Möt vår kyrkoherde

Kyrkoherden är präst och har befattning som pastoratets ordinarie ledare.

Foto: Harri H Rouhiainen

Efter förslag från kontraktets präster och diakoner har även biskopen i vårt stift, Jan-Olof Johansson, utsett Ingrid till kontraktsprost den 1 januari 2012 för Östra Värends kontrakt. Kontraktet sträcker sig från Åseda i norr till Almundsryd i söder. Kontraktsprosten är biskopens "förlängda arm" i stiftet. Här nedan kan du bekanta dig med Ingrid med vår intervju som vi gjorde inför kyrkoherdesinstallationen den 13 mars 2011, för vårt församlingsblad "Källan".


 

Hallå där Ingrid!

Om jag skulle börja med att fråga: Vem är Ingrid? 

- Svaret på den frågan har nog varierat genom åren. Så är det nog för de flesta av oss men just nu är mitt spontana svar – en person som är oändligt tacksam och glad för det liv jag just nu lever. Jag har nog från tidig ålder burit med mig en positiv livshållning och tränar mig ständigt i att försöka se möjligheter snarare än hinder i det dagliga livet.
Att leva i nuet är en klar strävan men det är ett projekt som jag inte alltid lyckas med. Möjligen hänger detta samman med att jag har ett visst kontrollbehov, ett karaktärsdrag som jag försöker vara lite uppmärksam på. Basen i mitt liv är ändå min familj och här finns  mina olika roller som hustru, mamma och på senare tid också som mormor. Att bli mormor har nog lockat fram andra sidor hos mig där kontroll och principer fått allt mindre utrymme till förmån för upplevelsen och njutningen av att bara få ta emot i stor tillgivenhet. I deras sällskap har skillnaden mellan viktigt och mindre viktigt blivit än tydligare för mig.

Hur ser din familj ut?


- Min familj består av min man Lars-Gunnar som jag för övrigt delat livet med i över 30 år och tillsammans har vi fyra barn; Hanna 30 år, Lovisa 28 år, Julia 23 år och vår son Otto som är 21 år. Ett nytt skede har börjat i vårt gemensamma liv då Otto, som den siste i skaran av våra barn, i oktober flyttade hemifrån för att tillsammans med sin flickvän starta ett nytt liv i Luleå. Hanna och Julia bor med sina familjer i Växjö och för oss är det en glädje att ha våra två barnbarn på nära håll. Vill vi andas storstadsluft så kan det bli ett besök hos vår dotter Lovisa som sedan några år lever och arbetar i Stockholm. Till min nära familj hör också min far Rune som bor i Linneryd.

Om du skulle beskriva dig själv med tre ord? Vilka ord skulle du tänka på då?
Det här var ingen lätt fråga. Förmodligen upplevs jag lite olika i olika roller men jag tillhör utan tvekan dem som tycker om att befinna mig i sociala sammanhang, att ha människor omkring mig. Dessutom tillhör jag den skara som vill ha ordning och reda omkring mig; långsiktighet och en god planering är viktiga delar av mitt liv. Utöver detta tror jag mig vara en person, som ganska lätt kan känna av stämningar och tonlägen. Detta handlar nog om ett karaktärsdrag som skulle kunna rubriceras som ”inkännande” eller möjligen ”lyhörd”. Så efter denna lilla utläggning blir mina tre ord: social, strukturerad och inkännande.

 

Hur hamnade du i kyrkans värld? 
Och vad har du arbetat med innan du blev präst?

 

