Minnesceremoni för trafikoffer

Minnesceremoni för trafikoffer

Minnesceremoni för trafikoffer Foto: Torgny Lindén

-Det är en mörk tid, sa biskop Esbjörn Hagberg. Det är en sorgens och saknadens tid. Det finns en tom plats och saknaden är stor.

Biskop Esbjörn Hagberg talade till anhöriga till omkomna i trafiken på de Värmländska vägarna under gångna året. Platsen är Bro kyrka i södra Värmland och det är allhelgonatid. Inne i kyrkan lyser ljus och i bänkarna blandas anhöriga med poliser, ambulansförare, vägverkspersonal och församlingsbor. Utanför kyrkan lyser 15 marschaller, en för varje omkommen. Längs 45:an och vägen upp mot kyrkan fladdrar 300 marschaller som en påminnelse och symbol för hur många som omkommit under de senaste tio åren.

Förbipasserande trafikanter uppmärksammas via skyltar om att det pågår en minnesceremoni för trafikoffer och hastigheten sänks till 30 km/h förbi marschallerna. Det är nionde året i rad som Karlstads stift och Värmlands trafiksäkerhetsråd arrangerar minnesceremoni av detta slag och bjuder in anhöriga till omkomna. Syftet är att visa samhällets deltagande i den sorg som drabbar anhöriga och att uppmärksamma trafiksäkerhetsfrågor.

Efter en inledande samling för de anhöriga mötte representanter för myndigheter, organisationer och församlingsbor upp utanför kyrkmuren där länsrådet Björn Sandborg höll tal. Därefter fick de anhöriga tända en var sin marschall och i stillhet lyssna till trumpetspel.

Som avslutning på dagen höll biskop Esbjörn Hagberg en minnesgudstjänst i kyrkan.
– Jag vill tända två ljus för er, sa biskopen. Minnets ljus. Sorg och vemod blandas med minnen. Minns det ljusa, skratten, närheten och kärleken. Och jag vill tända omsorgens ljus, hoppets låga, en glimt av evigheten. Det är viktigt att vi får ha varandra.

Därefter nämndes alla femton vid namn och ett ljus för var och en tändes. Under senaste året har femton personer omkommit, mot förra årets 27 personer. Det är en positiv minskning. Men för de drabbade är en olycka det en katastrof. Livet förändras i ett slag och blir sig aldrig likt. Då får minnesceremonin vara ett tillfälle när omgivningen visar omsorg och omtanke med de drabbad.
 
Text och foto:
Torgny Lindén
 

//