Tiden är inne för ett ordentligt uppvaknande och ett beslut att göra helt om i grundläggande värderingsfrågor

Det ligger en risk i att låta analysen av en problematisk situation stanna i nuläget. Livet går vidare. Framtiden kommer med nya förutsättningar. Den kristna tron präglas grundläggande av hoppet och tillförsikten. Den har sin tillit i att Skaparen av universum är god och mäktig. Det var upplevelsen av Jesu Kristi uppståndelse från de döda som gjorde den till en egen och sär skild trostradition. "Du död, var är din seger, du död, var är din udd" (1 Kor 15:55) är dess ledord. Kristendomen är en söndagsreligion just därför att den varje första veckodag firar uppståndelsens seger över ondska, synd och död.

Ändå – eller just därför – finns det skäl att beskriva vår tid med ordet kairos. Det är det bibliska uttrycket för ett gudagivet ögonblick som kräver ställningstagande och handling. Man kan också använda sig av tanken på teschuvah, som betyder omvändelse i meningen ett ordentligt uppvaknande med beslut att göra helt om. Inte minst när det gäller den rika världens attityd mot den fattiga behövs en tydlig vändning i helt ny riktning. Det måste till andra moraliska värderingar än de som dominerar vår tid för att komma åt den otillständiga skuldbördan på jordens allra fattigaste.

Försoning och tillit

Längre än till en vädjan att acceptera ett "kairos" för vår generation, att se behovet av en allmän och alltomfattande "teschuvah", omvändelse, kan inte kyrkan gå. Den vädjan det är fråga om ligger i de apostoliska orden: "på Kristi vägnar ber vi, låt försona er med Gud" (2 Kor 5:20). Det blir när allt kommer omkring det viktigaste. Den som lever försonad med Gud vågar sätta tillit till Gud och Guds värderingar som själva utgångspunkten för mötet med framtiden.

Det blir ett visst spänningsförhållande mellan analysen av vår egen tid och det arv av biblisk uppenbarelse, som kyrkan bevarar. Det bibliska arvet pekar utöver det historiskt fastställbara. Det ger en vision av det som kommer. Inriktningen är på Guds rike, möjligheten till fullkomning under Guds herravälde. Det tar sig de kristna rätten att vittna om för trons, hoppets och tillförsiktens skull.

Kristen tro präglas av förväntan på framtiden. Mönstret finns i bönen Fader vår: "tillkomme ditt rike, ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden". Det mest näraliggande knyts till hoppet om den tillkommande världens liv: "Vårt dagliga bröd giv oss idag och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo". Det är en önskan att den gudomliga ordningen för tingen skall upprättas i jordelivet redan nu. Att dagligt bröd skall finnas för alla. Att skulder skall avskrivas oss människor emellan och mellan oss och Gud. Och att vi inte skall frestas att ge oss det onda i våld.