Kyrkor i Sverige

Svenska kyrkan ser på sig själv som fortsättning på den kyrka som först etablerades i landet. Den har därför en gemensam historia med den romersk katolska kyrkan. Genom reformationen förnyades hon, men förblev i grunden densamma, ecclesia svecana. Svenska kyrkan tillhör den västkyrkliga traditionen och är, tillsammans med de lutherska kyrkorna i de övriga nordiska länderna, en folkkyrka.

Under 1800-talets väckelse växte de frikyrkliga samfunden fram i opposition till dåtidens Svenska kyrka. Frikyrkorna stammar ur tre olika traditioner : den baptistiska (inklusive pingströrelsen), den kongregationalistiska och den metodistiska (inklusive Frälsningsarmén). Mycket av det som de frikyrkliga samfunden kritiserade hos Svenska kyrkan har förändrats och Svenska kyrkan intar i dag liksom dessa en fri ställning i förhållande till staten. Frikyrkorna har liksom Svenska kyrkan förändrats under det sekel som gått sedan de kom till. I ekumeniska dialoger med främst Svenska Missionsförbundet har frågor kring kyrkosyn, syn på dop, nattvard och ämbete diskuterats och rapporter från olika samtalsomgångar har fortlöpande publicerats. Någon full samsyn finns ännu inte mellan kyrkorna och det har observerats att det kyrkoskiljande mellan samfunden främst är knutet till synen på dopet. Med Metodistkyrkan har Svenska kyrkan en överenskommelse om kyrkogemenskap.

Övriga kyrkotraditioner har under 1900-talet stärkt sin ställning i det svenska samhället. Den romersk katolska kyrkan har både genom invandring och genom en fastare förankring i svenskt samhällsliv ökat sin numerär kraftigt. Samtal har förts i flera omgångar mellan Svenska kyrkan och Stockholms katolska stift vilket resulterat i klarläggande rapporter bl a om dopet, biskopsämbetet, Kyrkan som sakrament och om Ekumeniska äktenskap.

I oktober 1999 undertecknades den Gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen mellan Romersk katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet. Deklarationen innehåller en grundläggande gemensam förståelse av frälsningens grund. Reformationstidens fördömanden från ömse håll träffar i dag inte den andra kyrkan. Trots detta finns kvarstående skillnader mellan Svenska kyrkan och den romersk katolska kyrkan.

De ortodoxa och österländska kyrkorna har fått en starkare ställning i Sverige under 1900-talets andra hälft. Genom invandring från olika länder finns i dag flera av dessa kyrkor representerade. Sedan 1991 förs årliga överläggningar mellan Svenska kyrkan och dessa kyrkor och en dialog pågår för närvarande mellan dem och Lutherska världsförbundet.

Relationerna mellan de samfund som verkar i Sverige har förbättrats avsevärt genom bildandet av Sveriges kristna råd, där samtliga kyrkofamiljer finns representerade. Den ekumeniska öppenhet gentemot de övriga samfunden, som medlemskapet i Sveriges kristna råd innebär, bör även beaktas i församlingslivet.

Svenska kyrkan är en majoritetskyrka och övriga samfund är, i jämförelse med Svenska kyrkan, små. Ur ekumeniska perspektiv ligger det ett särskilt ansvar på majoritetskyrkan att inta förhållningssätt som inbjuder till ekumenisk dialog och ökad gemenskap. Svenska kyrkan har också ett ansvar för att minoritetskyrkorna får möjlighet att leva i enlighet med sina traditioner, på samma sätt som förhoppningar finns om att samma möjligheter skall ges i andra länder där t ex den romersk-katolska kyrkan är majoritetskyrka. Den nya situationen, med Svenska kyrkan i de flesta avseenden likställd med de övriga samfunden, innebär i sig självt en utmaning att överväga relationerna till de övriga kyrkorna och samfunden.