- Min ingång till kyrkan var utan tvekan musiken. Jag tillhörde skaran av flickor som förväntades lära sig spela piano och så blev det också. Jag växte upp i Räppe, en liten ort utanför Växjö där jag efter söndagsskolan började sjunga i barnkören och senare i Bergunda kyrkokör. Jag uppmuntrades av församlingens kantor att samtidigt börja spela kyrkoorgel. Det blev många timmars övande varje vecka i en kall kyrka men som bonus fick jag möjlighet att vikariera vid högmässor och andra gudstjänster då kantorn var ledig. Det blev en god praktik inför framtiden. 1972 tog jag kantorsexamen i Linköping och fick direkt därefter en kantorstjänst i Sjösås församling.
Några år senare träffade jag min man Anders som arbetade som präst på Gotland. Detta medförde flytt för min del och ett nytt uppdrag som kantor på den gotländska landsbygden. 1977 kom vi tillbaka till Växjö men livet bytte snabbt skepnad. Min man blev hastigt sjuk och avled inom någon månad. Jag var omgiven av trygga och kloka personer som fick mig tro på en framtid, trots allt. Jag kom så småningom att byta inriktning och började 1983 på lärarutbildningen i Växjö. Efter lärarexamen 1986 fick jag en skolkantorstjänst i Åby-Tjureda. En intensiv period väntade med arbete i både skolan och kyrkan kombinerat med ett hektiskt familjeliv. Under åren som lärare fortbildade jag mig till Montessorilärare på Kristianstad högskola där jag också blev kvar som utbildare under ca sju års tid. Inom kyrkomusiken var det körarbetet som tilltalade mig mest och jag övar än idag en liten kör bestående av sångare och vänner från tidigare körsammanhang.

 

Hur kom det sig att du blev präst?

- Jag hade tankar på att bli präst redan som gymnasist. Jag läste det teologiska basåret direkt efter gymnasiet men när kris och motgångar tog överhanden övergav jag dessa planer. De stora frågorna blir under dessa skeden av våra liv mycket påtagliga och för mig innebar denna period något av en andlig vilsenhet. En ny fas inleddes som nu innebar att gå på djupet med både livet och tron. Nej, min väg till att blir präst blev knappast rak, något jag förmodligen inte är ensam om.  Efter många år i kyrkans tjänst hamnade jag i ett sammanhang där reflektion och det andliga samtalet stod i centrum. Något väcktes då till liv inom mig och jag började utan några långsiktiga planer läsa en kurs i religionspedagogik i Lund. Här hände något och jag var åter på väg mot det som jag så länge längtat efter men inte vågat erkänna. Det blev nu några års studier i Lund och jag prästvigdes den 9 juni 2002 i Växjö domkyrka, en viktig dag i mitt liv och också för min familj. Utan deras support hade jag aldrig kunnat genomföra mitt livs dröm.

 

Hur ser du på kyrkans uppdrag idag, i vårt moderna samhälle? 
Vad är vårt främsta uppdrag? 

- Vårt uppdrag som kyrka är viktigare än någonsin! I ett samhälle där de flesta får sina materiella behov väl tillfredsställda, finner man samtidigt hos många människor en genuin längtan efter en mening och ett sammanhang, efter en gemenskap värd namnet och också möjligheter till det öppna samtalet. Kyrkan behövs som en mötesplats för att kunna dela livet och tron men också livsfrågor av allehanda slag. Vi lever i en tidsanda som antyder att vi kan skydda oss från olika faror i livet och från det som gör oss illa om vi bara anstränger oss tillräckligt mycket. Verkligheten påminner oss om motsatsen, om den skörhet som finns inbyggd i våra liv, att livet till stora delar faktiskt är ett riskprojekt.
När livet inte blir som vi har tänkt oss har vi ofta behov av att samtala med någon och jag önskar att kyrkan och våra församlingar kan få vara ett ”bollplank” för människor i mötet med livets små såväl som stora frågor. Formerna kan variera från tid till tid. Här finns det goda samtalet, mötet i sakramenten, i bönen men också i utbudet av olika gudstjänstformer. Vi har ett evangelium som burit människor genom två tusen år och som påminner oss om att livet aldrig är kört, att det finns ett hopp även om vi inte alltid orkar tro det.  Budskapet om en framtid, också sett ur ett evighetsperspektiv har gett mig och många andra kraft att under olika tider både orka ge och ta emot, att bära och bli buren och detta även om vi inte får svar på alla våra frågor här i tiden. Hoppet är vårt stora uppdrag!

 

Som nybliven präst, blev du placerad som pastorsadjunkt 
i Hovmantorps församling 
och sedan har du hunnit med att vara komminister 
ute i Ljuder och kyrkoherde i Lessebo. 
Vad har fått dig att stanna kvar i vår kommun/pastorat?

