Verksamhet som kyrkan sköter på uppdrag av staten

Begravningsverksamheten

En stor och viktig sektor i samhällets ansvar och omsorg om den enskilda medborgaren är begravningsverksamheten. Dödsfall och begravningar är situationer som för enskilda och grupper av anhöriga kan domineras av känslor av oro och otrygghet. Kyrkan och prästen har här i långliga tider stått som garanten för omsorgen om såväl den avlidne som de anhöriga. I dagens pluralistiska svenska samhälle är det inte lika självklart att kyrkan skall ansvara för begravningsverksamheten. Men med hänvisning till var erfarenhet, kunskap och upparbetade rutiner för verksamheten finns, har staten överlämnat till Svenska kyrkan att även fortsättningsvis ha det övergripande ansvaret för denna.

I olika utredningar på senare tid har diskuterats vad som skall ingå i begreppet begravningsverksamhet. Begravningslagens 1 kap. 1 § ger följande definition:

Med begreppet begravningsverksamhet avses de olika åtgärder som har direkt samband med förvaltningen av de allmänna begravningsplatserna.

Det som har "direkt samband med förvaltningen" är enligt förarbetena till lagen:

- att anordna och hålla tillräckligt antal gravplatser,

- att ta emot stoft för förvaring och visning samt att sköta gravsättning och kremering,

- att tillhandahålla eller kunna anvisa en lokal som lämpar sig för begravningsceremoni,

- att hålla personal, byggnader, maskiner och andra anordningar som erfordras,

- att ansvara för att ekonomiska resurser finns samt

- rättsliga uppgifter.

Utanför begravningsverksamheten faller däremot sådana tjänster som anskaffande av kista och gravsten, annonsering, anordnande av begravningsceremoni och minnesstund samt skötselåtaganden.

Församlingens arbete i samband med de uppgifter som ovan definieras som begravningsverksamhet är alltså fortfarande i juridisk mening att räkna som statlig verksamhet. Betydelsen av detta är att det är den statliga offentlighetsprincipen - tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen - som ytterst gäller här. Vid ett eventuellt brott mot dessa lagar kommer målet att prövas i allmän domstol.

Kyrkobokföringspersonal

En anställd på en församlings- eller pastorsexpedition är kanske den person som först får kunskap om att en församlingsbo avlidit. Den information som finns i församlingsböcker och i handlingar som sänds till t.ex. lokala skattemyndigheten och begravningsbyråer är som regel offentlig. Förbudet att lämna ut uppgifter om en enskild gäller också här, om personen i fråga eller någon närstående lider men om uppgiften lämnas ut. Skyddet gäller alltså såväl den avlidne som hans eller hennes anförvanter och andra personligt närstående. I äldre församlingsböcker finns på vissa personer anteckningen "ssj", vilket betyder sinnessjuk. En sådan uppgift hör rimligen till det som ej skall lämnas ut, men som vi tidigare konstaterat finns ingen entydig förteckning över vilka dessa uppgifter kan vara.

Kyrkogårdspersonal och kyrkvaktmästare

Kyrkogårds- och krematoriepersonalen tillsammans med kyrkvaktmästarna är många gånger de som oftast möter sörjande människor. Genom att de hela tiden finns i och runt kyrkan eller på kyrkogården kan många sporadiska eller återkommande kontakter med anhöriga uppstå. Behovet av att få berätta och ge uttryck för sina känslor kan innebära att mycket personliga uppgifter delges den som finns tillstädes och har tid att lyssna. Någon särskild bestämmelse om sekretess för dessa situationer finns inte i den statliga lagstiftningen. I ett sådant möte finns förväntan om att kyrkans personal inte röjer vad som sagts i förtroende. Det är därför naturligt att se även dessa möten med kyrkligt anställda som en del av den församlingsvårdande verksamheten, vilket medför att kyrkoordningens bestämmelser om förbud mot att röja personliga uppgifter skall tillämpas. Eventuellt kan också de överenskommelser som för varje yrkesgrupp skall regleras i aktuellt kollektivavtal mellan fackförbund och arbetsgivare vara tillämpliga i dessa situationer.

Dessa grupper av kyrkans anställda har också ett mycket konkret och handfast ansvar för en stor del av det arbete som räknas in i begravningsverksamheten. Deras arbete är tydligt kopplat till offentliga handlingar t.ex. i samband med grävande av grav, kremering och gravsättning. I dessa arbetsuppgifter skall de statliga bestämmelserna om offentlighet och sekretess tillämpas. Om en kyrkvaktmästare röjer sekretessbelagda uppgifter, som han eller hon tagit del av inför arbetet med att gräva en grav, är det ett brott som skall prövas i allmänt åtal. Om samma vaktmästare röjer något, som han eller hon fått veta i ett personligt möte på kyrkogården och som kan anses leda till skada för en enskild, är det ett brott mot kyrkans ordning. Det blir då i första hand arbetsgivaren som ansvarar för beslutet om vilka följder ett sådant brott skall få.

Kyrkomusiker och präst

Av alla begravningar i Sverige sker 90 % i enlighet med Svenska kyrkans ordning under ledning av tjänstgörande präst och kyrkomusiker. Begravningsgudstjänsten ingår inte i det statliga uppdraget, utan är en del av den församlingsvårdande verksamheten och skall genomföras i enlighet med kyrkoordningens bestämmelser om offentlighet och förbud mot att röja uppgifter.

Prästens ansvar i samband med en begravning begränsar sig inte till gudstjänsten. Som arbetsledare för personalen på pastorsexpeditionen och kyrkogården samt vaktmästarna, har kyrkoherden också ett ansvar för att tillse att dessa uppgifter utförs i enlighet med det statliga regelverket.

De samtal med de anhöriga som prästen har inför en begravning berör bland annat praktiska frågor inför begravningsgudstjänst och gravsättning. Samtidigt är detta tillfällen när både djupt personliga erfarenheter och trosfrågor kan beröras. Här kan alltså finnas allt från sådana frågor som hör under myndighetsutövningen till sådant som ligger under prästens tystnadsplikt. För den enskilda prästen är det viktigt att vara klar över denna dubbelhet.

Förvaltning av de kulturhistoriska värdena

Till Svenska kyrkan har staten också överlämnat ansvaret för förvaltningen av den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och fördelningen av den kyrkoantikvariska ersättningen. För uppgifter i handlingar som avser fördelning och användning av den statliga ersättningen gäller därför den statliga regleringen i tryckfrihetsförordningen.