intressen: - Musik!! Jag tycker musikteori är det roligaste som finns och jag gillar att skriva egen musik. Kyrkan är jag också intresserad av och jag älskar att åka till Taizé, där jag varit sju gånger. Är och har varit engagerad i kyrkan på flera sätt, bl a Taizégudstjänstgruppen, som konfaledare, i vanliga gudstjänstgruppen, medverkat som bl a Lucia i Allhelgonaspelet flera gånger och varit med i Påskvandringen.

Världsbutiken - butik och på Facebook med Ulrika Möller

Skapad: 2012-06-25 14:25:00

Juni 2012

Världsbutiken i Enköping bestod till en början av innehållet i ett litet skåp i Mariarummet i Kyrkans Hus. Under en projektledningskurs hösten 2006 fick Ulrika Möller viljan att göra ett konkret projekt, inte öva något låtsasprojekt, och då föddes idén att göra en större Världsbutik.

"Vi är Enköpings minsta affär med sämst öppettider och säljer mest när vi har stängt"

Tillsammans med Anne-Lie Lundemo och Roland Sundin gjorde de en väl genomarbetad projektplan. Ulrika fick bilder i huvudet och massa energi och vips stod Världsbutiken i Prostens lekstuga öppningsklar hösten 2007.  Sedan dess finns nu  Världsbutiken också på Facebook med över tvåhundra vänner och med ett ständigt flöde av kommentarer.

Hur föddes idén att finnas med Världbutiken på Fb? - Jag kände att det här var ett ypperligt tilfälle att marknadsföra Världsbutiken. Viktigt att särskilja på ”vänner”, så att man inte bombarderar sin egna vänner och viktigt att hålla en nivå där man inte tröttar ut de intresserade. Det är inte ett inlägg varje dag, men försöker skapa nyfikenhet med lustfyllda och kravlösa inlägg och i ett jämnt flöde. Jag känner att jag får fram budskapet, men är noga med att inte predika om meningen med Rättvisemärkt. Det kan man läsa i informationen på sidan om man är intresserad. Men det är klart att jag väver in det i en del av texterna jag skriver också.
Vilken typ av vänner har Världsbutiken på Fb? 99% är kvinnor. Hur många av dessa kommer till den fysiska butiken? Mer än hälften av de som kommenterar kommer in i butiken, men det är klart att det är svårt för de som bor långt bort. Butiken har ju vänner till och med från Belgien. Men större delen är ändå från Enköping. De som kommer in, tar sig tid, pratar också om annat. Det är många pensionärer, och jag tar chansen att prata om Lunchmusik, Torsdagsträff och annat som kyrkan har att erbjuda. Det är helt enkelt en affär som tjänar många syften, inte bara försäljning av Rättvisemärkta produkter, men kan också för många vara första steget in i kyrkans verksamhet.
Vad vill ni uppnå med Världsbutiken och synligheten på Fb? – Ja, naturligtvis vill vi få ut Rättvisemärkta saker på marknaden. Man kan hitta många unika saker hos oss, och det är många gånger ett fantastiskt hantverk som ligger bakom. Det är viktigt att folk får tillgång, inte bara till kaffe och choklad som finns i de flesta butiker nu, men det här är ett sätt att öppna ögonen för att det finns mycket Rättvisemärkt.
Ni har ju öppet endast fredag eftermiddag, hur fungerar det? – Ja, det har ju faktiskt blivit en kul grej, en slogan av det.  ”Vi är Enköpings minsta affär med sämst öppettider och säljer mest när vi har stängt”. Det är roligt att det som varit en nackdel har blivit en kul grej, men det är klart att det skulle vara roligt att kunna bemanna även lördagar, förutom fredag eftermiddag, som vi har öppet nu. Man kan ju också drömma om att ha lite bättre lokaler.
Som det är nu är det inte alltid Ulrika som står i butiken utan också en hel del frivilliga, men det finns också möjligheter att komma andra tider med hjälp av Anne-Lie, Beba och Roger på församlingsexpeditionen, som öppnar vid önskemål.
Med närvaron på Facebook har Ulrika också fått en bra känsla för bilder, och lärt sig att det inte går att fånga allt på hyllan i en bild, nej, nu går hon nära, finner lust i att skapa nyfikenhet i bilderna genom att också använda anställda som statister. T ex fick Beba nyligen stoppa choklad i munnen och Rani sätta på sig alla butikens hattar. Är man sedan van vid att använda sig av telefonen som verktyg tar det en del extra tid att använda en kamera, som kräver laddning till dator, och ytterligare steg för att logga in på Fb. Med telefon som verktyg vore det idealiskt
kommenterar Ulrika.
Tror du att Facebook gjort skillnad för Världsbutiken i Enköping? – Absolut, flera pratar om det, fler upptäcker det, och det är enkelt att dela med sig till andra. Som nu t ex innan intervjun är klar kom den 213:e vänförfrågan. Jag gjorde en mätning i april månad i år och jämförde med april förra året när vi inte fanns med på Fb, och under dessa vårmånader var det en fördubbling i försäljningen.
Världsbutiken är inte vinstdrivande, men det ger många ringar på vattnet för kyrkans övriga verksamheter. Man når en målgrupp som inte annars kanske varit mottaglig för kyrkans verksamhet, men nu får en chans att upptäcka den.