- Mycket i livet är tillfälligheter. Min kännedom om den här delen av stiftet var under den här tiden knapphändig. Under mitt år som pastorsadjunkt i Hovmantorps församling 2002 fick jag en god ingång i prästyrket under Ulla Carlsons ledning med många utmaningar och också förtroenden. Efter ett år var det tid att söka tjänst men sökprocessen gick knappast min väg och en viss frustration inträdde under en kortare period. Samtidigt blev komministertjänsten i Ljuder ledig. Att flytta familjen från Växjö till Ljuders prästgård med två ungdomar kvar i skolan krävde en hel del förhandlingar men så blev det. Vi är idag glada och tacksamma för den tid vi fick i Ljuders församling med många goda relationer och också en erfarenhet av livet på landsbygden. Under den här tiden fick jag också pröva på att vara arbetsledare vilket var en utmaning och en erfarenhet som jag haft glädje av, inte minst i mitt arbete som kyrkoherde i Lessebo-Ekeberga pastorat. Så till din fråga – jag har nog känt att jag har utmanats och utvecklats på olika sätt i de tjänster som jag har haft även om de geografiskt har funnits inom samma kommun. Detta har varit mindre viktigt för mig och samtidigt har det underlättat i min nuvarande roll som kyrkoherde; att tidigare ha byggt upp relationer med såväl anställda, förtroendevalda som församlingsbor i de fyra församlingarna. Återkopplingen till berörda personer i frågor och ärenden som dyker upp blir naturlig då relationen redan finns där. Det enkla svaret blir helt enkelt, att jag trivts med mitt arbete och med de människor som jag har fått samarbeta med i de fyra församlingarna och också att jag under vägen fått ta mig an nya utmaningar, utmaningar som fått mig att växa både som person och i mitt arbete under de snart tio år som jag har varit präst.

 

Vad ser du som vår styrka och våra utmaningar 
i och med att vi nu är fyra församlingar 
sedan januari 2010?


- Vi har redan nu upptäckt hur sårbarheten har minskat när det gällt bemanningen vid sjukfrånvaro och andra ledigheter. Med en hållning från medarbetarnas sida som präglas av flexibilitet och en god vilja så löser sig dessa något besvärliga situationer utan att verksamheter måste ställas in. Vi är nu dubbelt så många i vårt medarbetarlag och också fler inom varje yrkeskategori. Detta medför att man i olika sammanhang träffas, hjälps åt och har ett större forum för att utbyta tips och erfarenheter. De nya arbetsformerna som innebär, att man ibland arbetar över andra församlingsgränser än de som tidigare gällt stimulerar och utmanar de flesta av oss på ett gott sätt. Styrkan ligger också i, att vi som fyra församlingar med lite olika tradition och karaktär, kan erbjuda ett varierat men samordnat utbud av gudstjänster och församlingsträffar vilket berikar och ger våra församlingsbor en större bredd och ett rikare urval, sett till helheten.
En av de stora utmaningarna för kyrkan överlag och också för oss är den alltmer krympande ekonomin under de närmaste åren och de effekter som detta kan få för verksamheten. Det ligger en styrka i att vi nu är en större enhet när vi möter problem av det här slaget. Samordningsvinster har redan gjorts på den administrativa sidan men en kontinuerlig uppföljning och översyn måste alltid ske för att kunna upprätthålla en god verksamhet med en ekonomi i balans.

 

Vad var det som gjorde att du äntligen bestämde dig
 till att säga Ja till ditt nya uppdrag?


