
Foto: IKON
1. Hur härligt vittna land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud om dina under! Förvissnad, öde, mörk och kall, är jorden dock min fotapall som i sin blomstrings stunder.
3. Ty du, barmhärtig år från år, bevarar för en nyfödd vår det frö som drivan täcker. Det lever i sin mörka grav; du lyfter snart dess täcke av, din sol det återväcker.
4. Ljus är din klädnad Herre Gud: i norrskensprakt opch stjärneskrud din himmel skådar neder. Dig bliver intet mörker när, du våra fötters lykta är, som oss i natten leder.
5.Upplys oss, Herre, med ditt ord, att vi på denna mörka jord ifrån din väg ej vike. Och för oss sist i Kristi tro från dödens skugga, där vi bo, till ljuset i ditt rike.
Svenska Psalmboken 518
Text Zacharias Topelius