Texten är hämtad ur boken "Tradition och liv", av Martin Modéus, Verbum Förlag.
Förebilder och föregångare
Vid allhelgonahelgen skapar minnesljusen en märklig stämning av eftertanke, tacksamhet och sorg när vi går längs gravstensraderna. Stumma stenbudskap ger antydningar om liv som har gått. Bakom de korta texterna kan man ana både glädje och sorg, både tacksamhet och smärta. Strävan och kamp skymtar under mossan på stenar från sekelskiftet, som vi försöker tyda mellan ljuslågornas dansande skuggor. Ett försvunnet samhälle stiger fram i de fina titlarna som skimrar i guld på svart marmor. Här möts liv och död, gammalt och nytt, då och nu.
Alla helgons dag firas på en lördag som första delen av en dubbelhelg. Skall man vara riktigt noga är det den andra helgdagen, söndagen efter alla helgons dag, som handlar om döden. Därför kallas den ofta Alla själars dag, ett namn som används här för att göra dagens budskap tydligt. Som namnet Alla helgons dag antyder handlar den första dagen om helgonen.
Särskilda fester till helgonens ära fanns redan på 100-talet.Varje helgon hade sin egen dag, men efter hand blev de fler och fler, och till slut var det fullt i almanackan. År 855 beslöt därför kejsar Ludvig den fromme att skapa en alla helgons fest för de helgon som inte kunde få egna dagar. Egentligen infaller allhelgonadagen den 1 november, men hos oss firas Alla helgons dag sedan 1953 på den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Alla själars dag heter officiellt Söndagen efter alla helgons dag, och firas alltid dagen efter Alla helgons dag. Om Alla helgons dag handlar om våra förebilder för liv och livshållning, så handlar Söndagen efter Alla helgons dag/Alla själars dag är inte bara en minnesdag över människor som avlidit. Dagen handlar också om mig själv och om min egen död och hur jag förhåller mig till den. Därför handlar den också om mitt liv.
Orsaken till att dubbelhelgen hamnade just i början av november ligger långt tillbaka i tiden. Redan den gamla asatron förknippade på olika sätt denna period av året med döden. Även som kristen högtid är Alla själars dag gammal i svensk tradition, men i samband med reformationen slutade man fira den.
Handlingar till minne
Allhelgonahelgen är för svensken den tid då man minns och hedrar de döda. Gravljusen tänds och inför helgen vill alla som har möjlighet sköta om sina anhörigas gravar, så att de är vackra och prydda. Ofta planterar man ljung, en köldtålig och vacker växt, på gravarna. På många platser tänder man också ljus till minne av de döda, en sed som är drygt ett sekel gammal och som först lär ha förts till Sverige av italienska arbetare på Gustavsbergs porslinsfabrik utanför Stockholm. Natten mellan Alla helgons dag och Alla själars dag är ljusens natt då tusentals lågor lyser på kyrkogårdarna.
Om någon nära släkting avlidit under året får man som anhörig i många församlingar inbjudan till en minnesgudstjänst i kyrkan, där namnen på alla som dött sedan senaste allhelgonahelg blir upplästa under stillhet och bön. Även i kyrkan tänder man ofta ljus för den som avlidit.
I en tid av snabba förändringar i samhället tycker många att det är viktigt att hålla fast vid banden bakåt, för att kunna veta vem man är och vilket ursprung man har. Högtider då vi hedrar, minns och uppmärksammar dem som gått före oss stärker vår samhörighet i släkten och hjälper oss till eftertanke och bön.
Alla helgons dag: i helgonens fotspår
Helgon kallar vi människor som genom sina liv och handlingar har gett oss mönster att leva efter. De är förebilder i tro, hopp och kärlek. Ärkebiskopen Nathan Söderblom sade att "helgon är sådana som i ord och handling har visat att Gud lever". Många av helgonen är även martyrer, alltså människor som har blivit mördade för sin tros skull. Men alla döda är inte helgon och alla helgon är inte döda. Därför handlar Alla helgons dag inte alls om döden utan om efterföljelse, om goda exempel och om uthållighet också när livet ser mörkt ut. Helgon är människor som i sådana situationer försöker likna Jesus. Ytterst handlar dagen därför om Jesus själv.
