Bestämmelser i kyrkoordningen

17 Kap. Gudstjänstliv

Gudstjänst i något annat kristet trossamfund

17 § En präst i Svenska kyrkan får leda gudstjänster och kyrkliga handlingar enligt den ordning som gäller i någon annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller i en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan med.

19 kap. Dop

Grundläggande bestämmelser

1 § Dopet skall ske i Faderns och Sonens och den helige Andes namn med rent vatten genom begjutning eller nedsänkning.

Svenska kyrkan erkänner varje dop som har skett i denna ordning.

2 § Ett barn får döpas när dess vårdnadshavare begär att barnet skall döpas till kyrkans tro.

En vuxen får döpas när han eller hon begär att bli döpt till kyrkans tro och vill leva med församlingen i Kristi gemenskap.

Bestämmelser om upptagande i kyrkans finns i 29 kap. 2-4 §§.

3 § Den som är döpt får inte döpas igen.

Vem som leder en dopgudstjänst

4 § En dopgudstjänst skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.

----

22 kap. Konfirmation

Konfirmationens huvudinnehåll

1 § Konfirmationen skall innefatta dopundervisning, deltagande i församlingens gudstjänstliv samt en konfirmationsgudstjänst med redovisning, trosbekännelse, bön med handpåläggning och sändning.

Vem som får konfirmeras

2 § Den som är döpt, tillhör Svenska kyrkan och själv begär det får konfirmeras.

Den som tillhör en annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan med får också konfirmeras i Svenska kyrkan.

3 § Den som döps efter genomgången dopundervisning det år han eller hon fyller 16 år eller senare skall antecknas som konfirmerad.

Ansvar för undervisning och gudstjänst

4 § Den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan, eller den som kyrkoherden utser ansvarar för den dopundervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten.

Konfirmationsgudstjänsten skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.

---

23 kap. Vigsel

Vigselgudstjänstens huvudinnehåll

1 § Vigselgudstjänsten skall omfatta makarnas samtycke till äktenskapet, ömsesidiga löften om livslång kärlek och trohet, tillkännagivande att äktenskapet har ingåtts samt kyrkans förbön med välsignelse.

Vigseln skall äga rum inför vittnen.

Vigselförrättare

2 § Vigselgudstjänsten skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.

---

.

24 kap. Begravning

Begravning och begravningsgudstjänst

1 § Begravningen kan omfatta utfärdsbön, bisättning, begravningsgudstjänst och gravsättning.

2 § Begravningsgudstjänsten skall innefatta överlåtelse och begravningsbön.

3 § När någon har avlidit bör man så långt det är möjligt följa hans eller hennes önskan om begravningens utformning.

4 § När någon som tillhörde Svenska kyrkan har avlidit och inte har en anhörig som ordnar med begravningen bör om möjligt församlingens kyrkoherde verka för att begravningen sker enligt Svenska kyrkans ordning, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Vem som leder begravningsgudstjänst och begravning

5 § Begravningsgudstjänsten leds av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.

Utfärdsbön, bisättning och gravsättning utan anslutning till begravningsgudstjänst kan ledas av någon som inte är präst.

---

56 kap. Kyrkobokföring och andra register

Register inom kyrkobokföringen

1 § Svenska kyrkans kyrkobokföring består av

1. för varje församling förda register över de kyrkotillhöriga i församlingen och i vissa fall deras anhöriga (kyrkotillhörighetsregister),

2. ett gemensamt register över de kyrkotillhöriga och i vissa fall deras anhöriga (centrala tillhörighetsregistret),

3. för varje församling förda register över dop, konfirmationer, vigslar och begravningar (ministerialböcker),

4. ett gemensamt register över dop och konfirmationer som har skett i Svenska kyrkans ordning och i vissa fall i annan kristen kyrkas ordning (centrala referensregistret),

---

Uppgifter i kyrkotillhörighetsregistren

2 § I ett kyrkotillhörighetsregister och i det centrala tillhörighetsregistret får man registrera följande personuppgifter om den som tillhör Svenska kyrkan:

1. namn, personnummer, adress, civilstånd, datum för civilståndsändring, folkbokföringsfastighet och senaste aktualiseringstyp samt huruvida personen har skyddad adress,

2. uppgifter om dop och konfirmation i Svenska kyrkans eller annan kristen kyrkas ordning,

3. uppgifter om nuvarande församling, tidigare församling, ny församling och särskilt registerdistrikt,

4. uppgifter om inträde i respektive utträde ur Svenska kyrkan,

5. uppgifter om önskemål om egen begravning, utsmyckning av grav eller andra liknande uppgifter om de inte är av ömtålig personlig natur,

---

.

---

Tionde avdelningen: Kyrkobyggnader

Inledning

Sedan tidig kristen tid har församlingarna rest särskilda byggnader som samlingsplatser för de gemensamma gudstjänsterna. Dessa byggnader gavs namnet kyrka, samma namn som användes om det folk som samlades där. Ordet kommer från grekiskans kyriake, som betyder "det som hör Herren till".

