Västerås domkyrka

Foto: Magnus Aronsson

Västerås stift, som omfattar Västmanland och Dalarna, tillkom vid mitten av 1100-talet eller möjligen något tidigare. Sedan dess har det funnits en biskopskyrka på denna plats i Västerås. En domkyrka är biskopens kyrka och stiftets huvudkyrka.
Den äldsta kända domkyrkan var en mindre kyrka i gråsten. Om det tidigare också funnits en träkyrka är okänt. År 1244 började man utöka domkyrkan med tegel. Då hade också de invandrade dominikanerna grundat ett kloster vid nuvarande Munkgatan och stadshuset vid Fiskartorget. Från 1200-talet byggdes stadskyrkorna i Sverige generellt av tegel.
Domkyrkan invigdes den 16 augusti 1271 på Jungfru Marie himmelsfärds dag.

Kyrkan från 1271 var treskeppig med tvärskepp, rakslutet kor och låga valv. Tegelpelarna i kyrkans bakre del markerar 1200-talskyrkans storlek. På pelarna syns också att valven i sidoskeppen var låga. Den medeltida tegelkyrkan hade trätak och små fönster, inga bänkar samt jordgolv. Det är mörkare sten i golvet i den här delen av kyrkan. Triumfkrucifixet från början av 1300-talet hänger på platsen för dåvarande korskranket. Krucifixet är sannolikt ett svenskt arbete. Idag firas ofta gudstjänster här under korset.
Under det följande århundradet förlängdes kyrkans kor i öster och fick en treskeppig avslutning. På 1300- och 1400-talen kringbyggdes den gamla kyrkan med en krans av kapell, som är den nuvarande femskeppiga kyrkans ytterskepp. I väster byggdes under samma århundrade det mäktiga tornet, med några mindre kapell intill norr- och sydsidan. När ett kapell i kyrkans sydvästra hörn färdigställts 1517, fick kyrkan sin nuvarande storlek.

Kyrkans första torn färdigställdes 1417. Nuvarande barockspiran är från 1695 och ritad av Nicodemus Tessin d y på uppdrag av Karl XI.

Hela kyrkan dekorerades 1896-98 med nygotiska schablonmålningar, som nu finns kvar endast över stora orgelläkaren. Vid den senaste restaureringen 1958-61 eftersträvade man att framhäva de olika epokerna i domkyrkans sjuhundra-åriga byggnadshistoria.