Magdalena Silfverstjerna - pastorsadjunkt Enköpings församling

Skapad: 2012-05-04 12:35:00

”Man ger ju inga ”rätta” svar så, men man kan vara en hjälp på vägen”

Maj 2012


Utbildning/arbetsliv: Teol. kand. Utbildad till och arbetat som arkitekt med projektansvar/ projektledare, läst konstvetenskap. När jag äntligen tog steget till det jag borde, blev det en hel del kyrkorelaterat arbete under präststudierna såsom arbete i domkyrkobutiken och som guide i domkyrkan, tjänstebiträde, volontär och kyrkopolitiskt engagemang. Har haft egen arkitektfirma och skött bokföring i min mans läkarpraktik.

Foto: Ida Bjurström


Varför blev du präst? Har alltid varit dragen till det. Tankarna har kommit och gått sedan jag var liten och speciellt i gymnasiet, men jag hade aldrig verbaliserat dessa tankar. Att ha varit arkitekt har varit bra på många sätt de ca 15 år jag jobbat, bra betalt, roligt och i mångt och mycket faktiskt närliggande med prästyrket, men det var inte min plats.
Innehåll i arbetet? - Väldigt varierande. Provat, sett eller varit med om de mesta, förutom konfirmandarbete här i Enköping. Har fått inblick i och haft de flesta typerna av gudstjänster. Jag har inte hållit i någon vigsel än, men jag har en inbokad.
Mest utmanande dag: - Ja, det var nog att jag var upptagen av att klara av det första dopet. Det var ett ganska stort barn och jag var bl a orolig om jag skulle orka hålla i det och så där.
Bra dag: - När man känner att man bidragit till någons situation på ett bra sätt.
Dålig dag: - Om jag försovit mig.
Utmaning: - Att jobba med konfirmander framöver. Ser fram mot det. En annan utmaning har varit att sjunga de första liturgiska sångerna i gudstjänsten. Första gången gick det både bra och dåligt, andra gången gick det bättre, men det var roligt!
Vad får du energi av? – Glada människor, musik, teater, sport. Sedan läser jag en hel del.                      Hur förbereder du dig inför predikan? – Jag måste nog ha lite press på mig för att den ska bli till. Planeringen börjar alltid några dagar innan, tar mig tid att tänka, läser texter och kommentarer, men jag skriver alltid dagen innan. Det är väl som en slags födslovärkar. Man går och laddar ett tag innan.
Dina intryck av Enköpings församling: - Verkar vara en tillgänglig och öppen församling. Folk är positiva, glada utan att för den skull vara glättiga. De är seriösa, tar jobbet på allvar.
Har du gjort bort dig än? – Ja, vid första dopet blandade jag ihop mammans namn två gånger, men tack och lov inte barnets namn. Det blev lite pinsamt för mig, men jag tror det gick bra.
Tjusning i arbetet: - När man känner att man hjälpt någon vidare i sin tro eller hjälpt någon upptäcka att det finns någonting som inte den personen sett förut. Man ger ju inga ”rätta” svar så, men man kan vara en hjälp på vägen.
Vad hade du blivit om inte präst? – Svårt att svara på. Jag har ju redan haft ett annat yrke. Kanske hade jag forskat.

Johanna Andersson - kyrkvaktmästare Veckholms pastorat

Skapad: 2012-04-03 15:45:00

”….men det är bara att bita ihop och ta den”

April 2012

Ålder: 27 år
Utbildning/arbetsliv: Utbildad barnskötare, arbetat som dagisfröken och i storkök, vaktmästare i Veckholms pastorat sedan 9 januari.

