Upplåtelse för icke-kyrkliga ändamål

Kyrkorådet har i enlighet med 3 § möjlighet att upplåta kyrkorummet för olika ändamål som inte direkt hör till församlingens verksamhet, men som inte kan anses kränka kyrkorummets helgd, dvs inget skall förekomma som står i strid med det budskap som rummet i sig söker förmedla till den som vistas i det. Det kan bland annat avse konserter, samlingar inom föreningar, t ex scoutrörelsen, eller arrangemang inom skolans ram såsom skolavslutningar.

Många församlingar har en väl utvecklad praxis för sådan upplåtelse. Denna kan skilja sig från ort till ort, bl a beroende på vilken tillgång det finns på orten av andra lokaler lämpade för t ex konserter. På många orter är kyrkorummet det enda offentliga rummet och lokala möjligheter till att ta del av t ex musik i övrigt är begränsade. På andra håll är kyrkorummet bara en av möjliga lokaler för sådant och normalt inte aktuell.

I upplåtelsen skall ingå att ta del av det planerade programmet för det tilltänkta arrangemanget och att föra ett samtal om syfte och innehåll. Arrangör och eventuella artister kan även behöva göras medvetna om kyrkorummets särskilda karaktär. Textvalet har stor betydelse härvidlag.

Frågor om inträde bör även diskuteras liksom hur sådana intäkter skall fördelas mellan församlingen och arrangören.

Svenska kyrkan har av tradition deltagit aktivt i ortens kulturliv. Genom egna arrangemang med körverk eller musik av olika slag har församlingarna ofta bidragit till ett rikt kulturliv. Upplåtelse av kyrka kan ses också i detta perspektiv som ett instrument för församlingens arbete med kulturfrågor.

I många sammanhang är det naturligt att utforma programmet tillsammans med den som begär att få bruka kyrkorummet, t ex i samband med skolavslutningar, så att samlingen också ges en karaktär som stämmer med kyrkorummet.

Ibland önskar TV-bolag använda kyrkorummet för att spela in konserter eller andra program. En grundregel bör vara att sådana arrangemang sker i samverkan med församlingen och att församlingen har inflytande över innehållet i konserten. Avtal härom måste slutas vid varje tillfälle.

Någon enhetlighet mellan församlingarna behöver inte eftersträvas. Här bör de lokala förutsättningarna på orten vara avgörande.

I 9 kap 6§ begravningslagen föreskrivs att den som är huvudman för begravningsverksamheten är skyldig att utan kostnad tillhandahålla en lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler. Det kan t ex avse så kallad borgerlig begravning eller en begravning i t ex muslimsk ordning. Med den lydelse som lagen har är ett kyrkorum inte en sådana lokal. Även om de anhöriga skulle önska att kyrkorummet fick användas för en icke-kristen begravningsceremoni bör en sådan upplåtelse inte ske utan en annan lokal tillhandahållas. Vi menar att det härvidlag är viktigt att upprätthålla att gudstjänstrummet endast brukas för begravning i kristen ordning. Vi menar vidare att det inte är förenligt med vigningslöftena för en präst att förrätta en begravning i icke-kristen ordning, vare sig det sker i tjänsten eller på fritiden.

Kyrkorummet kan ej upplåtas för borgerlig vigselakt eller för akt för registrering av partnerskap. För borgerlig vigsel och registrering av partnerskap finns särskilda förrättare och kommunerna har att tillhandahålla lämpliga lokaler för sådana förrättningar. I kyrkorummet kan däremot hållas välsignelse över borgerligt ingånget äktenskap och förbön vid ingånget partnerskap i enlighet med biskoparnas särskilda pastorala råd.