Kan man klippa navelsträngen mer än en gång?

Det blev en pojke, 3740 gr och 52 cm lång. Så sa barnmorskan då min förstfödde pojke föddes i Kristianstad. Så gick en sekund och plötsligt var han 52 år.

Under åren har han flyttat till Stockholm och bildat familj. Han har nu 4 barn, två vuxna och två sladd-ungar som man brukar säga. Så kom telefonsamtalet: ”Hej mamma, jag har sökt jobb i Kanada”!! ”Så roligt”, sa jag medan hjärtat stannade. Så kom hjärtat igång igen och jag tänkte: ”Det är naturligtvis omöjligt att få jobb i Kanada då man blivit  över 50 år”. Någon månad gick, så kom ett nytt samtal. ”Maria och jag åker till Kanada för att titta på jobbet, området och för att träffa alla ev. blivande chefer”. Hjärtat hoppade till igen och dunkade sedan med full kraft. ”Önskar er verkligen lycka till,” sa jag med korslagda fingrar.

Inte ville jag att mina små barnbarn skulle försvinna sååå långt iväg. Stockholm var långt borta, men Kanada!!! Ja, han fick jobbet och åkte iväg i januari 2014. Kom tillbaka och hämtade familjen i april. Lillkillen 8 år tyckte att det skulle bli så roligt, för han menade att om barnen i Kanada ville leka så fick de väl lära sig svenska. Så blev det inte. Han fick börja direkt och tyckte att det var ganska jobbigt första tiden. Skoldagen där startar alltid med att alla barnen ställer sig upp och så hörs rektorns röst i högtalarna, då han hälsar alla barnen välkomna till en ny härlig dag och sedan sjunger alla nationalsången.

Jag tänker mycket på dem och följer dem på Facebook, gläds med dem med ett blödande hjärta. Man kan inte längre slänga sig i bilen och träffas 6 timmar senare. Jag tänker på min ålder och om jag får förbli frisk så att vi kan träffas. Ja, det vill jag tro och jag har lovat mig själv att aldrig klaga inför barn och barnbarn. De skall aldrig få känna samvetskval över att jag kanske är ledsen, utan det gäller att skicka glada hejarrop och berätta trevliga saker för dem.

Varför skriver jag detta?? Jo, det beror på den fantastiska kvinnan som vanligtvis skriver här och som sa att det kanske kan kännas bra för flera andra som har barnen långt borta, att läsa om hur man kan fundera. Tack vare henne, har jag inte klippt av navelsträngen igen, utan jag har köpt en resa och i maj 2015 skall jag för första gången besöka den där lille krabaten som nu har blivit så stor.

Monica Johansson