Upplåtelse för gudstjänster och kyrkliga handlingar i andra samfund

I enlighet med 3 § 41 kap. i kyrkoordningen kan kyrkorummet upplåtas också för gudstjänster eller kyrkliga handlingar i något annat kristet samfunds ordning. Det ligger i sakens egen natur att sådana gudstjänster inte kan anses kränka kyrkorummets helgd. Däremot kommer frågorna om upplåtelse och principerna för detta att ge uttryck för hur den lokala församlingen ser på andra kristna kyrkor och den relation som Svenska kyrkan står i förhållande till dem. Det ekumeniska perspektivet är väsentligt och bör prägla frågorna om upplåtelse.

Många människor lever i dag i ett öppet förhållande till samfunden på den egna orten. Medlemskap i en frikyrka och i Svenska kyrkan samtidigt är inte ovanligt. Det innebär att man inom samma familj deltar i olika samfunds gudstjänster och övriga verksamhet och samfundstillhörigheten är inte särskiljande som förr. Förväntningar kan finnas att det t ex vid vigsel och begravning skall gå att förena de skilda traditionerna och att samfunden skall vara beredda att möta sådana önskemål.

Arbetet inom sjukhuskyrkan kan medföra sådana relationer mellan patient och präst/pastor att samfundsgränserna minskar i betydelse, vilket bör beaktas t ex vid en kommande begravning.

Människor som sällan har kontakt med kyrkans liv upplever det ofta som stötande om kyrkorna inte kan komma överens om upplåtande av kyrka. När kyrkorådet behandlar frågor om upplåtande är det särskilt viktigt att söka sätta sig in i vilka reaktioner ett beslut i den ena eller andra riktningen kan föra med sig och hur ett beslut skall kommuniceras både till den som sökt en upplåtelse inom den egna församlingen och i förekommande fall till allmänheten.

Det finns inte skäl att tro att upplåtelse av Svenska kyrkans gudstjänstrum skulle förändra synen på kyrkorummet som ett rum avskilt för gudstjänst och bön eller göra det svårare för människor att se skillnader mellan samfunden. Det kan i stället förstärka uppfattningen att kyrkorna i grunden söker sig allt närmare varandra och att skillnaderna mellan dem inte är så avgörande att gudstjänst inte kan firas i den andra kyrkans rum.

När det gäller de kyrkor med vilka Svenska kyrkan officiellt ingått kyrkogemenskap bör upplåtelse av kyrkorum alltid ske, om inte synnerliga skäl talar emot detta.

Även där kyrkogemenskap ej funnits i den mer kvalificerade mening som kyrkoordningen anger, har ofta gudstjänstrum i Svenska kyrkan upplåtits för gudstjänst inom andra kyrkotraditioner, t ex den romersk-katolska eller ortodoxa och österländska traditioner. En sådan öppenhet har ofta motiverats med de särskilda behov som dessa kyrkor haft då de själva saknat kyrkolokal på orten. När möjlighet att fira gudstjänst i egen kyrka ej funnits har Svenska kyrkans församlingar ofta berett tillfälle till gudstjänstfirande i församlingskyrkan, en gästfrihet som inte längre behövts när samfundet i fråga skaffat eget kapell.

När det gäller de frikyrkliga samfunden har en upplåtelse ibland känslomässigt varit svårare från Svenska kyrkans sida med tanke på den kyrkohistoriska konflikten med Svenska kyrkan och det faktum att dessa kyrkor tillkommit i ett avståndstagande från den dåtida Svenska kyrkans hållning i olika frågor. Denna bakgrund bör dock i dag inte vara avgörande för om en upplåtelse kan ske av Svenska kyrkans gudstjänstrum. Däremot bör även här frågan om tillgång till ett eget lämpligt gudstjänstrum ha väsentlig betydelse vid den bedömning som skall göras inför ett beslut om upplåtelse.

Ibland kan det finnas behov av att överväga var gränsen går mellan en kyrka och en sekt. Ledning kan tagas av vilka kyrkor som är medlemmar och observatörer inom Sveriges kristna råd och vilka som står utanför. Normalt bör upplåtelse till sekter ej göras.

Nedan ger vi vår syn på hur man pastoralt skulle kunna behandla frågorna om upplåtelse i skilda situationer. Den grundläggande hållning som detta speglar är att en församling i Svenska kyrkan bör - om inte särskilda skäl ger vid handen att så ej skall ske - upplåta sina kyrkorum för olika kyrkliga handlingar eller gudstjänster när ett annat kristet samfund saknar kyrka eller inte har lämpligt kyrkorum för sin gudstjänst eller när det av särskilda skäl är önskvärt att gudstjänsten får firas i kyrkan i fråga. Ibland kan människor ha en sådan särskild anknytning till kyrkorummet att en upplåtelse bör övervägas även av sådana skäl. Det kan t ex avse att de är konfirmerade i kyrkan eller släktskapsförhållanden. Gudstjänsten kan ledas gemensamt av präst och gästande pastor eller eventuellt av den präst eller pastor som gästar kyrkan. När gudstjänsten leds av präst i Svenska kyrkan följs kyrkohandbokens ordning.