Beskriv ditt arbete: - Jag städar kyrkorna, så att de ser bra ut innan och efter gudstjänster och andra evenemang, byter ljus, skottar snö, handlar blommor och material. Jag och Henrietta delar på ansvaret för kyrkorna. Ibland delar vi upp oss, men oftast arbetar vi ihop, vilket är bra ur säkerhetssynpunkt när man ex.vis ska byta ljus högt upp i en ljuskrona. Vi vara båda osäkra på hur det skulle fungera att arbeta ihop med någon och det har visat sig att vi fungerar jättebra ihop.
Varför sökte du jobbet? - Jag ville prova något nytt och utmana mig själv, se om jag klarade det. Och det var verkligen att hitta hem. Jag fick veta om tjänsten när jag deltog i barngrupperna med mina barn. Ju mer jag funderade ju mer insåg jag att jag ville ha den här tjänsten, men hade inte så höga förhoppningar, men jag fick jobbet och det passade så perfekt i tiden, precis när jag var klar med barnledigheten. Och jag trivs så himla bra! Det är roligt att serva, pynta, tända ljus som jag älskar. Det är också lite roligt att alla kyrkor är olika och charmigt sneda och vinda. Funderar mycket på hur det såg ut i kyrkbänkarna på t ex 1700-talet, hur de satt, klädde sig osv. Det är häftiga tankar som passerar när man är på jobbet i den miljön. Nya intryck!
Vad är ditt intryck hittills? - Trivsamt, glädje, jobbar extra i barngrupperna, och har ett leende på läpparna t o m när jag jobbar helg.
Bra dag: - När allt flyter på, det är mycket glädje och man får träffa mycket folk.
Dålig dag: - När det krånglar på morgonen. När jag fått ta en mus i fällan, men det är bara att bita ihop och ta den. En dålig dag är det också när värmen krånglar.
Var får du energi ifrån? - Från mycket, men glädjen när jag känner att jag gjort något bra. Uteluft får jag också energi ifrån.
Utmaning: - Min utmaning nu är påsken, och hur det ska dekoreras i kyrkan. T ex har jag fått veta att på skärtorsdagen plockar man av allt från altaret. Ja, det är mycket roddande, och det är väl speciellt vid alla högtider. Det är också speciellt i varje kyrka med ex vis olika krubbor. En annan utmaning är att få folk till kyrkorna. Tjusning: - Att vi styr mycket av arbetet själva. Att vårda det gamla och komma med nya idéer. Men det kan också vara frustrerande. Man får ta en bit i taget.
Projekt på gång: - Jag har tagit med Veckholms pastorat ut på Facebook. Det är ett sätt att nå ut till folk och vara mer tillgängliga för de yngre. Vi har kommit igång och hela arbetslaget har inloggningsuppgifter och kan skriva.
Vad hade du blivit om inte kyrkvaktmästare: - Jag hade nog jobbat extra på dagis. Men jag är glad att jag fått upp ögonen för det här. Min bild av kyrkvaktmästarjobbet var att det bara var gubbar som jobbade med det. Men ändå, så här i efterhand känns det som jag varit på väg hit, och att jag faktiskt någon gång haft tankar på att bli diakonissa eller socionom. Har ingen kyrklig bakgrund men mamma tog med mig på Christer Sjögren när jag var liten och jag minns särskilt ”de komma från öst och väst….” När Eva Ankartun spelade den i början, tänkte jag att det nog var någon mening med att jag fick jobbet.

Britt Deng - kantor i Tillinge och Veckholms pastorat

Skapad: 2012-04-03 14:40:00

"Gör man inget, så ångrar man sig"

Mars 2012

Ålder: 64 år
Utbildning/arbetsliv: - Utbildad till kyrkokantor på 70-talet, gått en del körledarkurser.Jobbat som kantor i 40 år, i Norrbärke, Hälsingland, Norrköping, Sala och i Enköping.
Sen var jag nio år i Märsta, därefter på Öland. Sedan hösten 2011 anställd 50% i Tillinge och Veckholm.

Beskriv ditt arbete: - Spelar i gudstjänst. Spelar på bröllop, dop och begravning. Sen beror det lite på tjänsten om man har körarbete. Just nu har jag det inte. Det är lite tråkigt. Jag har alltid haft eller byggt upp en kör. Numera kräver det mer social kompetens att vara kantor, man kan inte längre gömma sig på läktar’n. Förr blev man tilldelad psalmer, nu är det mer samarbete mellan präst och kantor.
Bra dag: - När man möter positiva medarbetare och det arbete man gör blir bra.
Dålig dag: - Tvärtom som ovan.
Vad får du energi av: - När man får uppskattning. När någon tycker att man gjort något bra, då gör man också bra ifrån sig, man lyfts! Tror det är viktigt att man har uppbackning och känner sig trygg för att få energi. Jag får också energi av promenader och av att träffa mina barn, barnbarn och vänner.
Utmaning: - När man driver körarbete är det en utmaning att lyfta kören. Det minns jag tydligt från min tid i Märsta, där kören till en början sjöng lite falskt, men allteftersom gjorde vi svårare och svårare stycken och många sa att de inte trodde sig om att klara det. Men i slutet sjöng de riktigt bra och jag lyckades även locka fram en del solister. En utmaning har också varit de gånger jag stuckit iväg till Kina alldeles själv. Gör man inget, så ångrar man sig. Kina är otroligt, där har jag mött många speciella människor och upplevt härliga möten.
Händelse du minns: - När jag jobbade i Enköping var det mycket spex hela tiden. Bla var det en vigsel i Vårfrukyrkan, där jag satt och tränade på orgeln innan. Varje gång jag spelade dundrade det och lät massor, men varje gång jag slutade spela så tystnade det. Kunde inte begripa vad det var och oroade mig för att orgeln gått sönder. Då visade det sig att en tjej smugit in bakom orgelläktar’n och stod och slog och bankade. Camilla hette hon som tillsammans med Rolf låg bakom det spexet. Ett fint minne var när jag fick körleda Enköpings manskör och kören från Jögeva, Estland, i Vårfrukyrkan när Enköpings manskör hade 80-årsjubileum. Jag kommer ihåg när den karismatiske estniske körledaren tog mig i handen och höll den hårt när vi gick igenom Vårfrukyrkan. Även resorna till Jögeva med Enköpings församling och Enköpings manskör var speciella upplevelser.
Intressen: - Läsning och musik.
Vad hade du blivit om inte kantor? - Barnmorska.
Det roligaste minnet: - När jag åkte till Irland med arbetslaget i Märsta.

