Fatmomakke är i mycket historien om människors möten
Från att ha varit en mötesplats för samerna redan på 1700-talet, utvecklades Fatmomakke till att på 1800-talet bli en plats för både samer och nybyggare. En kyrkstad växte fram, där kåtor och stugor står sida vid sida. Omkring kyrkan och begravningsplatsen finns idag omkring 80 kåtor och 20 timrade hus. Byggnaderna har under lång tid fungerat som tillfälliga bostäder för samer och mer avlägset boende sockenbor och myndighetspersoner vid deras kyrkobesök, framför allt vid kyrkhelgerna.
Fatmomakke är beläget ca 12 mil väster om Vilhelmina.
Lördagen 13 september blev på många sätt en dag att minnas för alla som kom till Fatmomakke kyrkstad för att delta i invigningsceremonin i samband med invigningen av Fatmomakke kulturreservat.
Sommaren 2014, som blev en av de varmaste som fjällområdet upplevt på 100 år, dröjde sig fortfarande kvar och solen tävlade denna dag emot ett dis av luftfuktighet och kvarvarande nattdimmor som beslöjade de mäktiga Marsfjällen.
Människor strömmade till den vita kyrkan i fjällskogen och flaggorna, den svenska och den samiska, vajade färggranna i svag vind. Bänkarna fylldes till sista plats och klockorna fick inleda som de gjort så många gånger tidigare.
Länsantikvarie Bo Sundin från länsstyrelsen i Västerbotten välkomnade och berättade lite om bakgrunden till lösningen med ett kulturreservat i Fatmomakke och om hur de gamla kungabreven med sina tidigare direktiv nu blivit ogiltiga. Ett kulturrereservat är att likna med ett naturreservat som står närmast under en nationalpark då det gäller skyddsgrad och omtanke. Syftet med kulturreservatet är att bevara och visa på Fatmomakke kyrkstads betydelse som en andlig och mångkulturell mötesplats i Norrlands inland från 1700-talet och fram till idag. Genom att skydda miljön skapas också förutsättningar för att värna de verksamheter och livsvillkor som präglat platsen. Genom reservatsbildningen kommer Länsstyrelsen att bedriva markskötsel och tillsyn inom området så att det kulturhistoriska värdet bevaras.
Efter denna inledning tog landshövdingen Magdalena Andersson över och förklarade att hon personligen är mycket starkt berörd av Fatmomakke. Platsen är inte bara ljuvligt vacker utan också unik på grund av hur samer och nybyggare som etniska grupper präglat platsen med sin byggnadskultur. Hon vidrörde även hur Fatmomakke så tydligt visar hur det socialt sett ut för människorna i fjällbygden under flera hundra år, och hur positivt det är att få vara delaktig i bevarandet av dessa kulturminnen för framtiden.
Sedan bjöd musikgruppen Rota, Laila Eliasson och Tage Lundin, på musik med koppling till tidigare människors vardag och hembygdstradition.
Else Westerlund är ordförande i Fatmomakkestyrelsen som nu arbetat fram reservatslösningen tillsammans med länsstyrelsen. Hon berättade om den så speciella ”Fatmomakke-andan” och hur den nu blir ett budskap inför framtiden om olika kulturer i samverkan.
Gunnel Heligfjäll, ordförande i Fatmomakke sameförening, ville tydligt understryka att eftersom nästan alla som kommer från fjällbygderna har samiskt påbrå så ska det inte dras några mer gränser mellan människor och kulturerna måste komma närmare varandra igen såsom det var förut. Kulturreservatet i Fatmomakke borde kunna bli ett riktigt lyft och en förebild för alla.
Eva Hed från Vilhelmina kommunfullmäktige ville att ceremoniförsamlingen skulle tänka på de förfäder som gärna hade velat vara med denna dag och att vi när vi vandrar runt i Fatmomakke ska sätta oss ned en stund och försöka lyssna till historiens vingslag vilka enligt henne är särskilt hörbara just här.
Som en fin avslutning på ceremonin jojkade Sara Hermansson uppbackad av pianoackompanjemang. Svenska kyrkan, Södra Lapplands pastorat kommer att ha ett nära samarbete med länsstyrelsen, samebyarna samt Fatmomakke sameförening och fortsättningsvis ansvara för underhåll av de byggnader som ingår i pastoratets ägo.