Välsignelsen i gudstjänsten förbryllar!

[2010-03-23]
Får vem som helst läsa välsignelsen? När som helst och i alla sammanhang? Och jag blir inte klok på hur den eg är formulerad (välsigne, låte, vände); en förhoppning, en bön om, ett imperativ...? Och vad ska man eg läsa in i de olika formuleringarna "låte sitt ansikte lysa över" och "vände sitt ansikte till". Är den snygga ordvändningar eller tillför de olika saker?
Upplever välsignelsen som gudstjänstens höjdpunkt, men också som den mest förbryllande!!

enigma

Bo Larsson svarar:


Hej!

Jag tror inte du är ensam om att just uppleva välsignelsen som både förbryllande och som en höjdpunkt i gudstjänsten. Det är starkt när prästen välsignar församlingen med hjälp av de ord som återfinns i 4 Mosebok 6:22-26.

Den välsignelsen kallas den aronitiska eftersom det var Aron, Moses bror, som fick uppdraget att utdela välsignelsen. Den välsignelsen brukar också kallas den prästerliga eftersom den förbundits särskilt till prästens uppdrag.

Ingenting hindrar att andra än präster kan läsa välsignelsen i de sammahang som känns passande. Av tradition har prästen använt formen "Herren välsigne Er och bevare Er..." medan lekmän brukat formen "Herren välsigne oss och bevare oss..."

Att Gud låter sitt ansikte lysa och vänder sitt ansikte till de/den som välsignas går tillbaka på gammaltestamentliga föreställningar om att Gud ibland vände bort sitt ansikte från folket när de varit olydiga och därför blev välsignelsen en återupprättelse. Den är ju som du skriver bön och kan också tolkas performativt, dvs när orden uttals så händer precis det som orden innehåller. Jämför med orden "Jag döper dig" eller Kristi kropp för dig utgiven". Orden gör något med mottagaren i den stund de uttalas.

Hälsningar
Bo

//