Ers Majestät,
Ers Kungliga Högheter,
Your Holiness,
Landshövding,
Ärade övriga gäster,
Biskopar,
Alla kyrkomötets ledamöter,
Kära vänner,
Nu samlas kyrkomötet till årets arbete. Vacker och värdig är inramningen i domkyrkan, som började byggas för över 700 år sedan. De människor som då ritade helgedomen, som forslade stenar och som reste murverk, visste inte att de levde på den mörka medeltiden. De levde i sitt nu – med erfarenheter långt tillbaka i tiden och i flöden av sin egen tids prövningar och drömmar. Ute i världen kämpade ännu korsriddare, och Marco Polo färdades från Venedig till Kina.
Hur kommer människor om 700 år att se på oss och vår tid?
För ett år sedan, när det nyvalda kyrkomötet inledde sin mandatperiod, stod det ökande antalet asylsökande i fokus. Kriget i Syrien tvingade miljontals människor på flykt, och redan stora flyktingströmmar från oroshärdar och förtryck i Eritrea, Somalia, Irak och Afghanistan späddes på. Många – och allt fler – kom till vårt land.
För en kristenhet och kyrka, buren av övertygelsen att alla människor – alla, med sin blommande mångfald av etnicitet, tro och erfarenhet – är skapade till Guds avbilder, finns längtan att med respekt se och möta alla, att i ord och handling stå upp för en generös asylpolitik.
Mot bakgrund av bultande verklighet i församlingar med stora, varma ambitioner – och magra ekonomiska marginaler, beslutade kyrkomötet ”att uppdra till kyrkostyrelsen att skyndsamt ordna former för ekonomiskt bistånd till församlingarnas arbete med flyktingar och asylsökande”. Den tända facklan fördes vidare av kyrkostyrelsen i direkt dialog med Migrationsverket – och sedan av tusentals och åter tusentals människor i många hundra av Svenska kyrkans församlingar.
Ändå kunde vi inte förutse proportionerna på flykten.
I tisdags, i sitt tal vid riksdagens öppnande, riktade kungen uppmärksamhet på freden för 70 år sedan. ”Aldrig mera krig” tänkte sig då en krigstrött mänsklighet. Förhoppningarna var ljusa. Så gav kungen uttryck för det som vi väl alla bär i våra hjärtan: Oron över flyktingströmmarna, nu lika stora som under andra världskriget. Önskan om tolerans, hänsyn och medkänsla. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem!”
Ja, vi frågar oss: Hade vi kunnat förutse och därmed förbereda oss bättre?
Hur kommer människor om 70 – och 700 – år att se på oss och vår tid?
Vi i kyrkomötet inleder en ny säsong. Vi har anledning att göra det med kraft och kurage. På ett klot där varje människa är unik och där en enda människa kan göra skillnad, här kan många tillsammans faktiskt påverka historiens gång. Vi ska göra det med de verktyg som står oss till buds, inom kyrkoordningens hank och stör, och genom beslut som stärker och inspirerar de många människornas och församlingarnas arbete.
Vår kyrka är också en aktiv del av den världsvida kyrkan, som – utan stora åthävor utåt – når fram, över stängda gränser, fram till medmänniskor i nöd.
Gästerna idag bekräftar den dialog och det samarbete som Svenska kyrkan har, i internationella relationer och här hemma på vår inhemska arena. The guests today confirm the dialogue and the cooperation that our Church of Sweden is a part of, in international relations and on our domestic area. We are so very proud of your participation here.
Kyrkomötet har en diger ärendelista. Från kyrkostyrelsen är antalet skrivelser sex. Från ledamöterna är motionerna 108.
Låt oss se vårt uppdrag – att fatta beslut som gagnar Svenska kyrkans närvaro, förankring och utveckling i hela Sverige och där hon internationellt verkar.
Nu stundar arbete i utskott. När kyrkomötet i november möts till sessionen med debatt och beslut, då står FNs klimatkonferens i Paris för dörren. Världens ledare söker överenskommelser för att rädda jorden åt framtiden.
För oss kristna är det självklart. Övertygelsen om människors likavärde sträcker sig till kommande generationer. Om 70 år, om 700 år, om 7000 år har människor samma rätt som vi att bo och leva, sträva och drömma på den här planeten.
Det ger uppfordrande förväntningar på hur vi, som lever nu, klarar att hantera dagens flyktingströmmar – och att förebygga ett förött klimats nya flyktskäl.
Respekten för varje människas unika värde – och för naturens egen fotosyntes – ger drivkraft som heter duga.
2015 års kyrkomöte är öppnat.
Karin Perers, kyrkomötets ordförande