Vi dyrkar inte helgonen och ber inte heller till dem. Tillbedjan tillkommer bara Gud själv. Men vi kan lära mycket av dem. Eftersom vi vet att helgonen kämpat med samma svårigheter som vi och lidit samma smärta i olika skeden i livet, så kan de kännas mycket nära. Det blir lätt att tillämpa deras erfarenheter i vardagens liv. Ingen tvingar oss att dra samma slutsatser som helgonen när vi hamnar i liknande situationer, men när det finns människor som tidigare upplevt det vi upplever kan man föra ett inre samtal med de mönster och exempel för livet som de lämnat efter sig.
Människan behöver föredömen både i tro och i tvivel. Båda delarna måste finnas, därför är det viktigt att inte blanda ihop helgon med hjältar. Hjältarna klarar alltid skivan, men ett helgon är inte den som förmår hålla fasaden sprickfri, utan den som kan leva nära Gud med sina tvivel, och som orkar hålla fast vid Gud också när hjältemodet saknas. Att vara kristen är inte heller att ha en enkel och klar världsbild där vi inte undrar över något.
Vi har i vår kyrka många förebilder i livshållning och tro, människor som vi beundrar och hyllar för deras fasthet och uthållighet. Men det är väl inte någon tillfällighet att de som väcker folklig kärlek och uppskattning inte är de som är förebilder i tro utan de som är förebilder i tvivel, alltså de som inte tar allt för givet men ändå håller fast vid Gud. Kanske är det egentligen där den starkaste tron finns. Man kan vara helhjärtad utan att vara tvärsäker.
Psalmer på alla helgons dag
169 I himmelen, i himmelen
171 För alla helgon
303 Det finns en väg till himmelen
Halloween
En tradition som kommit till Sverige på senare år är den gamla halloween-traditionen. Ordet kommer av engelskans all hallows eve, alltså alla helgons afton, namnet på kvällen före allhelgonadagen. Denna kväll firade kelterna i gammal tid Samhain, en fest som markerade att sommaren var slut och att det nya året hade börjat. Nu skulle boskapen hem och det var viktigt att skörden var avslutad. Som vi sett vid många av de svenska helgerna så trodde man förr att de onda makterna var i farten vid naturens brytpunkter mer än vid andra tillfällen. Precis som i våra vårseder tände man därför eldar. På Irland var syftet dubbelt med eldarna: dels ville man vägleda de döda, som man trodde kunde återvända under denna natt, dels ville man skrämma häxorna. Under natten förekom också de skämtsamma tiggerier som än i dag är så vanliga i USA och som ibland också förekommer i Sverige. Utklädda drog människor från hust tillhus för att försöka få något. Den som vägrade att ge blev istället utsatt för bus. Liknande tiggeri har också förekommit i Sverige, vid flera av våra gamla helger.
Pumpafiguren, som är festens tydligaste symbol, kallas för "Jack-o-lantern" och påminner om sagan om en man vid namn Jack som för sin ondskas skull inte släpptes in i himlen. Eftersom han dessutom hade lurat djävulen själv fick han inte heller komma in i helvetet. Därför var han tvungen att vandra i evighet på jorden. Av de rovor som han åt gjorde han lyktor, fyllda med glödande kol. Ursprungligen kommer traditionen alltså från de brittiska öarna, men den spred sig därifrån till USA, och har nu kommit åter över Atlanten. I amerikanska hem skär man ut ansikten i pumpor och sätter ljus inuti. Många klär ut sig till skelett och spöken och tar på sig dödskallemasker. Helgens färg är svart, vitt och orange. Under 1990-talet började Halloween firas i Sverige som en helg där ungdomar och unga vuxna passade på tillfället att ordna spökfester.
Alla själars dag: Minne och eftertanke
På söndagen efter alla helgons dag/Alla själars dag möter vi smärtan och döden. Egentligen finns den väl alltid närvarande i livet, eftersom nästan alla varit med om att förlora någon vän eller släkting. Men denna dag talar vi tydligt om det svåra, sjunger om det och ber för det. Nu döljer vi inte smärtan utan uttrycker den.
