Grunden till att det finns en Sjömanskyrka världen över är att sjömansyrket varit ett osedvanligt hårt arbete med världen som sin arbetsplats och därmed rotlöshet och utsatthet som följd. Nu förtiden är förutsättningarna annorlunda, med korta timmar i hamn och inte så ung besättning. Dock finns en utsatthet i att vara låst med en och samma grupp människor veckor i sträck, ett inte alltid så välfungerande internet, vädret krafter och fartygs storhet gör att den mänskliga litenheten blir extra tydlig.
Få yrkesgrupper riskutsätter sina relationer som sjöfolket. Lång bortovaro från det vanliga nätverket, hem, familj och vänner är en avsevärd påfrestning för flertalet ombord. Möjligheten att i nämnvärd grad påverka uppkomna situationer hemma är oaktat tillgången till MSN, Facebook, mail och webcamera i det närmaste obefintliga.
Där blir sjömanskyrkans personal viktig. Att någon kommer utifrån och bekräftar den ombordanställdes existens, att han/hon är väntad. Inträdesbudskapet blir ”Jag har sett att Du är här, min uppgift är att se till att Ditt hamnuppehåll blir så bra som möjligt.”
Båtbesöken blir en kontainer för förtroenden som man inte gärna delar med sina skeppskolleger. Vi får vara bollplank och samtalspartners om allt från sport, opera, val av bil eller hus, hantering av relationer och separationer och samtal om längtan, sorg, livets mål och mening.
Vill man boka båtbesök kan man vända sig till:
Anders Rune
Komminister