Vintertid, väntetid

Vad ska vi ha denna gröna, våta, varma vinter till om inte för att drömma? Drömma om varma sommardagar, drömma om livgivande trädgårdsarbete, drömma om lata semesterdagar, ja, det finns mycket att drömma om när vintermörkret sänker sig utanför fönstren. Visserligen har dagarna blivit någon halvtimme längre än när det var som mörkast, men än är det goda tider för sköna drömmar.

Berit Wickenberg

Utöver alla dessa ljuvligheter kan vi också se framemot att Alpha börjar snart. Då bokar vi upp alla tisdagkvällar i tio veckor framöver.
Den första träffen, för alla oss som redan medverkat en termin eller flera, blir redan den 31 januari. Själva Alpha kursen startar den 7:e februari, då både nya och gamla deltagare drar igång samtalet kring soppan och de stora frågorna i livet.
Det är något att längta till! Och det bästa av allt, det är inte långt kvar!
Tills vi möts, lev väl!

Som till exempel alla möten hos vänner som har tid över nu när julstöket är förbi. Varma stunder tillsammans med ett gott samspråk.
Alla möten med människor i kyrkan och vid kyrkkaffet, som har blivit en sådan fin stund efter gudstjänst och högmässa.
Eller Lördagsfrukosten i församlingshemmet, där vi fick möta funktionshindrade ungdomar från Furuboda som fick oss att förstå att det var i sammanhanget som de var funktionshindrade. Inte i livet.
Alla böcker som vi har tid att läsa nu innan solen och det vackra vädret lockar oss utomhus längre tid på dagen.
Alla filmer som finns inspelade och kan avnjutas medan snön vräker ner och stormen viner runt husknuten.
All härlig vintersport som finns att se på tv:n för de som gillar sådant.
Och de som kan och vill handarbeta har också ljuvliga tider innan vädret blir alltför varmt och handsvetten hindrar njutningen av att se en kofta växa fram ur en påse fylld av garnnystan.

Ja, tankarna vinglar lite hit och dit nu när vi nästan har nått fram till midvintertid. Det är snart den allra kallaste månaden på året och därför är det också bara lite mer än en månad innan vi verkligen kan börja se vårtecknen. Åh, vad jag tjatar om våren.
Varför längta efter våren då det finns så mycket att glädjas åt här och nu.

Nåväl, än finns det mycket att göra och att se fram emot. Idag när jag var ute och skottade snö, (det lilla som äntligen kommit ner), såg jag i en rabatt, i ett vänligt och skyddat västerläge, små gröna späda blad som försiktigt tagit sig upp över jordytan. Ett tappert försök för att kolla om det verkligen är dags att redan skicka upp blomknopparna för en så tidig blomning som möjligt. Allt för att vara oss till behag. För det är väl därför som blommorna blommar?

Efter promenaden är det gott med en kopp kaffe och en kanelbulle.
Eller varför inte en kopp choklad, som när jag var liten och kom hem efter några timmar med skidor på skärgårdsisen.
Vilken härlig känsla det var att komma hem, trött och oftast lite blöt efter en massa vurpor och snö som trängt ner i pjäxorna och sedan smällt.
Så mysigt det var när mamma hjälpte oss av med alla snören, kängor och byxor som vi hade på oss som skydd mot vinterkylan. Inte fanns det några fina termooveraller då inte. Nej, det var lager på lager som gällde och det tog en stund innan allt var avskalat.
Desto godare var det att komma fram till köksbordet och dricka choklad, äta nybakat vetebröd och lyssna till C.G. Hammarlunds motorprogram.
Egentligen ska jag inte berätta om sådana här gamla minnen för det påminner mig bara om hur gammal jag är. Jag får väl glädjas åt att jag alls inte känner mig så ålderstigen som dessa minnen uttrycker.

Utöver drömmar och minnen kan vi också njuta av att på söndageftermiddagen, gå en långpromenad om solen skiner från en vinterblek himmel. Här i Broby är det väldigt trevligt att gå promenad för oftast får vi ett leende och en hälsning från den vi möter. Oavsett om vi är bekanta eller inte. En mycket trevlig vana som ger samhörighet mellan människor. Vi som kommer från ”storstan” är inte vana vid denna vänliga attityd men uppskattar den desto mer.

Skönt är också att det snart är Alphatider igen. Höstterminens Alpha är ett minne blott men, ack ett sådant fint minne. Kursen avslutades med pompa och ståt, en festkväll som sent ska glömmas. Vi fick, som vanligt, massor av god mat, dock inte soppa. Den här gången fick vi smaka etiopisk mat.
De deltagare som ville, fick några minuter på sig att ta mikrofonen och säga några väl valda ord, sjunga en sång eller som ”kyrkvärden Siw” framträda med en hel monolog. Titta på bilden här ovan, så förstår ni hur roligt vi hade.