Kyrkans erfarenhet visar att det behövs särskilda kyrkorum, avskilda för att tjäna församlingens gudstjänstliv, även om det inte är nödvändigt med särskilda lokaler för att Guds folk skall kunna samlas till gudstjänst. De helgade kyrkorummen är över hela landet tecken på Guds närvaro. De är för många förknippade med avgörande skeden i livet. De rymmer också mycket av en bygds identitet och är en del av det offentliga rummet. Kyrkorummet behöver vara tillgängligt för alla som söker sig till det. Eftersom det är avskilt för sitt särskilda ändamål skall där inte förekomma något som strider mot kyrkans tro, bekännelse och lära eller i övrigt kränker kyrkorummets helgd.

Domkyrkan har en särskild ställning bland kyrkorna i ett stift. Förutom att vara församlingskyrka är den också biskopens kyrka och den normala platsen för stiftets högtider och vigningsgudstjänster.

40 kap. Kyrkobyggnader

Invigning av nya kyrkobyggnader

1 § En kyrkobyggnad tas i bruk när kyrkorummet invigs.

Vård av kyrkobyggnader och deras inventarier

2 § Kyrkobyggnader och deras inventarier skall underhållas så att de kan tjäna sitt ändamål. Av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. framgår ytterligare bestämmelser om vården av kyrkobyggnader och inventarier.

Kyrkobyggnaderna skall hållas tillgängliga för allmänheten.

Kyrkoherden och en av kyrkorådet utsedd kyrkvärd, som är ledamot eller ersättare i rådet, ansvarar för kyrkobyggnadernas inventarier i enlighet med bestämmelserna i lagen om kulturminnen m.m. Kyrkoherden får utse någon annan präst i församlingen att ansvara i stället för kyrkoherden.

41 kap. Upplåtelse av kyrka

Hur en kyrka får upplåtas

1 § Ärkebiskopen, stiftets biskop och en sådan biskop som fullgör uppgifter för stiftets biskop får använda kyrkorna i stiftet för gudstjänster och för biskopliga ämbetshandlingar.

2 § Präster som tjänstgör i en församling får använda församlingens kyrkor för församlingens gudstjänster och för kyrkliga handlingar som avser någon som tillhör församlingen.

3 § En kyrka får upplåtas för andra ändamål än de som avses i 1 eller 2 § bara om det kan antas att kyrkorummet och dess inventarier kommer att behandlas med pietet och aktsamhet. Den får inte upplåtas för något ändamål som kränker kyrkorummets helgd. En upplåtelse får inte heller ske på så sätt att den hindrar församlingens gudstjänstliv eller verksamhet i övrigt.

Upplåtelse av kyrka för kyrkliga handlingar i andra fall än de som avses i 2 § får vägras bara om upplåtelsen skulle strida mot bestämmelserna i första stycket.

Vem som beslutar om upplåtelse av kyrka

4 § Frågor om upplåtelse av kyrka för andra ändamål än de som avses i 1 och 2 §§ prövas av församlingens kyrkoråd.

5 § Innan kyrkorådet beslutar om upplåtelse av kyrkan skall kyrkoherden, om han eller hon är förhindrad att delta i beslutet, ges tillfälle att yttra sig om det är möjligt.

6 § Kyrkorådet får uppdra åt kyrkoherden, eller åt en särskild avdelning bestående av kyrkoherden och andra ledamöter eller ersättare i kyrkorådet, att på rådets vägnar besluta i ärenden om upplåtelse av kyrka.

7 § När kyrkoherden har utsett en annan präst att vara ledamot i kyrkorådet, skall det som sägs i 5 och 6 §§ om kyrkoherden gälla för den prästen.

8 § Kyrkorådets beslut om upplåtelse av kyrka skall gälla omedelbart.

Överklagande

9 § Kyrkorådets beslut enligt detta kapitel får överklagas hos domkapitlet.

Rätt att överklaga har

1. den som gjort en framställning om upplåtelse, såvitt avser ett beslut att inte upplåta kyrka,

2. ledamot i kyrkorådet, såvitt avser ett beslut att upplåta kyrka, och

3. kyrkoherden, såvitt avser ett beslut att upplåta kyrka.

Domkapitlets beslut får inte överklagas.

Utdrag ur Centralstyrelsens skrivelse 1999:3 till kyrkomötet rörande kyrkoordningen

Kyrkobyggnaderna utgör en omistligt uttryck för Svenska kyrkan. För den enskilde framträder kyrkan många gånger just genom kyrkobyggnaden. Av en enkätundersökning i Kyrkobyggnadsutredningens betänkande (SKU 1996:1) Fädernas kyrkor - och framtidens framgår att 74 % av de tillfrågade anser det vara mycket viktigt eller ganska viktigt med en kyrkobyggnad på orten där de bor. Kyrkobyggnaderna visar sig i undersökningen ha en stark ställning såväl hos den minoritet som regelbundet besöker dem som i den större grupp som har en mera kulturell samhörighet med kyrkan.

