2.Riktlinjer för mötet med invandrare av annan religion

2.1 Dop och kyrkotillhörighet

a Människor som söker Svenska kyrkans trosgemenskap bör mötas med förtroende och öppenhet, så att de känner sig välkomna. Samtidigt bör de bemötas med respekt för det som är eller har varit deras tidigare trosgemenskap. Det måste anses vara god pastoral omsorg att ta denna hänsyn till den enskildes tidigare religiösa sammanhang, vilket vederbörande själv inte alltid tänker på i en för honom eller henne ny nationell och social miljö.

b Den som visar intresse för den kristna trons innehåll bör inbjudas till öppna trossamtal. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågor somgäller, vad det innebär att leva som kristen i Sverige och vilka konsekvenser den kristna tron kan få, om vederbörande återvänder till sitt ursprungliga hemland och dess religiösa miljö.

I vissa länder accepteras inte att medborgare tar emot det kristna dopet. Det betraktas som avfall och förräderi mot det landets religiösa gemenskap. Om en medborgare från ett sådant land är asylsökande och står under utvisningshot bör dop inte ske i Sverige förrän asylfrågan är löst. Dopet är ett sakrament och skall självfallet inte användas som påtryckningsmedel i ett asylärende.

c Om trossamtal och gudstjänstdeltagande medför en starkare önskan att gå vidare, bör prästen inbjuda vederbörande – jämte anhöriga och vänner –till en bekräftande andakt med bibelläsning, bön och välsignelse, gärna även personligt vittnesbörd.

Helst bör bekräftelsen ske i anslutning till en församlingsgudstjänst, så att både katekumenen [ Katekumen = en person som är p å v äg in i den kristna trons och kyrkans gemenskap.] och församlingen inser och gläds över att en milstolpe passeras på vägen in i den kristna kyrkans gemenskap. Kan bekräftelsen inte ske i församlingsgudstjänst, bör andakten ändå ges en viss grad av offentlighet för att stärka katekumenens upplevelse av att vara på väg. Under alla omständigheter bör därför några församlingsrepresentanter (kyrkvärdar eller motsvarande) vara närvarande.

Ett förslag till en sådan bekräftande andakt ges i bilagan sid 17.

d De fortsatta samtalen bör betraktas som led i en personlig process. De måste därför äga rum i en takt som svarar mot katekumenens andliga utveckling. Från Svenska kyrkans sida kan vi därvid också bygga på den världsvida kyrkans erfarenhet av dialog och undervisning.

e För den som vill övergå från en annan religion till kristen tro finns detur pastoral synvinkel bara en väg till tillhörighet i kyrkan. Det är genom att ta emot dopet. Innebörden av denna kyrkotillhörighet är att den som döpts inbjuds att leva med församlingen i Kristi gemenskap. Livet i den kristna gemenskapen följer på mottagande av dopet.

f Trossamtalets och undervisningens naturliga slutpunkt blir därför erbjudandet om dop och i anslutning därtill kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan. När dopliturgin firas, kräver den pastorala omsorgen, att dopkandidaten erbjuds tillfälle att besvara dopfrågan men också att med egna ord uttrycka önskan att få ta emot dopet och dela den kristna församlingens trosgemenskap.

2.2 Konfirmation

Svenska kyrkans ordning för konfirmation förutsätter ett tidigare mottaget dop. Om ungdomar som inte tillhör den kristna trosgemenskapen vill delta i konfirmandarbetet krävs stor pastoral varsamhet. Det är angeläget att handla så att dessa ungdomar inte isoleras från sina kamrater men inte heller från sina anhöriga och den egna religiösa gemenskapen. Dessa aspekter bör prästen aktualisera i samtal med ungdomarna och deras föräldrar. Ungdomarna har möjlighet att delta i konfirmandarbetet för att lära känna den kristna tron och traditionen och på det sättet få underlag för ett eget ställningstagande. En sådan öppenhet ligger i linje med gällande riktlinjer för konfirmandarbetet. En annan lösning kan bli att ungdomarna informerar sig genom att delta i vissa delar av konfirmandarbetet. Självfallet kan samtalet mellan de berörda även leda till att ungdomarna inte deltar i konfirmandarbetet. Skälen för den valda lösningen bör öppet redovisas för kamraterna, helst i ungdomarnas egen närvaro.

2.3 Vigsel

a Det som ovan sagts under mom 2.1 om förtroende, öppenhet och respekt gäller naturligtvis också i frågor rörande vigsel. Om den ena parten tillhörannan religion och den andra parten tillhör Svenska kyrkan, bör under det förberedande vigselsamtalet uppmärksammas tänkbara konsekvenser för makarna av att äktenskapet ingås enligt Svenska kyrkans ordning, om de i en framtid utvandrar från Sverige.

b Om den ena parten inte tillhör den kristna trosgemenskapen, bör det vara mest naturligt att rekommendera borgerlig vigsel, även med tanke på vigselns erkännande i den andra religiösa miljön. Prästen kan emellertid erbjuda kyrklig välsignelse av borgerligt ingånget äktenskap. Att be för dem som under olika former ingått äktenskap är en förmån och en uppgift för Svenska kyrkan.

c Den svenska kyrkohandboken I anger i in ledningen till kapitel 4 om vigseln formen för Välsignelse över borgerligt ingånget äktenskap. Den innebär att ordningen för Vigselgudstjänst följs med undantag av partiet fr o m Frågorna t o m Tillkännagivandet. För att tydliggöra välsignelsehandlingens innebörd kan följande ord ersätta det uteslutna partiet:

NN och NN, ni har ingått äktenskap med varandra. Löftena som ni har givit varandra innebär att ni som man och hustru vill leva i förtroende och kärlek, dela glädje och sorg, ha omsorg om varandra (och era barn) och vara varandra trogna tills döden skiljer er åt.

I denna gudstjänst bekräftar ni detta inför Gud, inför varandra och denna församling (dessa vittnen). Era löften omsluts av vår förbön och Guds välsignelse

Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid. Amen.

2.4 Begravning

a Vad som ovan sagts under mom 2.1 om förtroende, öppenhet och respekt gäller också inför frågor rörande begravning. I den mån en präst inom Svenska kyrkan blir kontaktad av de efterlevande, krävs respekt för och pietet mot både den avlidnes trostillhörighet och de efterlevandes önskningar. Varsam respekt är motiverad av omsorgen om de efterlevande som skall bearbeta sin sorg. Prästen har därtill att visa respekt för den kristna församlingen och dess gudstjänstrum och kan sålunda inte medge att begravning sker enligt en annan religiös ordning i församlingskyrkan (se nedan mom 2.4.b).

b Begravning enligt annan religiös ordning än den kristna kan ske på sådant område på en begravningsplats som reserverats för människor av annan religion eller på kyrkogård. Församlingens gravkapell kan också upplåtas för sådan begravningsgudstjänst.

c Om det av själavårdsmässiga skäl blir fråga om en kristen begravning, följs kyrkohandbokens ordning för Begravningsgudstjänst i dess helhet.

d Det är angeläget att församlingen visar gästfrihet och generositet i fråga om upplåtande av församlingshem eller motsvarande för eventuell samling i anslutning till begravningen, även om den avlidne och dennes anhöriga inte tillhör församlingen.