3. Riktlinjer för mötet med kristna invandrare

3.1 Övergripande synpunkter

Vad som ovan sagts under mom 2.1 är tillämpligt också vid mötet med invandrare av kristen tro.

a Eftersom invandrarkyrkorna i så stor utsträckning är etablerade endast i våra storstadsregioner, gäller det för oss i Svenska kyrkan att visa både respekt och varsamhet i mötet med de kristna invandrare i andra regioner som i första hand söker en fungerande kristen vardagsgemenskap. Ofta känner de i detta avseende en dubbel tillhörighet: dels till den egna kyrkogemenskapen (ofta relaterad till etnisk och språklig samhörighet), dels till lokalförsamlingen(inom Svenska kyrkan) där man bor eller har annan förankring.

b Principiellt måste gälla, att varje samfund respekterar individens samfundstillhörighet och därför aktivt medverkar till att kontakt knyts och utvecklas mellan den enskilde och det egna samfundet vid kyrkliga handlingar (dop, konfirmation, vigsel, begravning).

Begärs kyrklig handling enligt Svenska kyrkans ordning för en kristen som inte tillhör vår kyrka, skall prästen klargöra denna principiella grundhållning. Samtidigt bör prästen erbjuda sig att förmedla kontakten till präst i vederbörandes eget samfund. Vid osäkerhet om vart man skall vända sig för att få namn och adress på adekvat präst kan Svenska kyrkans ekumeniska sekretariat, Uppsala, lämna råd och hjälp. Om den svenska kyrkoförsamlingen på annat sätt kan bidra till att vederbörandes egen präst kan beredas möjlighet att tjänstgöra vid den kyrkliga handlingen, bör detta naturligtvis ske.

Aktiv medverkan av detta slag från präst i Svenska kyrkan är motiverad av respekten för den enskilde, för vederbörandes trossamfund och vår egen kyrka. Den är därtill viktig med hänsyn till de särskilda problem som kan uppstå, om vederbörande senare återvänder till sin ursprungliga trosmiljö.

c Kyrkliga handlingar bör äga rum i det egna samfundets trosgemenskap och i kyrkorum tillhörande trossamfundet ifråga. I de här aktuella fallen saknas ofta eget kyrkorum. Med generositet och gästfrihet bör därför gudstjänstrum tillhörande Svenska kyrkan upplåtas för kyrkliga handlingar i respektive trossamfunds ordning.

Sådan upplåtelse kan ske med stöd av lagen 1982:377 om tillfällig upplåtelse av kyrka jämte Biskopsmötets riktlinjer 18 april 1967 för upplåtelse av kyrka för vigsel i annan ordning än Svenska kyrkans samt Råd och rekommendationer vid upplåtande av kyrka (Betänkande av 1982 års kyrkomötes utredningsnämnd).

Kvarstår efter klarläggande samtal trots allt en grundad önskan om en kyrklig handling i Svenska kyrkans ordning – t ex för att man både socialt och religiöst vill tillhöra det nya samhället och dess religiösa gemenskap – skall detta kunna ske. I sådant fall skall detta inte uppfattas som proselytverksamhet. För att förebygga missuppfattning bör dock information om den faktiska situationen så långt det är möjligt ges till vederbörandes eget samfund.

3.2 Dop

Dopet innebär för den enskilda människan dels ett inlemmande i den allmänneliga kyrkan som är Kristi kropp, dels en tillhörighet till den kyrka där vederbörande blir döpt.

Begärs dop av en invandrare som kommer ur en kristen trostradition, tillämpas den ovan (3.1.b) angivna grundprincipen. Kvarstår önskan om dop i den svenska kyrkoförsamlingen och enligt Svenska kyrkans ordning, är det angeläget att prästen under dopgudstjänsten ställer dopfrågan efter trosbekännelsen. Genom dopfrågan tydliggörs nämligen för den som döps och vederbörandes anhöriga liksom för församlingen, att det kristna dopet har sin givna fortsättning i det gemensamma livet i den lokala församlingen.

3.3 Konfirmation

Konfirmationen förutsätter ett tidigare mottaget dop, men inte nödvändigtvis dop i Svenska kyrkans ordning. Konfirmationen förutsätter också en förberedelsetid med undervisning och gudstjänstfirande.

En invandrare som är döpt i och tillhör en annan trosgemenskap bör konfirmeras (motsvarande) i sin egen kyrka enligt den ovan (3.1.b) angivna grundprincipen.

Särskilt stor pastoral varsamhet krävs, om invandrarungdomar anmäler sig tillsammans med kamrater tillhörande Svenska kyrkan för att delta ikonfirmandarbete och konfirmation. Det är angeläget att handla så, att dessa ungdomar inte isoleras från sina kamrater men inte heller från sina anhöriga och den egna kyrkogemenskapen. Dessa aspekter bör prästen aktualisera i samtal med ungdomarna och deras föräldrar samt vederbörande präst i berörd kyrka.

Normalt bör dessa hänsyn innebära, att ungdomarna inte deltar i den förberedande undervisningen eller konfirmationsgudstjänsten. I vissa fall kan samförståndslösningen dock bli att vederbörande deltar i konfirmandarbetet. Det är inte heller uteslutet att vederbörande deltar i konfirmationen.

Den aktuella lösningen och skälen till den bör öppet redovisas i konfirmandgruppen, helst i invandrarungdomarnas egen närvaro.

3.4 Vigsel

a Pastor bör så långt det är möjligt underlätta kontakten för invandrade medkristna med deras eget trossamfund enligt grundprincipen ovan (3.1.b). Ett gott uttryck för gästfrihet är att den svenska kyrkoförsamlingen – eller stiftets arbetsgrupp för invandraroch flyktingfrågor – medverkar till att präst från det aktuella trossamfundet får möjlighet att tjänstgöra vid vigseln.

b Om vigselsamtal ger vid handen att de blivande makarna trots allt vill vigas enligt Svenska kyrkans ordning, kan detta ske såsom angetts ovan (3.1.c). Prästen bör dock förvissa sig om att en vigsel enligt Svenskakyrkans ordning anses giltig i både juridiskt, socialt och religiöst avseende i kontrahenternas "gamla" trosmiljö för den händelse de senare kommer att återvända dit. Om osäkerhet råder bör borgerlig vigsel rekommenderas.

c Om en av de blivande makarna tillhör ett annat kristet trossamfund och den andra parten tillhör Svenska kyrkan, kan präster i de bägge kyrkotraditionerna tjänstgöra tillsammans vid vigselgudstjänsten. Vilken vigselordning som skall följas får avgöras med hänsyn till vilken kyrkotillhörighet som kontrahenterna anser skall bestämma deras gemenskap och fostran av familjens barn. Skall äktenskapet ingås i Svenska kyrkans ordning, svarar Svenska kyrkans präst för, förutom annat, Frågorna, Löftena och Tillkännagivandet i vigselgudstjänsten.

3.5 Begravning

Vad som ovan (3.1.bc) har sagts om beredskap att underlätta för präst från annan trosgemenskap att leda kyrklig handling och om gästfrihet i kyrkorummet gäller också i fråga om begravningsgudstjänsten.

Om det själavårdsmässigt är önskvärt, kan präst i Svenska kyrkan tjänstgöra tillsammans med invandrarkyrkas präst vid begravningsgudstjänst.

Kristna invandrare skall självklart beredas gravplats på kyrklig begravningsplats.