Även från kulturhistorisk synpunkt är flertalet kyrkobyggnader av stort värde, dels som kulturhistoriska minnesmärken i sig, dels många gånger som det centrum kring vilket landsbygdens bygemenskap är uppbyggd. Kyrkobyggnadernas kulturhistoriska värden tar sig uttryck bl.a. i en särskild reglering av dessa i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

---

Centralstyrelsens förslag

Bestämmelser om upplåtelse av kyrka finns i 40 kap. kyrkolagen. Vi föreslår att i huvudsak motsvarande bestämmelser skall föras in i kyrkoordning. På ett par punkter innebär vårt förslag till förändringar.

I 40 kap. 1 § kyrkolagen finns föreskrifter som innebär att stiftets biskop får använda kyrkorna i stift för biskopliga ämbetshandlingar. Vi föreslår att stiftets biskop inte skall ha rätt att använda stiftets kyrkor enbart för de särskilda ämbetshandlingar han eller hon har att göra som biskop. Även i övrigt bör biskopen som hela stiftets biskop få använda stiftets kyrkor.

När det anges att kyrkorummet och dess inventarier skall behandlas med pietet och aktsamhet bör detta inte tolkas som att barn skulle stängas ute. Det finns all anledning att uppmuntra användningen av kyrkorummet som ett rum för den levande tron där minst av allt barn får stängas ute. I sådana liksom i andra sammanhang får de vuxna naturligtvis också ta sitt ansvar för vad som sker.

I 42 kap. finns bestämmelser om rätt att få del av de kyrkliga handlingarna i någon annan församling än den egna församlingen. Dessa bestämmelser har sin motsvarighet i de föreslagna bestämmelserna om upplåtelse av kyrka. När det gäller upplåtelse för kyrkliga handlingar innebär dessa bestämmelser att upplåtelse för någon som inte tillhör församlingen får vägras endast om upplåtelsen hindrar församlingens gudstjänstliv eller verksamhet i övrigt. Det ligger i sakens natur att kyrkliga handlingar inte kan strida mot kyrkorummets helgd. Med kyrkliga handlingar avses i detta som på andra ställen i kyrkordningen handlingar i Svenska kyrkans ordning. Detta hindrar inte att det bör finnas goda skäl för att ha en generös hållning också i relation till andra kristna kyrkor och samfund. Det kan i detta sammanhang noteras, att regeringen i proposition 1998/99 föreslagit att det i begravningslagen skall föreskivas, att den som är huvudman för begravningsverksamheten är skyldig att utan kostnad för dödsboet tillhandahålla en lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler. I utredningsförslaget föreslogs att det skulle gälla en lokal för en begravningsceremoni. Därmed torde ett kyrkorum inte vara en sådan lokal som svarar mot den skyldighet att svara för en lokal för begravningsceremoni som anges i begravningslagen.

Enligt nuvarande 40 kap. 9 § kyrkolagen får kyrkorådets beslut överklagas dels enligt vad som följer av förvaltningslagen, dels av en kyrkorådsledamot.

Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Bestämmelsen innebär att ett avslagsbeslut kan överklagas av den som begärt upplåtelse av en kyrka. Ett gynnande beslut däremot går inte någon emot och kan inte överklagas enligt bestämmelsen i förvaltningslagen.

Överklagandemöjligheten för kyrkorådsledamot avser kyrkoherden (eller den präst som på kyrkoherdens uppdrag är ledamot i kyrkorådet) och annan ordinarie ledamot. Ersättarna har däremot inte tillagts överklaganderätt ens om de tjänstgjorde när beslutet fattades.

När en kyrkorådsledamot överklagar ett beslut om upplåtelse av kyrka torde skälet vara att det inte kan antas att kriterierna för upplåtelse i 3 § inte är uppfyllda och då främst förbudet mot upplåtelser som kränker kyrkorummets helgd. Däremot är det inte rimligt att låta ledamoten överklaga avslagsbeslut. Det är ju trots allt endast den som begärt upplåtelse av kyrkan som vet om han eller hon fortfarande är intresserad av en upplåtelse.

I kyrkoordningsförslaget har kretsen av klagoberättigade utvidgats med kyrkoherden. Tillägget avser den situationen att kyrkoherden förordnat en annan präst att vara ledamot i kyrkorådet. Med hänsyn till kyrkoherdens övergripande samordnings- och tillsynsansvar för församlingen bör kyrkoherden även i en sådan situation ha en egen möjlighet att överklaga ett upplåtelsebeslut, som kan leda till en kränkning av kyrkorummets helgd.