Historik

Omkring 1270 påbörjades bygget av en ny och stor domkyrka i Östra Aros. Den skulle ersätta Uppsalas tidigare domkyrka (idag Gamla Uppsala kyrka) och därför bytte platsen Östra Aros namn till Uppsala.

Kyrkan byggdes i gotisk stil, med höga valv och stora fönster. Franska stenhantverkare kom till Uppsala i slutet av 1200-talet. Norra porten och mycket av de äldre stenhuggerierna inne i kyrkan är förmodligen deras arbete.

Först 1435, efter ungefär 165 år av byggande, invigdes kyrkan på tredjedag pingst 7 juni. Kyrkans första torn var ännu inte byggda. Sedan medeltiden har sedan tornen fått nya spiror flera gånger.

Större bränder skadade domkyrkan 1473, 1572 och 1702. Kvar från medeltiden finns framförallt stenhuggerier på pelarnas kapitäl och utanför södra porten, de så kallade kragstenarna på pelare runt högaltaret och kyrkans inre höjd och rumsindelning. Den praktfulla predikstolen från 1709 var en gåva från änkedrottning Hedvig Eleonora just efter den stora stadsbranden 1702. Den senaste verkligt omdanande restaureringen gjordes 1885–93 under ledning av arkitekt Helgo Zettervall. Då byggdes de nuvarande tornspirorna som är 118,7 meter höga vilket är samma mått som kyrkans längd. Vid samma restaurering fick kyrkan nya väggmålningar och återigen färgade fönsterglas.

När kyrkan restaurerades 1971–76 rengjordes väggmålningar, fem kapell fick moderna väggtextiler och högaltaret gavs ny utsmyckning. 2000-talets första år har bidragit med ännu en ljusbärare, Arbor inversa eller Det uppochnervända trädet, och skulpturen Maria (Återkomsten) av Anders Widoff.

Domkyrkan är inte bara en byggnad fylld av historia, minnen och gravar – den är framförallt en levande kyrka. Här firas gudstjänst dagligen och ett stort antal konserter erbjuds varje år. Dessutom besöks den av många turister och skolklasser. Vi vet inte säkert hur många besökare den har, men uppskattningar talar för att det är runt 600 000 varje år och därmed ett av landets populäraste besöksmål.

//