Förord

Du har väl tystnadsplikt? Så börjar många samtal med oss som verkar inom Svenska kyrkan. Det är uttryck för förtroende. För efter ett jakande svar vågar människor berätta och öppna sig, vare sig det nu gäller förtroenden om barnen som går i barngruppen, konfirmandens djupa funderingar, sorgesamtalet med vaktmästaren på kyrkogården eller själavårdssamtalet med prästen. Man förväntar att det man säger stannar hos den man talar med.

Det är ofta stora förtroenden vi får ta del av. För människors skull är det viktigt att vi vet vad tystnadsplikt och sekretess innebär, vilken uppgift som än är anförtrodd oss. Alla är vi på olika sätt bundna till bestämmelser som innebär att vi inte får föra vidare vad vi erfar, olika beroende på vilket uppdrag vi har inom kyrkan.

Bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess regleras i den kyrkoordning som Kyrkomötet antog 1999. Biskopsmötet har beslutat att i ett brev till Svenska kyrkans anställda förklara vad bestämmelserna innebär för dem oberoende av tjänst. Därför redovisas här vilka bestämmelser som gäller efter de olika uppdragen i församlingen.

Biskopsmötets biträdande sekreterare Lena Bohman och kyrkojurist Maria Lundqvist Norling har utarbetat underlaget för biskopsbrevet. Det antogs av biskopsmötet i november 1999.

Det är Biskopsmötets förhoppning att detta biskopsbrev skall ge anledning till att frågor om tystnadsplikt och sekretess aktualiseras i medarbetarlag och personalsamlingar. Om vi vet vad som förväntas av oss kan vi motsvara de förväntningar människor riktar mot oss.

Uppsala i februari 2000

KG Hammar
ärkebiskop