FÖRORD

Denna skrift handlar om biskopens, prästens och diakonens uppdrag i Svenska kyrkan. Framställningen riktas i första hand till dem som är eller blir diakoner, präster och biskopar, liksom till dem som har eller får förtroendeposter i vår kyrka. Förhoppningen är att skriften skall ge väsentlig kunskap om de uppdrag som kyrkans vigda tjänare har. Den saken angår slutligen alla som genom dopet och tron tillhör en gemenskap, där ansvar delas för att alla skall få tillgång till evangeliet.

Lärosamtal förs ständigt. Det är därför önskvärt att denna skrift blir föremål för fortsatt reflexion. Det behövs samtal om de uppdrag som kyrkans vigda tjänare står i, deras uppgifter och arbetsvillkor och deras behov av stöd genom förbön, uppmuntran och saklig kritik. I sådana samtal ökar inte bara förståelsen för deras uppdrag utan också för alla kyrkomedlemmars kallelse till tjänande. Det är ett livsvillkor för vår kyrka att den döpte och troende tar sitt andliga ansvar.

Eftersom framställningen handlar om uppdragen inom kyrkans ämbete, börjar den med ett kapitel om kyrkan. Beskrivningen är inte uttömmande utan begränsas till sådant som aktualiseras av biskopens, prästens och diakonens uppdrag, vilka behandlas i de följande kapitlen. Eftersom framställningen koncentreras på det kyrkliga ämbetet, sägs endast en del om det ansvar som vilar på alla andra i kyrkan.

Terminologin berörs på flera ställen. Det finns dock anledning att redan här göra ett par kommentarer. Kyrkans ämbete är ett enda men innehåller flera uppdrag. Av traditionella skäl används beteckningen ämbete också om uppdragen inom ämbetet. Det innebär dock inte att prästämbetet, biskopsämbetet eller diakonämbetet här betraktas som fristående ämbeten. När det gäller vigningen till diakonatet använder Den svenska kyrkohandboken del II termerna diakon- och diakonissvigning och om gudstjänsten diakonvigningsmässa . När termer som innehåller beteckningen diakon används i det följande avses både kvinnor och män. Detsamma gäller självfallet beteckningarna präst och biskop .

Präst i Svenska kyrkan utgavs 1982 av biskopsmötet och Svenska kyrkans personalförbund som riktlinjer för prästens tjänst. I biskopsmötet togs initiativ till utgivning av motsvarande dokument om biskopens tjänst. Biskop Stig Hellsten författade redan 1982 ett utkast, som bearbetades av ärkebiskop Olof Sundby på grundval av synpunkter från biskopsmötets teologiska kommission. Ett fullständigt dokument överlämnade biskop Hellsten i mars 1989 till biskopsmötet och dess teologiska kommission. Biskopsmötet hade avvaktat kyrkomötet 1987, då nya vigningsordningar för Svenska kyrkan skulle antas. Biskopsmötets teologiska kommission fick då i uppdrag att utarbeta ett samlat dokument om kyrkans ämbete. Kommissionen består av biskop Martin Lönnebo, ordförande, biskoparna Bengt Wadensjö och Jonas Jonson, professorerna Holsten Fagerberg, Birger Gerhardsson, Ragnar Holte och Per Erik Persson samt som sekreterare ärkebiskopens adjunkt Ragnar Persenius. Som experter adjungerades professor Lars Eckerdal, dåvarande kyrkosekreteraren Carl Henrik Martling, missionsföreståndare Birger Olsson, planeringssekreterare Gunnar Edqvist och f direktorn Inga Bengtzon. Biskopsmötet behandlade ett första förslag till dokument vid sitt sammanträde i januari 1990. Detta förslag reviderades därefter av Carl Henrik Martling till biskopsmötets aprilsammanträde. Enskilda biskopar och ledamöter i den teologiska kommissionen fick möjlighet att inkomma med synpunkter och kyrkoordningskommitténs sekreterare Bertil Nilsson ombads granska förslaget. Ett sista förslag utformades därefter av Ragnar Persenius i egenskap av biskopsmötets sekreterare. Vid biskopsmötet den 8-10 oktober 1990 antogs dokumentet i sin slutliga form.

För biskopsmötet

Bertil Werkström
ärkebiskop