 

Anders Grape - kyrkoherde Enköpings församling och kontraktsprost Enköpings kontrakt

Skapad: 2012-02-13 10:05:00

”Roligaste jobbet var nog när jag jobbade en vecka på cirkus och bl a fick leda in elefanterna och mocka elefantdynga”

Februari 2012

Ålder: 57 år
Utbildning: Teologiska studier, religionsvetenskaplig linje.

Arbetsliv: - Roligaste jobbet var nog när jag jobbade en vecka på cirkus och bl a fick leda in elefanterna och mocka elefantdynga. Sen har jag varit sjöman ett halvår, jobbat 10 somrar på kyrkogården. Har även jobbat på slakteri och sågverk. 1976 Sjömanskyrkan i New York (trevligaste staden näst efter Enköping), 1984 pastorsadjunkt Enköping, 1985-86 kyrkoadjunkt Enköping, därefter några år som sjukhuspräst och ungdomspräst i Gamla Uppsala. Kyrkoherde i Enköping sedan 1994.
Varför är du präst? – Jag kan inte tänka mig något bättre än att jobba med frågor om kristen tro. Det är en enorm bredd och ett djup att få jobba med människor i alla skeenden av livet.
Beskriv ditt arbete: – Man vet aldrig hur en dag kommer att bli, allt från enskilda svåra samtal till rena rutinuppdrag med handlingar som ska skrivas under. Men allt i skenet av den tro som kyrkan förvaltar.
En bra dag? – När det funnits möten och någonting hänt i mötet.
En dålig dag: - När tekniken krånglar. När sån’t som ska gå lätt och snabbt bara tar tid.
Var får du energi ifrån? – Pipan är nog ett uttryck för egna stunder. Jag gör många powerretreat, står i ett hörn och betraktar. Fotograferandet är längre reflektioner, att fånga ett ögonblick och bevara det. Det handlar också om ett slags retreat och att betrakta.
Händelse du minns? – Hasse Eson och jag gjorde en grej för 15-16 år sedan där vi satte en adventsljusstake i Vårfrukyrkans torn. Sedan spred vi att någon ville bo där mellan jul och trettonhelgen. På lokaltidningens redaktionsmöte var det en dag en som visste precis vem det var som skulle bo där. Andra året placerade vi åter en ljusstake i tornet och satte en kontakt som gick till strömbrytaren i trappen. När Rolf Johansson, som då var vaktmästare, tände ljusstaken lös den fint däruppe, men varje gång han gick ner för att titta från kyrkogården var den släckt - ett mysterium.
Utmaning: - Att alltid leva i förändring. Liv handlar om förändring. Har man jobb som handlar om rutin blandat med ovisshet kan det bli så att man ger mer utrymme åt rutin. Kontinuitet har också ett värde och det gäller att förstå skillnaden.
Tjusning i arbetet: - Mångsidigheten
Vision: - Generellt, att ge utrymme för människors engagemang. Det måste finnas utrymme för att bry sig om andra. Kyrkan måste bäras av människors engagemang, människors tro och engagemang för att göra jorden till en bättre plats att leva på, inte av en tjänsteorganisation.
Vad hade du blivit om inte präst? – Jag tror jag blivit sjöman eller fiskare.

Anette Thor - löneassistent kyrkokansliet Enköping

Skapad: 2012-01-02 11:00:00

 ”En ängel kom förbi och frågade efter sina vingar – då log jag hela vägen hem”

Januari 2012

Ålder: 37 år

Arbetsliv/utbildning: I grunden är jag utbildad undersköterska och jobbade tre år på ett demensboende i Södertälje. Var inriktad på att jobba med barn, men efter föräldraledighet utbildade jag mig till ekonomiassistent på Komvux, läste sedan vidare till lönespecialist på Iterum. Arbetat som löneassistent på Mälarenergi 1 år och Konsult och service i Västerås 1 ½ år. På kyrkokansliet sedan okt 2011.

