Kyrkorummet

I Bibeln berättas om hur människor skapat rum för sin tillbedjan och gudstjänst. Den plats där Jakob hade sin dröm kallades helig och fick namnet Betel (Guds hus). Jakob sade att "det måste vara Guds boning, här är himlens port" (1 Mos 28:10-22). Vid invigningen av Jerusalems tempel säger Salomo: "Men kan verkligen Gud bo på jorden? Himlen, himlarnas himmel, rymmer dig inte, än mindre detta hus som jag har byggt. Vänd dig ändå hit, hör din tjänares bön och åkallan, Herre min Gud". ( 1 Kung 8:27-28). Maria och Josef tog Jesus till templet där han undervisade och till sina oroliga föräldrar sade han att han måste vara hos sin fader ( Luk 2:41-52). Jesus reagerade när templet missbrukades och körde ut handelsmännen: "Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." (Mark 11:15-17, Jes 56:7). I Johannes uppenbarelse beskrivs den himmelska gudstjänsten och det nya Jerusalem (Uppb. 4 och 21). Det bibliska materialet om gudstjänsten och gudstjänstens rum bildar klangbotten för vår tids kyrkor och gudstjänster.

Kyrkorum byggs och invigs idag för att människor skall få platser för att lovsjunga Gud, möta Gud i bibelläsningar och bön, ta emot sakramenten och i stillhet samlas inför Guds ansikte. I varje tid och på varje plats dit den kristna kyrkan kommit, har strävan varit att bygga och avskilja ett särskilt rum för gudstjänstfirande.

Sedan tidig kristen tid har församlingarna rest särskilda byggnader som samlingsplatser för de gemensamma gudstjänsterna. Dessa byggnader gavs namnet kyrka, samma namn som användes om det folk som samlades där. Ordet kommer från grekiskans kyriake, som betyder "det som hör Herren till". (Kyrkoordningen, Inledning till Tionde avdelningen: Kyrkobyggnader).

I kyrkoinvigningen påminnes församlingen genom bibelläsningar om det bibliska sammanhanget och i "Tillkännagivandet" säger biskopen om kyrkan: "Må den tjäna församlingen som en plats för tillbedjan och andakt, som ett rum för gudstjänst och förkunnelse och som ett himmelrikets tecken under pilgrimsvandringen mot det himmelska Jerusalem."

Inom Svenska kyrkan har 1900-talet, med dess urbanisering, varit en period där många nya kyrkor byggts i städernas förorter för att skapa rum för människors möten med Gud. Inte sedan medeltiden har så många nya kyrkorum tagits i bruk i vårt land som under 1900-talet.

Varje samfund inreder sina kyrkor för att de skall fungera som rum för gudstjänst i den egna kyrkans tradition. Genom olika århundraden har genom kyrkoarkitekturen olika stråk i kyrkornas traditioner betonats; kyrkan som rum för firandet av sakramenten; som rum för förkunnelse och predikan; som rum för stillhet och andakt eller som allaktivitetsrum. Genom placering i samhället, genom ålder, konstnärliga utsmyckning och roll som ett offentligt gudstjänstrum har Sveriges kyrkor fått en särskild ställning. Det är till dem som många människor väljer att gå vid högtider, för enskild andakt, för gudstjänstfirande och för deltagande i kyrkliga handlingar.

Kyrkorummet är främst ett gudstjänstrum. Det syftar till att skapa förutsättningar för Svenska kyrkans olika gudstjänster, för människors stillhet och andakt. Genom invigning är det avskilt och därför skall där inte förekomma något som strider mot kyrkans tro, bekännelse och lära eller i övrigt kränker kyrkorummets helgd.

I kyrko- och samhällsliv framförs ofta önskemål om att kyrkorummet skall kunna upplåtas för olika ändamål: för konserter eller för gudstjänster eller för kyrkliga handlingar i andra samfunds ordning. Det sker ibland mot bakgrund av att Svenska kyrkans kyrkobyggnader, trots ändrad relation till staten, uppfattas som allmänna rum. Att Svenska kyrkan har särskilda uppgifter inom begravningsverksamheten kan även bidra härtill. Sammantaget finns det starka skäl att reflektera över församlingens praxis för upplåtelse av kyrkorummet. I detta biskopsbrev berör vi frågan i hela dess bredd.

Syftet med brevet är att ge församlingarnas kyrkoråd och kyrkoherdar tillfälle att på nytt gå igenom i vilka sammanhang man är beredd att upplåta kyrkorummet och också pröva vilka förhållningssätt som skall intagas när såväl den nya situationen för Svenska kyrkan som människors skilda förväntningar och viljan till ekumenisk öppenhet skapat nya förutsättningar i sammanhanget.