Inledning

Att arbeta inom Svenska kyrkan innebär att ställas inför många olika förväntningar. Trots att människors åsikter om vad som får förekomma i kyrkan och hur det kyrkliga arbetet skall skötas kan vara både mångskiftande och motsägelsefulla, finns dock en entydig förväntan om att man inom kyrkan kan få tala om sitt innersta och veta att det inte lämnas ut till någon annan. Prästens absoluta tystnadsplikt är ett känt begrepp, fast förankrat i människors medvetande. Att den enbart gäller präster i samband med bikt och enskild själavård är inte lika välkänt. Bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess i övrigt är relaterade till olika situationer och arbetsuppgifter och gäller inte bara för präster utan också för flertalet övriga medarbetare inom Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan har tidigare som en del av det allmänna omfattats av reglerna i bl.a. tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen. Efter relationsändringen finns flertalet av bestämmelserna om tystnadsplikt och handlingsoffentlighet för kyrkans vidkommande i kyrkoordningen. Den grundläggande inomkyrkliga offentlighetsprincipen finns dock i lagen om Svenska kyrkan. Därutöver finns det i viss speciallagstiftning bestämmelser om tystnadsplikt som kan vara tillämpliga på verksamhet som bedrivs inom kyrkan, t.ex. socialtjänstlagens bestämmelser om tystnadsplikt i familjerådgivning.

Även om det alltså fortfarande är till viss del lagreglerat vad som skall gälla inom kyrkan på detta område finns det en skillnad i fråga om hur olika medarbetargruppers ansvar bestäms, mellan det som tidigare har gällt för kyrkan som en del av det allmänna och det som nu gäller. Kyrkoordningens bestämmelser om offentlighet och förbud mot att röja uppgifter gäller samtliga medarbetare, men det har inte ansetts juridiskt möjligt att där föreskriva om tystnadsplikt annat än för biskopar, präster och diakoner. Utöver kyrkoordningen har det varit tänkt att det för samtliga medarbetare skulle finnas kompletterande bestämmelser om tystnadsplikt i de kollektivavtal som skall gälla för respektive grupp av anställda. Nu har parterna, i förhandlingarna kring de nya avtalen, överlåtit åt en arbetsgrupp att närmare utforma de regler som skall gälla i fråga om tystnadsplikt samt yttrande-, tryck- och meddelarfrihet. Det innebär att vi, när detta skrivs, inte med säkerhet kan veta vilka de kompletterande bestämmelserna kommer att bli. I avvaktan på dessa gäller motsvarande regler som gäller offentliganställda, det vill säga det som gällde inom Svenska kyrkan före den 1 januari 2000. Vår förhoppning och förväntan är att dessa frågor också får bli föremål för överenskommelserna i kollektivavtalen. Det ansvar som övriga engagerade, frivilliga medarbetare och förtroendevalda, anförtros i det kyrkliga arbetet kan däremot inte regleras på motsvarande sätt.

Det är alltså ett brett spektrum av ansvar och förtroenden som ges och tas emot i kyrkans liv. Frågan om att iaktta tystnadsplikt eller sekretess på ett riktigt sätt är dock inte enbart en juridisk fråga, som innebär att den som bryter mot gällande bestämmelser kan ställas inför en rättslig process. Det är lika mycket en pastoral fråga, som handlar om kristen människosyn och kristet ansvarstagande.

Biskopsmötet har sett det som sitt ansvar att göra en pastoral tolkning av de regler som gäller och därmed visa på det förhållningssätt som måste vara kyrkans i dessa sammanhang. Förhoppningen är att denna pastorala tolkning kan vara vägledande när bedömningar skall göras i enskilda fall och när beslut i ärenden som rör tystnadsplikt eller handlingsoffentlighet skall prövas enligt den inomkyrkliga ordningen.

Ett pastoralt ansvarstagande förväntas av varje enskild medarbetare. Vad detta konkret innebär är ett tema att gemensamt bearbeta och utvärdera i arbetsgrupper, församlingar och kollegier. På biskopar och domkapitel ligger ett särskilt ansvar att utöva tillsyn över det som sker i de lokala församlingarna och i stiftets verksamhet. I tillsynsuppgiften ingår bland annat råd, stöd och hjälp i rättsliga frågor, utfärdande av församlingsinstruktioner, biskopens visitationer och granskning av hur präster och diakoner utövar sina uppdrag. I samtliga dessa avseenden är frågor om offentlighet, tystnadsplikt och sekretess vitala frågeställningar.