Kyrkogemenskap

Svenska kyrkan har ingått kyrkogemenskap med några kyrkor. Det innebär att man funnit en sådan överensstämmelse i synen på kyrkans tro, bekännelse och lära - främst i synen på dop, nattvard och ämbete - att man överenskommit om att medlemmar i kyrkorna får delta i den andra kyrkan församlingsgemenskap och gudstjänst och att präster och andra i vigningstjänsten kan tjänstgöra i den andra kyrkan. Det gäller de lutherska kyrkor som är medlemmar i Lutherska världsförbundet, Metodistkyrkan i Sverige, kyrkorna inom Borgågemenskapen och den Filippinska oberoende kyrkan.

Borgå-överenskommelsen innebär att medlemmar av de lutherska kyrkorna i Norden och Baltikum samt de anglikanska kyrkorna på de Brittiska och Iriska öarna skall tas emot som egna kyrkomedlemmar. Den omfattar således folkkyrkorna i Norge, Finland och Island, de lutherska kyrkorna i Estland och Litauen samt de anglikanska kyrkorna i England, Skottland, Wales och Irland.

Med övriga kristna samfund lever Svenska kyrkan i en ekumenisk relation. Det kan finnas mer eller mindre långtgående samsyn och gemenskap mellan Svenska kyrkan och dessa kyrkor. Genom ekumeniska dialoger söker Svenska kyrkan fördjupa sin gemenskap med andra kyrkor. Denna gemenskap är starkare med de kyrkor som valt att delta i Sveriges kristna råd. Den innebär dock ännu ej att det finns en sådan samsyn när det gäller kyrkans bekännelse - dop, nattvard och ämbete - att medlemmar i de olika kyrkorna kan välkomnas att fullt ut delta i den andra kyrkans gudstjänst och gemenskap. En del kyrkor tillämpar liksom Svenska kyrkan ett öppet nattvardsbord medan andra endast tar emot dem som tillhör den egna traditionen vid nattvardsfirande. Inte heller kan präster tjänstgöra i den andra kyrkan.

Vid bedömning av frågan om upplåtelse av kyrka är frågan om Svenska kyrkan har kyrkogemenskap med den andra kyrkan väsentlig.