Foto: Ida Bjurström

Varför sökte du jobbet som löneassistent här? – Tyckte det verkade intressant och roligt. Framförallt spännande att få jobba med hela ledet i löneprocessen, från tjänstgöringsrapporter till lönekörning. På mitt tidigare arbete hade man mindre kontakt med de man betalade ut lön till, de var bara namn. Här är roligare med mer personlig kontakt när de anställda kommer förbi och lämnar in lappar eller ställer frågor.
Vad är ditt intryck hittills? – Jag tycker nog att det blev bättre än jag hoppats. Alla är så välkomnande, man kände sig snabbt som en i gänget. Det känns som jag jobbat längre än bara tre månader. Har inte träffat alla anställda än, men förstås sett alla namn. Har åkt runt och besökt landsbygdpastoraten och kyrkogård, men riktigt alla var inte på plats då.
Beskriv ditt arbete: - Registrerar tjänstgöringsrapporter, frånvaro, ob-ersättning osv. Registrerar och rapporterar statistik till olika myndigheter. Betalar ut arvoden till artister och förtroendevalda, löner till anställda. Är också med och leder friskvårdsgruppen bl a.
Börjar du få grepp om dina arbetsuppgifter? – Ja, det löpande varje månad, men lönearbetet tar ungefär ett år att få grepp om, eftersom det är olika krav på uppgifter som ska redovisas varje månad. Arbetet i lönesystemet är ju lite olika på olika ställen, och det tar ett tag innan man känner sig hemmastadd i nya program.
Bra dag: - När man får mycket gjort, allt flyter på och samtidigt kan skratta och ha tid att hänga en minut i dörren och prata med någon arbetskompis.
Dålig dag: - När inte tekniken fungerar, som t ex vid första lönekörningen. Då strulade allt – t o m kuverteringsmaskinen. Men, när jag kom tillbaka nästa dag låg en chokladbit och en lapp på skrivbordet med orden ”Nu kan det bara bli bättre”, då blev det direkt en bra dag igen – och framförallt när alla fick sina löner.
Utmaning: - I jobbet är det att utveckla lönesystemet med mallar och kortkommandon och kunna utnyttja det till fullo. Privat är det att springa Tjejmilen 2012.
Tjusning i arbetet: - Det är stor skillnad på arbetsplats jämfört med tidigare. Dels är det ju stor skillnad här med olika yrken på samma arbetsplats. Stora kontraster t ex när det sitter en präst och fikar, i kaftan, på väg till en begravning. Eller när jag hörde om en ”Ängel” som kom förbi för att hämta sina vingar, och hon fick frågan om hon ville ha guld eller silver. Då bar jag med mig ett leende när jag gick hem. Ja, det är en speciell arbetsplats. Man får verkligen uppleva mycket mer än bara sina egna arbetsuppgifter.
Vad skulle du jobbat med om inte löneassistent? – Då skulle jag nog ha jobbat med barn, kanske på ett barnsjukhus.

Josefin Holm - assistent i församlingsarbetet

Skapad: 2011-12-05 13:55:00
Vad har Jesus med Gud att göra?

December 2011

Ålder: 29 år
Utbildning/arbetsliv:
Barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet, arbetat på olika ålderdomshem, därefter sex år på Grillbyskolan som assistent i klasser och på fritids. Villberga pastorat sedan 2009.

Foto: Ida Bjurström

Beskriv ditt arbete: - Arbetar främst i barnverksamheten på Grillby torg med sju olika barngrupper och öppna förskolan 3 dagar i veckan. Totalt kan ett hundratal barn och vuxna passera under en vecka. Vi sjunger, pysslar, leker och läser bibeln i olika versioner. Följer mycket års-teman i allt vi gör. Nu har vi jobbat intensivt med julkrubban t ex där vi bl a återanvänt äggkartonger. Får ofta många små pratstunder med barnen, speciellt tjej- och killgruppen med 11-12-åringar. Där blir det mycket livsfrågor som bearbetas.
En bra dag: - När allt flyter på och jag går hem i slutet av dagen och är glad och känner att jag gjort något bra.
En dålig dag: - När det inte blir som jag tänkt mig, och jag t ex måste gå hem mitt på dagen för att mitt barn blivit sjukt.
Utmaning: -Familjeguds-tjänsterna kämpar jag med, att våga prata mer i större samlingar. Det är en utmaning att våga och vara mer delaktig i gudstjänsten.
Vad får du energi ifrån? - Av promenader. Går mycket med hunden, bara jag och hunden, så jag kan tänka fritt.
Vision: - Att obehindrat stå och prata inför en större grupp.
Tjusning i arbetet: - Det är jättemycket! En sak är att det är så varierande åldrar, från nyfödda på öppna förskolan till tonåringar på ungdomscafet.
Roligast i arbetet: - Familjegudstjänsterna. Vi tränar och jobbar med barnen mycket inför det. Det är alltid ett spänningsmoment att inte veta hur många barn som kommer och är med. Men det är sällan man är orolig att det ska bli för få barn nuförtiden. Ofta kommer det cirka 30 barn och är med längst fram och ofta är det över 100 besökare. Förr kunde det hända att det bara kom ett par stycken, men sedan vi bl a ändrade familjegudstjänsterna från söndag till torsdag så är det alltid många med.
Händelse du minns? – En gång när vi hade pratat om Jesus, Maria och Josef säger ett av barnen, ”Vad har Jesus med Gud att göra?”
Vad hade du jobbat med om inte i barnverksamheten?    -Något med människor. Var inställd ett tag på att bli frisör eller sjuksköterska. När jag var liten var drömmen att bli dagmamma.