Ibland kan mötet med smärtan vara som en rening. Inte så att vi skall idealisera lidandet eller vifta bort det som något ofarligt och nyttigt. Men genom att vid särskilda tider släppa fram det som gör ont kan jag ta några steg vidare i livet. Alla själars dag är en dag som hjälper mig med detta. Vi känner oss tacksamma då vi genom våra högtider lyfter fram glädjen i vardagen, men vi ska också vara rädda om de traditioner som hjälper oss att möta smärtan. Traditioner och ceremonier är som ledstänger som visar vägen och stöder oss när vi konfronteras med de minnen som gör ont. Kanske är det därför vi är så noga med att tända de levande ljusen på gravarna. Samtidigt som vi hedrar de döda och knyter banden fastare mellan släktens led hjälper vi oss själva vidare genom smärtan.
I vår tradition har vi på många sätt förlorat förmågan att ge döden en plats i livet. Trots att döden är det enda vi kan vara säkra på i livet betraktar vi den som en störning och som ett misslyckande. Döden är överlåten till sjukhus och vårdhem, och inte längre den naturliga delen av livet som den var i det gamla samhället. Förr sade man memento mori, alltså "kom ihåg att du är dödlig": lär dig något om livet genom att vara medveten om att det inte är oändligt. I dag säger vi snarare "memento vivere", "kom ihåg att leva", och menar att eftersom vi ändå ska dö är det ingen mening att fundera så mycket på det. Det är bättre att njuta av livet istället. Kanske skulle det inte skada att hålla båda delarna i minnet.
På kvällen samma dag, den första vecka, satt lärljungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla". Sedan visade han sina händer och sin sida. Lärljungarna blev glada när de såg Herren.
En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärljungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte". En vecka senare var lärljungarna samlade igen och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro! Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud". Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte sett men ändå tror."
Johannesevangeliet 20:19-20, 24-28
Eftersom allhelgonahelgen för så många är förknippad med döden är det inte konstigt att traditioner som har med död, gengångare och spöken at göra fått fäste just på denna helg. En fråga som alltid varit aktuell - även om inte många klär den i ord idag - är ju frågan om de döda "fått frid", alltså om de har det bra efter döden. Kanske finns det någonstans bakom barnens spökupptåg en undran om vad som händer efter döden.
Den kristna livshållningen är att tänka på döden i hoppets termer. Vi minns påskens berättelser om hur Jesus övervann döden, och försöker därför möta den med frimodighet, även om själva döendet kan vara skrämmande. Gud har lovat att låta oss uppstå så som Kristus har uppstått.
Psalmer och sånger på alla själars dag
172 De skall gå till den heliga staden
173 Din frid skall aldrig vika
189 Bliv kvar hos mig
285 Det finns djup i Herrens godhet
300 O, hur saligt att få vandra
313 Min Frälsare lever
Som en blomma vissnad - psalmer i 90-talet 902
Som liljan på sin äng - psalmer i 90-talet 903
Omkring tiggarn från Luossa - den svenska sångboken
Döden tycks så stor och svart - sånger för små och stora
Det föll en grå liten fågel - sånger för små och stora
Till eftertanke och bön på alla själars dag
Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
Du fanns innan bergen föddes,
innan jorden och världen blev till.
Du är Gud från evighet till evighet.
Du låter människan bli mull igen,
Du säger: Bli vad du en gång var!
Tusen år är i dina ögon
Som den dag som förgick igår,
Som en av nattens timmar.
Människorna sveper du bort,
De är som morgonsömnen.
De förgås som gräset.
Fast det frodas om morgonen är det förgängligt:
Mot kvällen vissnar det och torkar bort.
Lär oss hur få våra dagar är,
då vinner vårt hjärta vishet.
Ur psaltaren 90
Barnens högtidsbord: På alla helgons dag och alla själars dag
Låt barnen på alla helgons dag sätta fram bilder av människor som på olika sätt visar vad ett gott liv är, som är förebilder för våra liv. På alla själars dag sätter vi fram bilder på släktingar som avlidit. Samtala gärna med barnen om vilka de var och vad de betydde. Tänd också ljus på bordet, till minne av de döda.
