Just nu är 60 miljoner människor på flykt i världen. Så många har det inte varit sedan slutet av andra världskriget. Det stora flertalet söker skydd i det egna landet eller lever i grannländer, delvis i flyktingläger. Hälften av alla flyktingar är barn.
För sjuttio år sedan fick ett Europa i ruiner ge fler människor ett nytt hem än ett relativt välsituerat Europa behöver göra idag. Den gången hade man inget val, men det fanns hjälp utifrån. Idag menar somliga att vi har ett val. Somliga är bekymrade över att den belastning som uppstår genom människor på flykt ska drabba just våra länder för hårt.
Som biskopar ser vi i våra kyrkor och samhällen bådadera: den fasta viljan att ge flyende människor hjälp och ett nytt hem, samt oron över att våra välfärdssystem inte ska klara trycket som uppstår. Därför är det viktigt för oss att säga följande:
Vi får inte och kan inte blunda för människor i nöd.
Människor i nöd behöver hjälp. Bibeln betonar gång på gång ansvaret vi har just för främlingar och hemlösa. Jesus identifierade sig med dem.
Den hjälpvilja och vänlighet som blommat upp de gångna veckorna utgör en underbar erfarenhet för oss och många andra.
Att resa stängsel för att skydda det egna välståndet från andras nöd kan inte vara en väg för ett Europa som gärna refererar till kristna värderingar. För välstånd förpliktigar.
I längden kan ingen bevara sin värdighet som människa samtidigt som grannarnas värdighet trampas på.
Kvinnor, barn och män som flyr från krig och våld behöver skydd och möjlighet till läkning. Därför är psykosocialt stöd lika viktigt som materiell hjälp. Vi kan bryta den olycksbådande spiral som orsakas av traumatiska händelser som drabbar såväl enskilda som hela grupper. Erfarenheten av att ha goda grannar har avgörande betydelse för att det ska kunna ske.
Medmänsklighet är en av de största styrkor som vi människor har. Utan den utarmas även det rikaste samhälle.
Samtidigt oroas vi av Europeiska unionens politiska avsolidarisering i detta humanitära nödläge. Vi anser att det är absolut nödvändigt, i ordets sannaste bemärkelse, att vända nöden – att EU:s stats- och regeringschefer intensifierar sina förhandlingar och för de skyddssökandes skull enas på följande punkter:
* Trygga och lagliga vägar till Europa måste skapas för att förhindra att människor blir utnyttjade eller mister livet på vägen hit. Av samma anledning måste generösa flyktingkvoter inrättas. Ett annat instrument är humanitära viseringar, som EU-ambassaderna i utlandet kan utfärda för att göra det möjligt för människor som vill söka asyl att resa in i EU på laglig väg. Dessutom måste det vara möjligt att komma till Europa via familjeåterföreningar och studiestipendier.
* En allvarligt menad överenskommelse om en effektiv europeisk flyktingpolitik måste uppnås. Solidaritet och gemensamt ansvar tillhör EU:s grundvalar. Dessa principer gäller inte bara i fråga om ekonomi och finanser, utan också – och särskilt – i fråga om människor. Skyddssökande som kommer till Europa måste behandlas med värdighet och humanitet i hela EU.
* Världssamfundet måste i de flyendes hemländer ta itu med orsakerna till att människor flyr. Regeringarnas diplomatiska ansträngningar behöver intensifieras på alla nivåer för att hitta fredliga lösningar i till exempel Syrien. Världssamfundet måste vilja och kunna strypa tillgången till vapen och pengar för terrorgrupper och förtryckare.
I diskussionerna talas det emellanåt om att slå vakt om ett "kristet Europa". Då handlar det ytterst sällan om uppmaningen att älska sin nästa. Man använder snarare "det kristna Europa" som ett skäl att uppmana till avgränsning och avskärmning av Europa.
Det kan vi inte låta stå oemotsagt.
Det tillhör grunderna i de kristna värderingarna att öppna sin dörr för människor i nöd. Vi får inte tumma på människokärlek och medmänsklighet i denna humanitära katastrof på vår kontinent."
Jag var hemlös och ni tog hand om mig." (Matt 25:35)
Heinrich Bedford-Strohm
Antje Jackelén
Texten publiceras också i tysk press