Helena Tullborg - ekonomiassistent kyrkokansliet Enköping

Skapad: 2011-11-02 11:10:00

"Det är roligt när det stämmer"

November 2011

Ålder: 33 år

Utbildning:Ekologisk ekonomi på högskolan i Västerås (3 år)
Arbetsliv: Ekonomiassistent Lantmännen Enköping, Marknadsavdeln. Granngården Uppsala. Var med och startade upp Granngårdens kundklubb, åter Lantmännen Enköping, därefter Menigo i Västerås. Arbetat på kyrkokansliet sedan juli i år.

Foto: Ida Bjurström

Varför sökte du jobbet som ekonomiassistent? – Det såg ut som det var ett kul jobb, med större bredd än jag tidigare arbetat med. Har arbetat på större företag och då blir det lätt nischat, man arbetar inom färre områden, vilket kan bli lite monotont.
Vad är ditt intryck hittills av ditt nya jobb? – Jättebra! Trodde nog det skulle vara lite mer dämpat, och att man jobbade var och en för sig. Först har man ju en illusion av hur det ska vara, sen är det viktigt vilka man träffar först, men det känns som alla är väldigt vanliga och glada. Funderade också hur det skulle vara att vara nästan yngst, men det märks att åldern inte har någon betydelse.
Beskriv ditt arbete: - Praktisk ekonomi - hanterar leverantörsfakturor och ser till att de blir betalda i tid, och i andra änden hanterar fakturor som vi skickar ut, bokföring, kollekthantering, gör bokföring för Ria osv.
Börjar du få grepp om hur det går till just på kyrkokansliet? – Både och. Saker faller på plats mer och mer. Ibland måste man lära sig för att kunna ställa rätt frågor. Men de dagliga rutinerna rullar på. Nu går vi mot bokslutstider, och jag har inte jobbat med just det här än, så då blir det lite nytt igen. Vissa saker gör man bara en gång i månaden, och då hinner man inte få rutin så snabbt, men jag tror jag har fått kläm ungefär vad jag ska göra.
Har du träffat alla anställda i samfälligheten än? – Jag hade tur som hann jobba lite innan personalresan, plus att jag fick åka med på den resan. Det gör att jag kan placera ut de flesta personer på rätt enhet och i mitt minne.Bra dag? – När man känner att man löser något som känts omöjligt eller att man kan hjälpa någon med något problem. Tänker att jag ska vara som en service för de som arbetar i samfälligheten. Därför är det roligt om man kan hjälpa till.
Dålig dag: - Det kan vara svårt ibland när inte tekniken funkar, papper fastnar i kopiatorn t ex, men annars är det lite av charmen med ekonomi – att lösa problem.
Vision: - Vet inte hur det varit, men jag önskar att de som undrar över något inom ekonomi inte drar sig för att ringa.
Utmaning: - Jag har en hästtjej inom mig. Om några år hoppas jag finna tid att rida mer, och samtidigt kunna låta barnen göra sitt.
Tjusning i arbetet: - Det är ju roligt att hålla ordning, få allt att stämma i slutet. Man vill ju också göra något kreativt emellan. Men gör man inte det man ska när man jobbar med siffror, så syns det på slutet. Det är roligt när det stämmer!
Vad hade du blivit om inte ekonomiassistent? – På senare tid har jag tänkt att det skulle vara kul att jobba med barn. Det hade jag absolut inte tänkt som 20-åring. Jag har också tänkt att det kunde varit kul att jobba med djur eller att vara tandsköterska.
Vad ger dig energi? – Att vara utomhus och med familjen. I blygsam omfattning motionera. Simmar bl a på torsdagar & rider på lördagar.

Renata Johansson - säsongsarbetare Vårfrukyrkogården

Skapad: 2011-10-06 10:30:00

”Den visar vad jag går för. Varje sak jag skapat visar mina känslor - speglar av min själ.”

Oktober 2011

Ålder: 56 år
Arbetsliv/utbildning: 5 årigt tekniskt gymnasium i Polen,
kom till Sverige 1978, processtekniker på Ericsson Components i 20 år,
1-årig trädgårdsutbildning Säbyholm 2004-05, XAAR AB 2005-08, säsongare senaste tre åren.
Renata har fått ”fria händer” och skapat en rabatt på Vårfrukyrkogården, som hon designat och arbetat med under cirka en månad i våras(se bilder på baksidan). ”Renatas frodiga rabatt” har en slingrande asymmetrisk form, där en vattenslang användes som mall. Den innehåller nyinköpta perenner, ett och annat litet träd plus vackra stenar och en del perenner samt tvååriga växter som hon hämtat från sin egen trädgård.

