Någon är borta. De som hörde om att Jesus försvunnit från graven tänkte nog att nu hade de elaka romarna till och med rövat bort Jesus kropp. Lärjungarna satt rädda och gömda så de var bara rädda vilket man lätt kan fatta. Nu kommer några kvinnor och ropar att Jesus är borta från graven, att han lever. Lärjungarna tänker säkert tusen tankar. Rädda, hotade och sålda är det svårt att höra goda nyheter, de hade redan drabbats av den värsta nyheten då Jesus fångades, dömdes och dödades. Och dom gjorde inget. Nu kommer det ropande människor att Jesus är borta eller rättare sagt att han lever igen. När man är riktigt nere är det svårt att ta emot goda nyheter. Tänk själv om någon sa att nu är det ingen svält i världen längre, vem skulle tro på det. Eller om någon sa att alla krig var slut på jorden, Fred överallt (smaka på den).
Här står vi massor med år senare och det lika otroliga budskapet når oss igen, Jesus lever. Trots att vi sett honom dö. Det gör vi egentligen dagligen då vi ser hur krig och svält dödar män, kvinnor och barn världen över. Det destruktiva är något som vi precis som lärjungarna vant oss vid lärt oss att leva med.
Just därför är påskens rop och glädje så total, vi får tro det goda. Hoppas på det. Leva det och vara det. I en värld där mycket går sönder är påsken och Jesus ett tecken på att livet vann, livet vinner och livet kommer alltid att vinna.

/Anders Nordmark