- Ja, detta är en befogad fråga. Den här ”resan” har förmodligen inte varit enkel för någon av oss även om vi varit mer eller mindre indragna i förändringsprocessen. En hel del har förändrats. Vi har gått igenom en omorganisation som gett upphov till en rad frågor och också oro inför hur allt skulle bli efter den första januari 2010. Denna oro har omfattat våra medarbetare men också förtroendevalda och församlingsbor. Med min kännedom om situationen i de fyra församlingarna anade jag den problematik som vi stod inför och min roll som kyrkoherde kändes osäker. Då regelverket påtalar att en kyrkoherde ska utses, om än tillfälligt, och att detta ska vara ”längst i tjänst på plats” så var min roll given som tillförordnad kyrkoherde under denna söktid. Under processen, som vi för övrigt hade god extern hjälp med, började rutiner och former så småningom finna sin plats och en ny modell började ta form. Mycket har för mig handlat om att försöka fokusera på det som faktiskt fungerar istället för på det som inte alltid tett sig optimalt. Med nya ögon såg jag att det ”omöjliga” nu var möjligt och arbetsglädjen infann sig återigen under senare delen av hösten 2010. Med medarbetarnas och förtroendevaldas goda stöd beslutade jag därför att söka tjänsten som kyrkoherde i det nya pastoratet, ett beslut som jag nu känner mig trygg med och genom det förtroende jag har fått, också en stor tacksamhet.

 

Vad är det bästa med ditt jobb?

- Variationen av arbetsuppgifter är det främsta; att hålla gudstjänster och förrättningar, att få möta människor i olika skeden av livet, i såväl sorg som glädje. Samtidigt finner jag en utmaning i, att få ta del av ny kunskap inom andra områden. Det kan gälla begravningsväsende, arkivhantering, personalfrågor, arbetsmiljöfrågor, förhandlingar och upphandlingar och också, att tillsammans med övrig personal få utarbeta nya policydokument i avsikt att underlätta för själva verksamheten. Ja, bästa-listan kan göras lång………………..
Till detta vill jag också lägga den stora förmånen att få ha ett fantastiskt medarbetarlag omkring mig; en arbetsgemenskap som rymmer ett stort engagemang, idérikedom, tillit, humor och många skratt. Här finns en inneboende och genuin strävan att tillsammans med förtroendevalda och frivilliga vilja bygga en organisation som i möjligaste mån kan tillgodose de olika behov som finns i våra församlingar.
Mitt i allt detta känner jag också en stor glädje i, att nu ha fått mandatet att leda och planera verksamheten i pastoratet på ett övergripande plan. Möjligen kommer också min ”böjelse” för struktur och ordning fram i dessa sammanhang och då förhoppningsvis på ett konstruktivt och gott sätt.

Söndagen den 13 mars kl. 11.00 
välkomnar vi och tar emot dig officiellt som vår nya kyrkoherde
 i pastoratet i Lessebo kyrka med biskopens närvaro från Växjö.

Hur ser du fram emot denna dag?

- Jag minns tydligt den 22 april 2007 då jag blev mottagen som kyrkoherde i Lessebo-Ekeberga pastorat. Det var en fantastisk dag på många sätt och jag är övertygad om att också den 13 mars 2011 kommer att upplevas på samma sätt. Det är säkert många som också vid detta tillfälle ser fram emot att få träffa vår nye biskop Jan-Olof. Jag ska försöka hålla nerverna i styr och istället ha fokus på det som är mitt ansvar samtidigt som jag ska försöka njuta av att en påfrestande ”resa” nu har fått ett gott slut för mig och förhoppningsvis också för pastoratet i sin helhet. Det är många som är engagerade för att den här dagen ska gå i lås och visst finns det en viss feststämning i luften….

 

Händer det något mer spännande den här dagen? 


- För mig har det varit viktigt att denna dag får prägeln av att vara en gemensam pastoratsdag, en officiell början på något nytt. Alla gudstjänster är därför denna dag sammanlysta till Lessebo kyrka. Förberedelserna och arbetsuppgifterna har i denna anda fördelats på medarbetare men också på ledamöter i de fyra kyrkoråden. Körerna i pastoratet kommer också att medverka som en gemensam, stor kör. Vi hoppas på en stor uppslutning vid detta tillfälle. Efter mässan blir det ”mingel” och mat och säkert finns det också utrymme för en och annan överraskning…..Jag har nog inte kontroll över allt som händer i det här avseendet men det kan jag leva med!
Tack för att jag fick möjlighet att på det här sättet få presentera mig i det nya församlingsbladet ”Källan”.  Ingrid

 

Intervjuare: Harri Holdar Rouhiainen

 

 


 

//