Dagen efter diskuterade vi klasskamrater med varandra om vem som hade varit bra men även favoritämnet: hur såg de ut egentligen?! Det kanske ni känner igen?
För det är ju ett samtalsämne som verkligen engagerar och som man aldrig tröttnar på!
För det har ju varit många roliga och helt galna utstyrslar genom åren kan man väl säga?
Nu är det dags igen. För dem av er som är morgonpigga och vill se på Eurovision tävlingen tillsammans med andra glada entusiaster är ni välkomna att göra det tillsammans med oss på kyrkan. Vi äter god frukost, ser live på tävlingen och kör frågesport tillsammans. Det är begränsat antal platser så anmäl dig redan nu!
Vad är det som gör att tävlingen bara fortsätter att öka i popularitet?
En sak tror jag är gemenskapen. Att så många olika länder och kulturer kan förenas i någonting tillsammans fast världen omkring oss är orolig, med krig och konflikter på nära håll, så enas trots det många människor och länder under en och samma kväll med glädje, musik och sång. Det är starkt tycker jag.
Det känns också som om budskapet de senaste åren i Eurovision har fått ett annat fokus och på något sätt mer och mer har kommit att handla om fred, glädje, samförstånd, respekt för varandra och förståelse.
”Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra.
Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra.
Styr våra steg i Jesu spår, lär oss att bedja Fader vår. Kärlekens Ande, led oss.”
Psalm 161 ”Helige Ande, låt nu ske undret som väcker oss alla”
Nu när världens största musiktävling snart tar plats kommer kyrkor över hela världen att fira pingst. Gemenskap uppstår ju när människor kommer tillsammans och gör samma sak. Upplevelsen är gemensam och därför så stark. Lite som Eurovision som inspirerar människor från olika håll och bakgrund till en gemensam upplevelse .
Det gäller ju också den andliga gemenskapen. Anden, Guds kraft berättar för oss att vi alla hör ihop och att Gud är med oss, både mitt ibland oss men också inom oss.
Det som hände vid pingstundret (Läs mer om det i andra kapitlet i Apostlagärningarna ) var att alla kände sig berörda. Gud talade direkt till var och en av dem, ”på deras eget språk”. Gud berörde dem, i deras inre och de kände sig sedda av Gud själv.
Deras liv och framtid var förvandlade efter det.
Resultatet av den förvandlingen får också vi leva i.
Gud erbjuder fortfarande sin gemenskap till oss alla.
Anden är Guds osynliga närvaro i dig och mig och alla människor.
Gud finns nära oss. I varje andetag. I varje tanke.
Anden ger oss en gåva. Den gåvan - mycket enkelt uttryckt - är att det är möjligt för var och en av oss att släppa in Gud i sitt liv.
Med de orden vill jag önska dig en glad pingst och samtidigt önska dig
välkommen till gudstjänster och gemenskap framöver.
Katja Lin
Kyrkoherde
Melbourne Australien