Förord

Svenska samhället är på ett helt annat sätt än tidigare ett pluralistiskt samhälle. Olika livsoch trosåskådningar lever vid sidan av varandra och bryts mot varandra. Ett pluralistiskt samhälle innebär först och främst en rikedom. Erfarenheter, åsikter och livsmönster från olika kulturer möts och berikar varandra. Samtidigt ställer den nya situationen självfallet ökade krav på förståelse, dialog och hänsynstagande. Detta brev från Svenska kyrkans biskopar vill ge råd i den nya situationen.

1. söndagen i Advent 1992 kulminerar det tioåriga bekännelseprojektet med firandet av ett jubelår. Det har gått fyrahundra år sedan den evangelisklutherska bekännelsen antogs vid Uppsala möte 1593. Ett vittnesbörd om att samhället förändrats under dessa år är att jubelåret inleds med att vi ger ut ett biskopsbrev om det pastorala mötet med invandrare i samband med de kyrkliga handlingarna: dop, konfirmation, vigsel och begravning. I sitt ständigt pågående bekännelsearbete står Svenska kyrkan här inför en viktig utmaning. Vår förhoppning är att detta biskopsbrev skall vara till hjälp i det arbetet.

Biskopsbrevet riktar sig i första hand till de präster och övriga medarbetare som ansvarar för de kyrkliga handlingarna samt kyrkoråden. Samtidigt gerbrevet en beskrivning av hur vi ser på mötet mellan kyrkan och invandrarna i samband med de handlingar som berör det djupaste i vår tro och liv, vår livssituation och sociala umgänge.

Underlaget till biskopsbrevet har tagits fram av biskoparna Gunnar Weman och Lars Eckerdal. Det har fått sin slutliga utformning vid biskopsmötet den 5 oktober 1992.

För biskopsmötet

Bertil Werkström

ärkebiskop