Nu föreläser han om den hemska olyckan som skedde för nästan 30 år sedan och i söndags besökte han Härnösands domkyrka.
Det är en stark berättelse Lasse Gustavsson förmedlar. Han beskriver ingående hur det kändes den där dagen.
– Ett eldhav stort som Globen omger oss. Det är 800° grader varmt. En människa självantänder vid 600°. Håret och skägget knastrar när det brinner av och det bubblar i hörselgången när öronen smälter. Fingrarna brinner utan att det känns. Mina värderingar brann upp tillsammans med mitt ansikte den där natten. När jag vaknade var det till en ny värld. En värld av skönhet.
Han och kollegan skadades livshotande. Lasse fick 40-procentiga brännskador. Hans lungor, händer och huvud tog mest stryk och han gick igenom en rad hudtransplantationer. Lungorna läkte, men ansikte och händer var för alltid ändrade. Kollegan överlevde inte. När Lasse vaknade efter att ha legat nedsövd i två månader fick besked om att hans kollega hade dött.
– Det var ingen nyhet för mig. Jag visste det redan och det skulle kanske kunna gå att förklara med att jag inte varit djupt nere i medvetslösheten hela tiden utan uppfattat vad människor runt om kring mig sagt, men jag hade en känsla av att vi sagt hejdå.
Förutom alla hudskador var han också blind en tid efter olyckan. Det ledde till att han började lyssna på ett nytt sätt och när han fick synen tillbaka såg han med ett barns ögon på allt.
– Vuxna har slutat se, de bara tittar. Jag såg utan att värdera. Sköterskorna som tog hand om mig var vackra, även om de var 40 år och hade lite trivselvikt.
Totalt tillbringade Lasse ett år på sjukhus innan han var frisk nog att åka hem.
Med värme och mycket humor delar han med sig av sina erfarenheter och lärdomar och hur det är att leva vidare efter olyckan.
Lasse Gustavssons son har aldrig sett sin pappa oskadad för han föddes efter olyckan skett. Så för honom är det inget onaturligt eller konstigt med sin pappas brännskadade ansikte. Lasse berättat att vid ett tillfälle när de varit på hamburgerrestaurang frågade ett annat barn honom vad hans pappa gjort. Han förstod först inte frågan och sedan sa han: ”Han har ätit hamburgare”
– Jag undrar vad det barnet tänkte, för hennes pappa satt ju och åt hamburgare.
– Man måste ha tre kvaliteter i sina handlingar. Kraft, kärlek och visdom. När de hänger ihop kan man känna den där riktiga glädjen.
Lasse Gustavsson
Han berättar också om sin så kallade nära-livet-upplevelse som han haft svårt att formulera. Det tog tio år för honom att berätta om den första gången. Han var rädd att upplevelsen skulle förminskas av att hans ord inte kunde beskriva händelsen rätt. Upplevelsen beskriver han som att han har blivit inbjuden att få se hur allt blivit till och har utifrån den format en livsfilosofi.
– Man måste ha tre kvaliteter i sina handlingar. Kraft, kärlek och visdom. När de hänger ihop kan man känna den där riktiga glädjen.
Maria Eddebo Persson
2010-09-13