Allhelgonahelgen

Under Allhelgonahelgen kommer många ljus att brinna på våra kyrkogårdar.

Ljus

Ljus i mörkret.

Ett minnets ljus. Ett tacksamhetens ljus. Ett saknadens ljus. Ingen vet utom den som tänder sitt ljus, och kanske inte alltid hon eller han heller. Ljuset säger något som ord och tankar inte räcker till för. Men det är nog.
  
Man kan gå över kyrkogården en sådan här kväll och uppleva de många fladdrande ljusen som böner – om att Gud ska låta sitt ljus lysa för dem som gått bort och om ljus i vår egen värld när mörkret faller.
  
Allhelgonahelgens evangelium handlar om ljus. Och om salt. Vi läser ur bergspredikan i Matteus evangelium:
Jesus sade: "Ni är jordens salt. /.../ Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa, sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen."
  
Kristen tro finns inte i världen som principer och regler utan i form av människor. En tro utan människor finns inte. Det är i det mänskliga tron tar gestalt. Det är i människan tron är närvarande och ger sig till känna.
Stramt sammanfattar Jesus uppgiften i bilden av salt och ljus.
   Verka i det osynliga och i det synliga.
   Verka som saltet som löser sig i vattnet, det råder ingen tvekan om att det är där. Motverka all förskämning, all saltlöshet i världen. Finnas till utan åthävor men genomsyrade av evangeliet.
   Verka som ljuset som förändrar det mörka rummet och ger trygghet. Var som ljuset i mörkret som ger riktning åt färden.
   Det finns de som gått före och varit salt och ljus ibland till priset av sitt eget liv. Det finns de som fortfarande går så på jorden. Och de kommer att finnas också i framtiden. Förebilder, vi kallar dem helgon. Helgon är de som i sina liv visar att Gud lever.
 
Men också vardagskristna får vara helgon i den meningen. Salt för livets friskhet. Ljus för livets klarhet. Det finns inga reservat för helgon. Vardagshelgon är den som återspeglar ljuset från Kristus, världens ljus, så, att människor kan säga: "Tack Gud, för att ljuset finns. Tack för att Du finns."
 
Ur På helgens tröskel av Per Olof Nisser, Verbum 2000.

//