Foto: Ida Bjurström

Beskriv ditt arbete: - Jag välkomnar varje dag med stor glädje. Jag trivs mycket bra med att få jobba ihop med mina arbetskamrater, ser till att allt fungerar, ser prydligt och välskött ut, och att ”mina kära barn” (växter) mår bra. Den nya rabatten är jag så himla glad över. Min arbetskamrat Ylva har hjälpt mig mycket med den. Jag brukar gå och titta till den varje dag, säger ”God morgon”, klappar på och pratar med blommorna. Det är spännande eftersom det händer något nytt hela tiden, nya blommor som blommar och så. Den här rabatten kommer jag alltid att minnas.
En bra dag: - När man får beröm av besökare, det är fint väder, alla är ute och jobbar, och ser till att kyrkogården blir ännu finare. Det är ju inte heller bara växter att bry sig om på kyrkogården. En dag satt det ett par på en bänk och fikade. En trevlig och avkopplande syn! Man träffar många människor och får vara tillhands. Det händer att man får trösta och det känns bra att kunna vara stöd för sörjande. Det är många gripande möten och en stor glädje att vara till hjälp.
En dålig dag: - När det regnar mycket, blåser och massor av löv och pinnar faller och man får panik över hur man ska hinna få undan allt detta. Men också när man får klagomål.
Vad får du energi ifrån? – Mina barn, familj, naturen och växter ger mig enorm glädje. När jag ser något vackert i naturen blir jag mycket lycklig inombords och får kraft att skapa ännu mer.
Vision: - Vore jag yngre skulle jag studera och bli landskapsarkitekt. Tycker också om heminredning. Drömmer om att flytta till Höga Kusten och skapa en ny trädgård, en så fantastisk trädgård att jag kan kalla den ”Paradiset på jorden”. Naturen där är helt underbar.
Utmaning: - Min trädgård. Den visar vad jag går för. Varje sak jag skapat visar mina känslor - speglar av min själ. Tjusning i ditt arbete: - Glädje att kunna skapa något fint som kan glädja andra. Händelse du minns: - När jag träffade en man i kapellet, som var och hämtade sin fru’s urna. Vi möttes i sorgen, pratade en lång stund och han tackade mig med hela sitt hjärta.
Intressen: Svampjakt, trädgårdsdesign, tycker om att få människor att skratta när de besöker min trädgård. Gillar att göra roliga saker där naturen är min största inspirationskälla, nallar av stenar, gräs, pinnmöbler, saker av stubbar, stenar , drivved osv. Roligt att se människors miner när de överraskas.

Sandra Uddman - sommarkyrkoguide Vårfrukyrkan

Skapad: 2011-04-07 15:10:00

Augusti 2011

”Språkkunnig guide som lärt sig spela piano på jobbet”

Ålder: 21 år
Arbetsliv/utbildning: Europaprogrammet i Strängnäs med inriktning på språk. Har jobbat som förskolevikarie, arbetat på Tammerfors i vinter och de senaste 3 somrarna varit guide i Vårfrukyrkan.
Beskriv ditt arbete: - Finnas i kyrkan, välkomna, guida, hjälpa till. Ibland hjälper jag också vaktmästarna. Förra veckan guidade jag 30 personer. Det var den största grupp hittills som jag guidat och det gick jättebra. Känns att man blir säkrare och säkrare. Nu känner jag mig trygg och kan mycket om kyrkan, men jag vet ändå inte allt.
Hur kommer det sig att du började jobba som guide? - Maria Samuelsson annonserade om det bland oss ”Änglar” och jag tänkte att det var roligt att få användning av mina språkkunskaper. Har läst spanska, italienska och latin. (Visar sig att Sandra också kan en del
holländska eftersom hon bott i Holland i 8 mån.)
En bra dag som guide? – När folk är frågvisa, när de vill ha guidning. När man känner att man hjälpt någon. Ibland berättar besökare om sin livshistoria och det är roligt.
En dålig dag? – När det är någon som kommer in och klagar. Det är inte så ofta, men tråkigt när det händer, såsom t ex att någon efter en begravning kommer fram och klagar på ljudet eller så. Sen är det också lite långtråkigt när alla som kommer vill ha en lugn stund och man inte får hjälpa dem eller de inte vill prata.
Händelse du minns? – En 80-årig dam som hade rest från USA till Sverige för att hedra sin fars minne, och som berättade sin livshistoria. Fadern hade emigrerat, och aldrig haft råd att återvända fast han väldigt gärna ville det. En annan var en besökare som var specialist på orglar och hade en föreläsning för mig om hur orglar fungerar.
Har du gjort bort dig än? – Ja, det måste jag väl ha gjort. T ex spelade jag piano i en gudstjänst och tappade bort mig mitt i, så jag fick sluta spela helt. Det var nog en förvånad församling, men de fortsatte att sjunga i alla fall.
Det visar sig att pianointresset har kommit i och med guidejobbet: - Första sommaren jag jobbade som guide satt jag och klinkade lite när de inte var besökare i kyrkan. Sen jobbade jag som guide med Lena, som spelar piano, och hon lärde mig lite mer. Nu går jag och spelar hos Lisen.
Vad har du för framtidsplaner? – Jag ska åka till Australien den 15 nov och vara borta i ett år. Kanske pluggar jag när jag kommer hem.
Intressen? – Musik, tro, språk, TV-spel och sport. Hur blev du ”Ängel” och vad gör ni? – Det har jag varit sedan konfirmationen. Jag började som konfirmationsledare. Det var roligt! Vi fick leka och vara ett föredöme. Det var väldigt bra för självförtroendet. Sen har jag fått testa att leda grupper, hur man strukturerar träffar och får till det på ett bra sätt. Nu är jag med och planerar gudstjänster. Det har varit väldigt givande för min tro, och har fått ägna mig mer åt musiken.

