|
Diakoni
omsorg om och kärlek till medmänniskan
Diakoni
betyder tjänst och innebär omsorg om medmänniskan
i livets olika situationer. Diakoni kan beskrivas som den kristna
tron omsatt i praktisk handling.
Diakonerna
lovar i sin vigning att "försvara människors rätt"
och "stå på de svagas sida". Det uppdraget
avser samtidigt hela kyrkan och det visar sig på olika sätt.
Det kan gälla diskussioner lokalt med kommunala politiker
och tjänstemän för att uppmärksamma dem på
hur olika förändringar i samhället drabbar utsatta
grupper.
Kraften
och förebilden för Svenska kyrkans diakoni finns i evangeliet
om Jesus Kristus. I berättelserna om honom framträder
en människa som gav sig själv i tjänst för
andra. Samma uppdrag är givet åt kyrkan och alla kristna.
Det handlar om att ge röst åt svaga, erbjuda helande
miljöer och protestera mot övergrepp. Människors
behov får avgöra vilka insatser som måste göras.
Församlingarnas
diakonala arbete
Svenska
kyrkans församlingar har som ansvar att ställa upp för
dem som lider kroppslig och själslig nöd. Därför
finns det i församlingarna människor som har till uppgift
att arbeta med diakoni. Sammanlagt finns det ca 1.400 personer
anställda för diakonalt arbete, bland annat diakoner
och familjerådgivare.
Diakonerna
har social- eller omsorgsinriktad fackutbildning (på högskolenivå)
och är vigda till tjänst i Svenska kyrkan. De leder
församlingens diakonala arbete genom rekrytering och utbildning
av frivilliga, utövar uppsökande arbete och anlitas
ofta för samtal och rådgivning i andliga och sociala
frågor. Diakoner har tystnadsplikt enligt de bestämmelser
som finns i kyrkoordningen.
Hur
församlingens diakonala arbete är utformat beror mycket
på den enskilda församlingens förutsättningar.
Det kan innebära besökstjänst till sjuka eller
ensamma, uppsökande fältarbete på gator och torg,
arbete bland missbrukare och deras anhöriga, deltagande i
sorgegrupper och att gå ut med dödsbud, arbete bland
invandrare och handikappade, arbetslösa och familjer i kris.
Allt oftare sker samverkan med samhällets sociala institutioner,
andra kyrkor och samfund samt andra ideella organisationer.
Diakonala
organisationer
Förutom
församlingarnas diakonala arbete finns det många anställda
och frivilliga i de diakonala organisationer som samarbetar med
Svenska kyrkan eller verkar inom Svenska kyrkan.
På
tre diakoniinstitutioner i landet utbildas diakoner: Ersta/Sköndal
i Stockholm, Bräcke i Göteborg och Vårsta i Härnösand.
Där bedrivs dessutom vård- och omsorgsarbete. En fjärde
diakoniinstitution med lång historia är Samariterhemmet
i Uppsala
Stadsmissionerna
arbetar med de mest utsatta grupperna i samhället, t ex hemlösa,
missbrukare, gamla och sjuka. Stadsmissionerna har verksamhet
i flera av de största städerna i landet bland annat
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping och Visby.
Andra
exempel på diakonalt arbete över församlingsgränserna
finns till exempel Diakonicentrum i Uppsala. En liknande verksamhet
startas i Västerås år 2000.
"Hela Människan - socialt arbete på kristen grund"
driver bland annat lokalt arbete genom RIA-byråer (Rådgivning
i alkoholfrågor) och fältarbete. Riksföreningen
Den Öppna Dörren arbetar främst arbetar med ungdomar.
Diakoni
– omsorg om medmänniskan
Omsorgen
om medmänniskan tar sig också uttryck i engagemang
i samhällsfrågor.
Samhällsengagemanget
gäller många olika områden av betydelse för
människors livsvillkor och för hela skapelsen. Det kan
gälla fredsarbete, internationella rättvisefrågor
och att värna om miljön. När kristna engagerar
sig i frågor av detta slag i olika folkrörelser och
partier är det också en del av kyrkans diakoni.
Omsorgen
om enskilda individer och arbetet för att förbättra
samhället behöver gå hand i hand. De är båda
uttryck för kyrkans diakoni.
Läs
mera
Diakonins
perspektiv, Helene Wallskär, Verbum
Över
gränser, diakonalt arbete i nordiska kyrkor, Verbum 1999
Frivilligt
diakonalt arbete – ledarskap och metoder, Ronald Henriksson, Verbum
1994
De
nedtystades Gud – diakoni för livets skull, Verbum 1992
Så
kan församlingen utvecklas, Verbum
Diakoni
– vår tro i handling, Sten Hallonsten, Arcus 1995
Storstadens
utmaningar – kyrkliga strategier över tusenårsskiftet,
Mitt i församlingen 1996
Tillbaka
|