Hav tröst ni alla som längtat till hösten, nu är den här! Och inte mig emot. Jag gillar den nästan krispigt, klara luften som september kan bjuda på. I år har det dessutom varit sköna sommardagar även långt in i den tidiga hösten. Nu väntar jag bara på ”Britt-sommaren”, sedan får jag vara nöjd, plocka fram vinterkläderna eller gå i ide. Hösten erbjuder dessutom mycket att skörda i naturen och i trädgårdarna. I år tycks äppelskörden vara riklig. Härligt är det att till eftermiddagskaffet, ta fram en knäckig äppelkaka med vaniljsås. För de som kan det där med svamp, lär den här hösten vara ett eldorado. Jag ser mest bara röda flugsvampar. De kan förvisso vara vackra, så där som i sagoböckerna. Undrar om det smyger ut någon älva eller annat oknytt från de finaste, röda svamparna med vita prickar på?
Eftersom jag inte är så bra på att ta vara på allt som erbjuds den här årstiden så har jag istället tagit till vara på den här sista helgen i september. Det har varit en massiv musik- och konsthelg, här i Östra Göinge kontrakt. Det blir så när Bengt Johansson drar in. Han är en sådan fantastisk multikonstnär, att han ensam kan tillfredsställa våra behov av att både se, höra och känna. Tänk att i en och samma människa finns så många förmågor som att kunna rita, måla, sjunga, spela, komponera och skriva texter. Att han dessutom är klok nog att låta oss ta del av dessa hans nådegåvor……..vi kan bara säga, TACK.
Så, istället för naturens frukter har jag tagit vara på en hel korg med andliga frukter. En del kan jag ta till mig med detsamma och en del andra får göra som vinteräpplena, de får ligga och mogna till, innan jag kan ta till mig klokheterna som jag t ex fick höra i söndagens predikan. Ni som blir nyfikna kan läsa texten i Lukasevangeliet kap 10, verserna 38 – 41. Det handlar om systrarna Marta och Maria som inviterat Jesus till sitt hem för att ha en fest tillsammans. Marta arbetar och sliter för att få festen till stånd medan Maria slagit sig ner för att lyssna på Jesus. Jag känner igen mig i det här och förstår Martas irritation. Jag har hört den där historien förut och alltid tyckt synd om Marta och det gör jag nog fortfarande, åtminstone lite grand. Men det är inte det som är poängen sa Anders och som vanligt vände han upp och ner på min begreppsvärld så det blev en hel del vinterfrukt att gå och grunna på.
Vi ska se om jag kan reda ut mina egna begrepp här, så de i någon mån liknar det Anders försökte beskriva. Jesus tyckte att Maria gjorde rätt när hon satt och lyssnade till Guds ord, vilket var viktigare än allt annat. Så långt är jag med. Men om Marta gjort likadant? Hade Jesus och de andra gästerna hjälpt till i köket för att ordna med festen när Jesus tystnat? Är det så livet fungerar? Eller åtminstone borde fungera? Jag förstår att både Marta som arbetar med det praktiska och Maria som är mer lyssnande behövs och jag tror också att vi har båda flickornas karaktärer inom oss.
Jag fattar att jag inte kan fara omkring i Martarollen och samtidigt lyssna till Gud. Han är ju inte så högljudd av sig. Det krävs tystnad och stillhet för att höra Guds ord. Och där kommer en tanke in som är väldigt tilltalande: att jag i vila och tystnad kan hävda att jag gör den allra viktigaste uppgiften som jag kan tänkas ha, nämligen att lyssna till Guds röst. Det är sådana här tankegångar som vi kan vädra i Alpha. Det är en av de fina ”grejerna” med Alpha-kvällarna. Jag får så mycket nya andliga frukter varje gång som jag sedan får gå och knapra på hela veckan, tills det är dags för nästa träff. Väl mött på tisdagkvällarna, alla Alpha-vänner! Berit Wickenberg