 

 

Foto: Ida Bjurström

Alf Johansson - kyrkvaktmästare i Tillinge pastorat

Skapad: 2011-06-01 13:35:00

Juli 2011

”har föreslagit att de ska ha bingoutrop på psalmnumren”

Alf Johansson
Kyrkvaktmästare Tillinge
Ålder: 64 år
Arbetsliv: Svensk grammofonindustri i Bro (pressade
grammofonskivor för 9 öre/skivan), kört mjölkbil i 11 år, och lastbil för Enköpings lantmän i 11 år. Arbetat som vaktmästare i Tillinge pastorat senaste 20 åren.
Beskriv ditt arbete: - Förr hade jag både yttre och inre tjänst i Tillinge kyrka, men fick välja inre eller yttre för sju år
sedan och är glad att jag nu bara har inre tjänst. Nu har jag fler kyrkor med arbete kring förrättning, tvätt, blommor,
ljusbyte, öppna åt folk osv.
En bra dag: - När allt funkar och jag får flera saker gjorda. Barngudstjänst och dop och ex. vis skymningsmusik är roligt, eftersom det då är mer folk än vid vanliga gudstjänster. Jag har föreslagit att de ska ha bingoutrop på psalmnumren, men det har inte slagit igenom
än. Då kanske det kommer fler till gudstjänsterna.
En dålig dag: - Vet inte om det finns dåliga dagar, möjligtvis när det blir mycket städning i kyrkan efter skolavslutningen.
Vad får du energi ifrån? – Förr fick jag energi av att vara i skogen, när jag jagade och plockade svamp, men det går inte längre i samma
omfattning. Men när jag träffar folk i kyrkan får jag energi. Jag har ju bott i Tillinge större delen av mitt liv och känner de flesta som passerar kyrkan. Jag får också energi av min bil, en gammal amerikansk Mercury från 1970, som jag brukar åka till Rättvik på Classic Car week.

Utmaning: - Varje förrättning är en utmaning – att få allt att funka.
Händelse du minns: - För många år sedan var det ett par som skulle gifta sig i kyrkan. Enda gästerna/vittnena skulle vara en bror och en svägerska till brudgummen. Brudparet ville ha vigselceremonin i sakristian, men dåvarande kyrkoherde övertalade dem att ha den i kyrkan. Eftersom de var så få pratade hon ganska tyst därframme, och hade inte noterat två äldre damer som kommit in i kyrkan med blommor och presenter. Så småningom säger den ena damen, ”Rysligt vad tyst hon pratade”. Sen frågade damen mig om detta var Lundby kyrka. Nej, svarar jag, den ligger utanför Västerås. ”Då hade du rätt då,” sa den ena damen till den andra. De hade
åkt till fel kyrka och fel vigsel.
Vision: - Att jobba och vara hel till 67.
Tjusning i arbetet: - Att arbeta i en kyrka överhuvudtaget. Det är lugnt och fint! Det är en viss tjusning att bara vara i kyrkan. Man ser
en hel del människor som liksom stannar upp när de går in i kyrkan, inte vet hur de ska bete sig, frågar var de ska sitta t ex. Många säger att de kört förbi så många gånger, men aldrig gått in och det är roligt när de till sist stiger på.
Vad hade du blivit om inte kyrkvaktmästare? – Jag kanske hade fortsatt att köra lastbil. Har alltid velat ha ett fritt arbete och det harjag också haft för det mesta.

Månadens anställd april-juni 2011. Läs här!

Foto: Ida Bjurström

 

 

Vad händer i veckan?

Enköpings pastorat

Skapad: 2011-02-03 16:30:00
Kyrkokansliet i Enköping
Box 88, 745 22 Enköping
Besöksadress: V. Ringgatan 9
tel 0171-257 00, fax 304 84
enkoping.pastorat@svenskakyrkan.se

 

//